Maria ”Vildhjärta” Westerberg en särling som plockar pinnar

avOisin Cantwell

Foto: Sveriges Radio
Maria ”Vildhjärta ”Westerberg sommarpratar

Skogen är ett universum och avstånd går att räkna i trastbon. 

Konstnären Maria ”Vildhjärta” Westerberg tar i sitt "Sommar" med oss till en värld där inget är vad det ser ut att vara.

Hon har försörjt sig på att plocka pinnar i 20 år och hennes man är orolig för att hon ska framstå som knäpp i sitt sommarprogram.

Westerberg tycks ta farhågorna med ro och låter oss följa med i ett "improviserat radioprogram bland träden".

Intill en sten ligger en trädrot som liknar en ängslig liten hare utan ben. Jaha, det är så här vår berättares hopplöshet ser ut.

Varför har älgen en len trekant på nosen? Hur luktar det i en rävlya? Kan man hitta ett tappat humör?

Det visar sig att vår berättare egentligen inte söker svar, hon vill behålla sina frågor.

Småstadens regler, hennes generations regler, könets regler, reglerna är små men begränsande och leder till en depression i 30-årsåldern och ändlösa utläggningar om olika sätt att begå självmord.

Omgivningen orkar inte, vännerna överger, Westerberg lämnas ensam. Det krävs hänsynslöshet mot den närmaste omgivningen och mot rådande konventioner.

Skogen gör henne hel igen: En ny tideräkning är född och allt hänger ihop på ett annat sätt än vad vår berättare har lärt sig. 

Det är sent på jorden, skogarna skövlas, men kärleken visade sig trots allt finnas.

Och pinnplockerskan gör numera tv och skriver böcker och krönikor och har utställningar. 

Vi som anser att naturens främsta kännetecken är att den kliar är möjligen inte målgruppen för detta sommarprat. 

Men vi ska ha klart för oss att tillvaron skulle vara väldigt mycket tråkigare om det inte fanns en och annan särling och udda existens. 

ARTIKELN HANDLAR OM