Från ”eventuellt” till ”med all sannolikhet”

avAnders Johansson

Dokumenten visar hur professorns utlåtande om ”benbitar” förbättrades

1 av 7

Här är dokumenten som visar hur en professor bättrade på sitt utlåtande om ”benbitarna” efter att han varit i kontakt med poliserna som utredde Thomas Quick.

I det första intyget var det ”eventuellt” ben från människa. I det andra blev det ”med all sannolikhet”.

– Det är häpnadsväckande, säger advokat Thomas Olsson.

De enda tekniska bevisen som styrkt att Thomas Quick talat sanning om alla de mord han erkänt existerar inte längre.

De små fragment som ledande experter tidigare slagit fast kommer från en människa i åldern 5–15 år har nu helt avfärdats av Statens kriminaltekniska laboratourim, SKL.

Exakt vad de små bitarna är går inte att fastställa. Däremot går det att utesluta att det är ben.

Det kunde Aftonbladet avslöja i går.

Experterna som anlitades vid rättegången i Therese-fallet 1998 var bland andra professor Per Holck vid universitetet i Oslo. Det var han som också åldersbestämt ”benbitarna”.

Aftonbladet kan i dag visa att han skrivit två olika utlåtanden. Med olika slutsatser.

Thomas Olsson och hans kollegor hittade det första utlåtandet undangömt i ett tiotal pärmar som stuvats in på förhörsledaren Seppo Penttinens tjänsterum i Sundsvall.

Bättrade på – rejält

Seppo Penttinen är den polisman som hållit i alla förhör med Quick genom åren.

Dokumenten visar nu att han även hade kontakt med professor Holck efter att han lämnat sitt första, vaga utlåtande. Mycket tyder på att Penttinen ville ha fram en bättre slutsats, något som bättre stämde in i förundersökningen mot Thomas Quick, något som kunde bidra till att fälla honom i domstol.

I vart fall bättrade professor Holck därefter på slutsatsen rejält så att det inte skulle råda några större tvivel om att bitarna var från en människa.

Första utlåtandet är från den 11 december 1997. Och det andra från 20 januari 1998.

Vad har hänt under de här veckorna mellan de olika versionerna?

– Ja, låt mig gissa – ett telefonsamtal från Penttinen, säger Thomas Olsson.

Vill inte uttala sig

– Det är möjligt att det finns en förklaring som herrarna Holck och Penttinen kan redovisa.

– Men det förefaller ju helt obegripligt att man som professor skriver och undertecknar ett utlåtande. Och sedan får man någon form av kontakt från utredarna och resultatet av den blir att man skriver ett nytt utlåtande, med en helt annan slutsats.

Seppo Penttinen vill inte uttala sig med hänvisning till att det pågår en förundersökning.

Baserade på utseende

Per Holck säger till norska VG att han inte har något minne av att han pressades av polisen att påstå att fragmenten kom från en människa.

– Vi gjorde utseendemässiga undersökningar. Det var många bitar men inte alla kallades benrester. Vi hittade dessa efter att en likhund markerat, säger han till tidningen.

Förra våren lämnade Quicks advokat Thomas Olsson in en första resningsansökan som gällde mordet på Yenon Levi i Rörshyttan utanför Hedemora. Den beviljades. Domen gällande mordet på Therese Johannesen är den andra Quick kommer att begära resning i. Totalt säger han sig vara oskyldigt dömd för åtta mord.

Rätten överygades av expertutlåtande

Professorernas sakkunniga utlåtanden om ”benbitarna” bidrog till att övertyga rätten om att Thomas Quick talade sanning.

Så här värderade Hedemora tingsrätt fynden i sin dom i Therese-fallet från 1998:

”Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, så talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig.”