Bengtsfors - steget efter

NYHETER

Här är kommunen där krisen har slagit till - igen och igen och igen

1 av 7 | Foto: Slår igen Pia Nielsen, 34, lånade 100 000 kronor av banken när hon öppnade butiken hälsolust. Om två veckor stänger hon butiken och blir arbetslös. Skulderna finns kvar.

En stad eller bygd kan få en stämpel på sig, precis som en människa. Ett namn, rykte eller omdöme som hänger kvar år efter år, decennium efter decennium, tills ingen längre vet hur det uppstod.

Om jag säger Bengtsfors, vad tänker ni då?

Antagligen fabriksnedläggningar, arbetslöshet och bidrag.

Om ni inte är tyskar, holländare eller danskar, vill säga. Då tänker ni på kommunens 300 sjöar, de stora, mörka skogarna, bergen och på fritidshus som ligger bra i pris.

Sven-Åke Gustavsson är socialdemokrat och avgående kommunalråd. Han är evinnerligt trött på att tillresande journalister vill prata om krisen i Bengtsfors. Nog har det varit kris, säger han, men den håller vi på att ta oss ur. Varför berättar inte media om det?

Han ställer sig vid whiteboarden i ett konferensrum på hotell Dalia och ritar pucklar med en tuschpenna. Tyvärr är det inte bara journalister som ser mer bakåt än framåt. Med en suck nämner han en grupp entusiaster som ville starta ett museum över Volvos nedlagda fabrik.

– Folk säger: Vad bra det var på Volvos tid. Jag säger: Glöm Volvo.

Exporterade havre

Ändå ritar han upp historiska cykler på whiteboarden. 1800-talets ekonomiska uppgång i Dalsland.

Bönderna exporterade havre till England innan de blev utkonkurrerade av amerikaner. De bönder som inte tvingades emigrera till USA halvsvalt och livnärde sig på att göra halmhattar, för export till Norge.

Den ekonomiska uppgången med industrialismen. Pappersbruken. Elektrokemiska fabriken, EKA, som låg vid Dalslands kanal mitt inne i Bengtsfors.

EKA lades ner 1924; sulfitfabriken 600 meter norrut försvann 1964.

Finansminister Gunnar Sträng tvingade med ekonomiska hot Volvo att förlägga en fabrik för bilstolar i Bengtsfors.

Fabriken för bilsäten avyttrades så småningom till det amerikanska bolaget Lear. Den gick bra, nästan för bra, det kan man se i efterhand. Men då var Gustavsson glad över i stort sett alla som ville knalla bort till Lear på Sösidan och börja jobba.

Behövdes i produktionen

Det var nästan som på brukstiden, med den skillnaden att bruken hade tagit hand om bygden och nu var det bygden som fick ta hand om Lear. De amerikanska platscheferna kunde ringa och fråga om det var nödvändigt att föräldrarna skulle skola in barn på dagis. De behövdes i produktionen.

En gång ringde en platschef och frågade:

– What the hell is mbl (medbestämmandelagen)?

1999 lade Lear ner och flyttade produktionen av bilsätena till Polen, Portugal och Thailand. Tydligare exempel på globalisering går inte att få. I en första plan tänkte de förlägga sömnaden till Portugal, skeppa tygerna till Göteborg, köra dem med lastbil till Bengtsfors för montering på sätena, och köra de färdiga sätena tillbaka till Göteborgsfabriken.

Men transporterna inom Sverige blev för dyra.

860 människor miste jobbet när Lear flyttade.

Bidrag till bussfabrik

Dåvarande näringsministern Björn Rosengren hastade till Bengtsfors och lovade statliga åtgärder. Han sydde ihop ett paket med bidrag till bussfabriken Omninova, som flyttade in i Lears lokaler och lovade att anställa 200 personer.

– Det våras för Bengtsfors, sa Rosengren på presskonferensen.

Arbetarna fick anställning men inget arbete. Folk kom till jobbet och satt av sina timmar. Det var inte tillräckligt med order och när beställningarna äntligen kom saknades pengar att köpa material för att tillverka bussarna.

Kapitalet hade gått åt till löner.

