Läsarna berättar: "Jag känner mig kränkt för livet"

”Det var en riktig skräckupplevelse”

NYHETER

Jag misstänker att jag blev undersökt av läkarstuderande när jag gjorde min abort för tre år sedan. Det var en riktig skräckupplevelse med okänsliga läkare och hårdhänta sköterskor.

När jag vaknade upp kände jag mig mörbultad och hade ont.

Senare fick jag höra av en manlig bekant som studerade till läkare att de fått vara med under aborter utan att kvinnan visste om något.

Jag är kränkt för livet. Det känns fruktansvärt.”

Susanne

”Jag klarar inte av att träffa honom”

Jag skulle få en gynundersökning på kvinnokliniken i Linköping och blev överrumplad. En läkarstudent var där och det kändes som om läkaren nästan tvingade mig att säga ”ja” när han frågade om studenten fick göra undersökningen...

Det var inte kul – jag läser vid samma universitet som läkarstudenten och vi har träffats på biblioteket. Jag klarar inte av att se honom och tänker bara på att han har varit därnere och ”grävt”. Det är ännu obehagligare än undersökningen var.”

Student, 21

”De behandlade mig med respekt”

1998 gjorde jag abort på Karolinska och det var bland det värsta jag gjort. Att i efterhand dessutom behöva undra ifall någon undersökt mig utan min vetskap får mig att känna mig kränkt och sviken.

Vid en undersökning efter ett tidigt missfall närvarade en studerande och det kändes helt okej, eftersom jag blev behandlad med respekt av både gynekolog och student. De hade ett professionellt förhållningssätt gentemot mig. Då är det okej, inte annars.”

Sara

”De hade inte tänkt fråga mig innan”

Jag gjorde abort för några år sedan i Uppsala. Där var det ofta kandidater med vid läkarbesök. Inför aborten mådde jag förstås dåligt och ville inte riskera att träffa någon jag kände, det var ju väldigt privat.

När de rullade in mig i operationssalen försökte jag få bekräftat att det inte skulle vara någon kandidat med. Det var svårt att få klara besked. Eftersom jag var sövd vet jag ju inte om någon var med. Det jag dock uppfattade var att de inte hade tänkt fråga mig innan.”

Ulrika