Skrik hur mycket du vill, Gabriel

NYHETER

Älvdalen och Sydafrika kan tyckas som två oförenliga platser.

Men inte när prinsessan Sofia får bestämma.

Då blir det annorlunda – men som alltid helt rätt.

Och att prins Gabriel redan nu gör sin stämma hörd är bara bra – det vore roligt med en prins som vågar säga ifrån.

Foto: Claudio Bresciani/TT
Prinsessan Sofia med prins Gabriel och kung Carl Gustaf under prins Gabriels dop i Drottningholms slottskyrka.

Hon gjorde det på bröllopet.

Hon gjorde det på prins Alexanders dop.

Och nu, när det var lille prins Gabriels tur, gjorde hon det igen.

Sofia från Älvdalen har en unik förmåga att förvandla det kungliga och pompösa till något djupt personligt och nära - utan stora åthävor och utan att bryta mot traditionerna

Tvärtom.

Hon dekorerar snarare ner - än upp. Och som vanligt tar hon naturen med sig in i kyrkan.

Drottningolms slottskyrka pryddes bara av fyra, enkla odekorerade granar – och en ”blomstertavla” av amaryllis i olika röda toner.

Enkelt, stilrent - och smakfullt.

Och det är lika typiskt som rätt att hon dagen till ära är klädd i Älvdalens folkdräkt och Dalarnas landskapshätta – det är nog första gången på ett kungligt dop.

Älvdalen har en stor plats i hennes hjärta – och Dalarna är också prins Gabriels hertigdöme.

Men det ska till prinsessan Sofias fingertoppskänsla för att lyckas blanda Älvdalen – och Sydafrika, en annan plats som ligger henne varmt och hjärtat och där hon har tillbringat mycket tid genom sitt arbete med Project Playground.

Den vackra ”Adh Gabriel”, framförd på älvdalsmål av Lena Willemark och komponerad speciellt för prins Gabriel avlöstes av sydafrikanska folktoner, som fick både kronprinsessan Victoria och prinsessan Estelle och många att gunga med – precis som under bröllopet.

Sveriges kungahus har fått en stor resurs – och gåva att förvalta - i prinsessan Sofia.

Och dagens huvudperson då, Gabriel Carl Walther, tre månader och en dag?

Ja, han visade att han har en egen vilja.

Redan på väg in i kyrkan protesterade han i högljudd gråt – och så fort någon skulle göra något med honom, som att stänka vatten på hans huvud eller något annat i hans ögon väldigt dumt och ondöigt - tjöt han högljutt.

Han till och med överröstade ärkebiskop emeritus Anders Wejryd som snabbt tog det säkra före det osäkra och langade tillbaks honom till mamma Sofias trygga famn.

Man får låta när man är så liten.

Men det får man sedan också.

Och som nummer sex i tronföljden, på ganska betryggande avstånd från tronen, har prins Gabriel alla möjligheter att själv, tämligen fritt, forma sitt liv.

Bli den han vill vara – och göra det han vill.

Förhoppningsvis kommer han inte att tystna med åren och finna sig i saker han inte gillar, utan fortsätta att säga ifrån.

Fortsätta ta plats.

Fortsätta låta.

Fortsätta protestera.

Fortsätta att spela roll.

För sin egen – och förhoppningsvis även för Sveriges skull.

Precis som alla andra barn är det han som en dag kan göra skillnad.

Skrik hur mycket du vill, Gabriel.

Skrik, bara skrik.

Foto: Björn Lindahl