Efter ett par år var Omninova också borta.

Så kan man berätta om försök efter försök, och för varje gång blir försöket att fortsätta den industriella traditionen med leveranser till Volvo och Saab lite mindre och lite kortvarigare. Det återstår något enstaka företag som är underleverantör till underleverantören.

Lears lokaler på 24000 kvadratmeter ekar tomma. Pelle Larsson, vd för Bengtsfors nybildade utvecklingsbolag, visar runt i enorma hallar där ljudet av steg på de slitna, gula golven studsar mot nakna väggar.

De gamla bruken är borta

På en vägg hänger en gul anslagstavla. "Facket informerar". Där sitter fortfarande broschyrer om allehanda frågor, ordning och reda i dåtid. En broschyr har titeln: Om du förlorar ditt jobb.

Ja, vad gör man då?

I ena änden av byggnaden huserar ett litet företag som heter Composite. Elva anställda gör badkar och skydd för brandsläckare i plast och glasfiber.

I andra änden finns ett litet företag som heter Coman. Tio anställda tillverkar småbussar med motorer från Renault.

Detta, säger det avgående kommunalrådet Gustavsson, det tillträdande kommunalrådet, centerpartisten Per Jonsson, utvecklingsdirektören Larsson och alla andra jag talar med - detta är framtiden.

Tiden är förbi då finansministern kunde kommendera företag hit. De gamla bruken är borta. Sven-Åke Gustavsson säger:

– Bengtsfors har alltid legat ett steg efter. När vi fick Dalslands kanal fick resten av Sverige järnväg. När vi fick järnväg gick resten av Sverige över till lastbil.

Och sedan kom globaliseringen och nästan utplånade kommunen. Efter 1999 har 1700 arbetstillfällen försvunnit. Bengtsfors har drygt 10000 invånare.

Väntade inte på hjälp

Varken Gustavsson eller Jonsson vill prata om det förflutna mer. Kommunen har varit nere i en svacka, Gustavsson fruktade en självmordsepidemi och var med och skapade ett nätverk för "suicidprevention". Men epidemin uteblev och folk gaskade upp sig.

Framtiden är att göra något själv.

Om jag går ut från hotell Dalia, över bron där sjöarna Bengtsbrohöljen och Lelång flyter samman, och fortsätter ett par hundra meter kommer jag till Storgatan och centrum.

Där ligger en liten butik som heter Hälsolust. Den drivs av Pia Nielsen, 34.

Hon är den moderna, framåtsyftande människan som inte väntar på hjälp från samhället.

Hon jobbade som stansare på Lear och var mammaledig när fabriken lades ner.

Hon tog jobb på callcentret Sykes i grannkommunen Ed. Månadslön: 12400 kronor.

Hon fick sedan ett bättre jobb på callcentret ACN i Åmål. Men Pia hörsammade tidens bud att starta eget. Hon gick en kurs på tio veckor i arbetsförmedlingens regi. Hon försökte hitta en affärsidé. Barnkläder?

Sådana butiker finns redan. Kafé? Det vore roligt men innebär kvällsarbete, och Pia har två barn att tänka på.

Hon satsade på hälsokost och presentartiklar, udda prylar som inte finns i Bengtsfors. Playboykuddar. Vinglas med vampyrer på. Muggar med änglar.

Muggar i form av dödskallar. Doftljus.

Stänger om två veckor

Hon skrev en affärsplan. Hon fick hjälp av föreningen Communicare (som har stöd från EU) att skriva ansökan till banken. Communicares motto är:

"Utveckla ditt personliga entreprenörskap!"

På väggen i butiken har Pia ett inramat intyg från starta eget-kursen.

Hon har också ett diplom från en grundkurs i hälsokost, men det diplomet kommer inte att hamna på väggen.

Ateljé Hälsolust stänger om två veckor.

– Jag har levt på starta eget-bidraget, säger Pia. 10 000 i månaden. Men bidraget varar bara i sex månader och jag har inte kunnat göra någon vinst på affären.

Vissa dagar har hon inte sålt något alls, de bästa dagarna har hon sålt för 1500. Det har hänt ett par gånger.

