Hittade flaskpost – här är sanningen om brevet 20 år senare

Av: Erik Karlsson

Publicerad:
Uppdaterad:

NYHETER

En fin hyllning till hemorten Almunge, ett citat från Nilecity, kärleksbetygelser till tonårsförälskelser – och en ond besvärjelse mot den kvinnliga konkurrensen.

Allt daterat 1999, paketerat i en glasflaska hittades plötsligt i ett jordlass hemma hos 62-årige Bengt Wiberg.

Aftonbladet har jagat rätt på tjejerna bakom brevet – 20 år senare.

– Åh, herregud, utbrister Emma Forsberg.

Bengt Wiberg och hans fru Jane har lämnat sitt hem på Lidingö för en självvald coronaisolering på lantstället i Almunge, öster om Uppsala. För att sysselsätta sig har paret gett sig på ett trädgårdsprojekt. Gräsmattan ska jämnas ut och i går kom det ett lass med fjorton ton markutfyllnadsjord.

– Jag är fascinerad av stora maskiner så jag stod och tittade när lastbilen tippade av jorden. Plötsligt såg jag en flaskhals sticka upp i mitten och hinner tänka att ”vafan har jag köpt nu?”. Jag vill inte ha glas i min tilltänkta gräsmatta, säger Bengt Wiberg.

Bengt Wiberg, framför jordhögen där flaskposten upptäcktes.
Foto: PRIVAT
Bengt Wiberg, framför jordhögen där flaskposten upptäcktes.
Foto: PRIVAT
Flaskposten.

Bengt Wiberg fiskade upp flaskan som var hel. Han skrapade bort leran och fick se ett tätt ihoprullat pappersark med ett rött band runt om.

– Det satt en rutten kork i som till och med luktade lite rödvin. Men jag öppnade flaskan och rullade försiktigt upp pappret med hjälp av en sax.

Sidhuvudet har en målad blomma, en sol och dateringen Almunge 26/9 1999. Avsändare Emma Rydén och Jenny Gullberg.

I Almunge, 26 september 1999, har de jämnåriga grannarna Emma Rydén och Jenny Gullberg suttit och pratat om det nya livet som gymnasieelever i Uppsala ännu en kväll.

– Vi hängde ihop varenda dag från det vi var små. Just den här tiden hände det väldigt mycket. Vi hade sett samma människor varje dag fram till dess och nu öppnades en ny värld med skola i Uppsala. Det var mycket med pojkar, vi satt och var kära i den och den. Lite bittra kanske, skrattar Emma som nu heter Forsberg.

Jenny Gullberg, numer Hörnqvist, berättar att de också gillade att skriva tillsammans.

– Det var mycket av poetisk karaktär. Men jag har inget minne av just den här tidskapseln.

– Nej inte jag heller, men jag minns att vi grävt ner några sådana här brev, säger Emma.

Foto: PRIVAT
Vännerna Emma och Jenny tillsammans sommaren 1999, då brevet skrevs.

Brevet som Bengt Wiberg försiktigt rullar upp är mycket riktigt av ”poetisk karaktär” och dessutom fyllt med vad som mycket väl skulle kunna beskriva som bitter kärlek. Det börjar med en poetiskt framtidsblick, en hyllning till livet i byn de växt upp.

Plötsligt kastas en referens till humorserien Nile City in innan brevet kommer in på den obesvarade tonårskärleken.

– De verkade helt störtkära, samtidigt har de lagt en besvärjelse på pojkarnas dåvarande flickvänner. När jag läste och kom till det kom jag alldeles av mig, jag blev helt paff. Det var inte barntillåtet, säger Bengt Wiberg.

Det barnförbjudna stycket hoppar liksom på en. Skrivet i perfekt handstil – direkt efter att de tydligt pekat ut sina respektive kärlekar – går de till attack mot två okända flickvänner.

Emma Forsberg blir full i skratt och häpen på samma gång när hon får texten uppläst.

”Deras flickvänner ska då brinna i helvetet! Först ska vi skinnflå dem med varma osthyvlar, deras ögon utstickas, deras ben kapas, deras händer stoppas i en köttkvarn. What’s left då:)”

– Oj, det var ett hårt slut efter en så vacker början. Åh, herregud, han som hittade det här måste ju undrat om han skulle hitta benknotor i jordhögen också.

– Det känns lite genant nästan. Uppenbarligen hade vi ganska mörka tankar på flera plan då. Det var väl bra att vi skrev ner det och begravde det, säger Jenny.

Varken Jenny eller hennes utpekade förälskelse har något minne av den obesvarade kärleken. Emma och hennes tilltänkta livspartner har däremot samstämmiga bilder av en ”bussflirt”.

– Alla vi på landet åkte bussar in till Uppsala och bytte sedan till bussar som körde till olika gymnasieskolor. Vi sågs väl tio minuter varje morgon, härliga tio minuter. Vi sågs på någon fest efter det, men det blev inte mer än så, tyvärr, skrattar Emma.

Ingen av dem har någon kontakt med de två killarna nuförtiden och inte heller de två barndomsvännerna är något annat än ytliga Facebook-bekanta nuförtiden.

Fram till lördagskvällen. När Emma Forsberg läst texten skriver hon ett sms.

– När vi blev varse om det här brevet så har jag och Jenny chattat hela kvällen. Vi tar det som ett tecken på att vi måste ses och ta till vara på den fina vänskap som legat på is i tio år nu. Så tack Bengt för detta!

Foto: PRIVAT
Första delen av brevet.
Foto: PRIVAT
Andra delen, med referensen från ”Nile City”.
Foto: PRIVAT
Tredje delen består av kärleksförklaringarna samt den onda besvärjelsen.
Foto: PRIVAT
Brevet avslutas klassiskt med tjejernas signaturer.
Publicerad:

LÄS VIDARE