Två centimeter från att dö – Alba skrev bok om bilolyckan

avJoachim Kerpner

Alba Mogensen, 18, stod och väntade på bussen. Då körde en bil in i henne.

Hon minns inte krocken. Men det gör hennes kompis:

– När jag kommer ut ligger du bara där på marken. Och du skriker. Bilen som kört på dig är bara rök. Den finns liksom inte längre.

Mannen i bilen dog, men Alba överlevde. Hennes nyutgivna roman ”Hon den roliga” är en fiktiv historia om vad som hände efter bilolyckan. I verkligheten gick den till så här:

Foto: Alexander Mahmoud
Sex år efter bilolyckan har Alba Mogensen skrivit en bok som har sin utgångspunkt i den händelsen.

2013 står hon och kompisen Olga vid landsvägen efter en fin sommarhelg på Österlen. När bussen kommer går Olga på.

Innan Alba hinner ombord kör en bil rakt in i henne i åttio kilometer i timmen. Hon kommer inte ihåg krocken.

– Själv minns jag bara avgaser, Olgas ansikte och ljudet av ambulanssirener.

Olga sitter på bussen när hon hör ett dån. Sedan en hög smäll. Bussen darrar till. Hon skyndar sig ut, ser sin påkörda vän:

– Du ligger precis under avgasrören och du andas in avgaserna eftersom busschauffören är för chockad att stänga av bussen.

”Det är ett under att du lever, Alba”

I ambulansen säger någon:

– Det är ett under att du lever, Alba. Hade du stått två centimeter till höger hade du inte gjort det. Då hade bilen träffat inte bara halva dig utan hela.

Sex år senare har hennes roman kommit ut, som bland annat handlar om ”känslan av att sitta ihop med döden”:

– Att jag var vid liv blev det mest intressanta med mig. Det enda viktiga.

För henne själv blev effekten en annan. Hon berättar för Aftonbladet:

– Jag tänkte mer på livet. Kände mig glad för att leva när jag var i 18-årsåldern.

Alba flyttade till New York:

– Olyckan påverkade mig att snabbt börja vara kreativ. Jag gjorde en massa saker, och var väldigt tacksam för det.

”Kände att döden sitter fast i huden”

Hon har hunnit bli 24 år, bor i Malmö och arbetar som journalist. Alba bröt benet i olyckan och fick splitterärr, men var helt återställd efter några månader:

– Fysiskt mådde jag bra i oktober 2013, reste till Budapest. Att jag hade varit så nära döden satt fast i mig längre. Jag hade en totalt ologisk känsla att döden sitter fast i huden, säger hon i dag.

Alba tycker att 18-åringar bara ska behöva tänka på studenten och tågluff, inte vara med om olyckor:

– Jag gick med kryckor, långsammare än alla andra. Två gånger gick jag i terapi. Men det enda jag pratade om var hur jobbigt det var att inte kunna följa med på fester.

Hon ser inget positivt med olyckan, men över telefon från Los Angeles där hon är på semester säger Alba:

– Efter olyckan måste jag ha stödstrumpor när jag flyger långt. Det är inte så sexigt. Men den här gången när jag tog på stödstrumporna tänkte jag att det kommit något fint av det brutna benet. Jag kände mig glad över att boken kommit ut. Här i Los Angeles kör jag bil, och det känns helt ok.

Dagen före var hon i ett naturreservat utanför staden:

– Där kände jag att ”jag måste se lite till innan jag går”. Jag vill uppleva max antal känslor.

Fotnot: Citaten i början av artikeln kommer från Svensk Bokhandels katalog Höstens böcker 2019 och sajten Selma stories.

ARTIKELN HANDLAR OM

Österlen

Döden

Malmö