– Intäkterna har räckt till hyra och varor.

Hon lånade 100 000 kronor i banken för att kunna köpa hyllor och det första lagret. Banken gratulerade med en blomma när hon öppnade. Skulden är kvar när hon stänger och går ut i arbetslöshet.

– Men jag ångrar mig inte, säger hon. Det har varit skoj hela vägen.

Som arbetslös får hon cirka 10000 kronor i månaden. Ska hon söka sig tillbaka till Sykes för att tjäna drygt 12000?

Problemet är att hon måste köra bil till Ed och bensinkostnaden kommer att äta upp överskottet.

Kan arbetsförmedlingen hjälpa henne med något annat?

Jag fortsätter Storgatan fram, går in till arbetsförmedlingen, sätter mig vid en dator i det som kallas "kundarbetsplats" och öppnar platsbanken för Bengtsfors.

Datorn säger att det finns fem lediga jobb: svetsare, två tjänster som invandrarlärare, en tjänst som representant för ett Göteborgsföretag och ett kneg som säljare där hela lönen är baserad på provision.

Arbetsförmedlaren Ingemar Olsson sitter i ett mottagningsrum. Han håller vänster hand lågt över skrivbordet.

– Så här många jobb finns det.

Han lyfter höger hand högt över bordet.

– Och så här många arbetslösa. Det går inte ihop. Vad ska vi förmedla? De företag som behöver folk vill inte lägga ut annonser hos oss för de får 300 ansökningar. De dränks i ansökningar. De klarar inte av det.

Tredje omställningen

Olsson var tidigare verktygsmakare på Segerström & Svensson, underleverantör till Volvo och Saab.

– Jag hann sluta innan de la ner, säger han.

Så vad ska politikerna göra? Kan de göra något?

Centerpartisten Per Jonsson, som troligen blir nytt kommunalråd, tror att en borgerlig politik i Sverige kommer att skapa bättre förutsättningar i Bengtsfors.

– Om det blir lättare att göra tillfälliga anställningar och om arbetsgivaravgifterna sänks, säger han när vi äter korv och pommes frites på Grillstugan.

Själva viljeinriktningen är viktig. Att satsa på jobb i stället för passivitet.

Men människorna i Bengtsfors har jobbat och slitit lika mycket som alla andra. Mer, om man ser på arbetslöshetsstatistiken. När industrin stod på topp här var arbetslösheten bara två procent. Alla jobbade. Företagen klagade på att de inte fick tag i folk.

Bengtsfors är inne i sin tredje stora omställning på hundra år. Jordbruket försvann. Industrin försvann. Vad kommer härnäst?

Många arbetar i Norge och veckopendlar. Men det är ingen lösning för kommunen som helhet.

Ska blomstra igen

Sven-Åke Gustavsson och Per Jonsson talar om en bygd med mängder av småföretag, med ett ökande inflöde av turister (lyxsemestrar för rika amerikaner, säger Jonsson), investeringar från Norge, bättre vägar till Norge och Göteborg.

Politiken kan skapa förutsättningar, säger de. Men det är människorna själva som måste skapa jobben. Jonsson är inne på att arbetslösa kan hjälpa till att röja skog, måla, göra nyttiga saker i stället för att gå i aktiviteter som blott ska hindra dem från att sjunka ner i passivitet.

Kommunalpolitik är sällan hätsk och skillnaden mellan partierna brukar inte vara dramatisk. Gustavsson och Jonsson är överens om det viktigaste, att det gäller att få fart på småföretagandet.

Om några år, säger de, ska Bengtsfors blomstra igen. Bengtsfors kommer inte att vara synonymt med elände, tvärtom. Övriga Sverige ska få se.

Läs mer:

I dag presenterar den nya regeringen sin första budget. Fokus ligger på jobben. Men vilket genomslag får regeringens politik i verkligheten? Frågan är ytterst aktuell i lilla Bengtsfors i Dalsland - en kommun där 1700 jobb försvunnit sedan 1999. Fram till nästa val kommer Aftonbladet att med jämna mellanrum besöka Bengtsfors för att berätta hur det går.

Peter Kadhammar