Skola & utbildning

Agnes: Lärarna på Waldorfskolan mobbade eleverna

Av: 

Joachim Kerpner

NYHETER

Agnes Scott, 30, mådde väldigt dåligt av SVT:s dokumentär om en Waldorfskola.

Minnet av alla elaka lärare kom tillbaka – hånet mot en sminkad klasskamrat:

– Läraren sade ”du ser ut som en slampa, gå och tvätta dig,” berättar Agnes.

SVT-dokumentären ”De utvalda barnen” handlar om elitism, allvarlig mobbning och undermålig undervisning på Waldorfskolan Solvik i Järna.

Agnes Scott gick första till nionde klass på en Waldorfskola i Stockholmsförorten Hökarängen – Martinskolan – mellan 1998 och 2007. När hon sett dokumentären skrev Agnes till Aftonbladet:

”Jag kan fortfarande minnas korridorerna, linnegardinerna som fladdrade i vinden, skolgården omgiven av berg och lummiga träd. En miljö som för många ser harmonisk ut, men jag känner bara instängdhet. Allt var fint på ytan, men där under fanns ett mörker. Det var som en egen sluten värld. Man säger att man i Waldorf ser ”hela människan”. Men jag har aldrig känt mig så uppdelad, aldrig känt mig mindre sedd.”

”Lärarna hade ett hemskt bemötande”, säger Agnes Scott om tiden som elev på Martinskolan i Hökarängen.

Många lärare på Martinskolan skrattade åt elever, gjorde sig löjliga över dem, skrek åt dem, enligt Agnes. Ett fåtal lärare var bra, de flesta dåliga.

– De hade ett hemskt bemötande. Man kände sig kvävd och nertryckt. Läraren kunde göra vad som helst. Sade en elev något elakt om en annan elev skrattade läraren åt det i stället för att säga ifrån. Vissa var mer utsatta än jag, det gör ont att tänka på, säger hon.

Samtidigt hävdade lärarna att mobbning inte existerade på skolan. Agnes och andra protesterade ibland mot lärarnas mobbning:

– Då kände de sig personligt påhoppade. Ofta slutade det med att läraren grät inför klassen och anklagade elever för mobbning av läraren, berättar Agnes.

Invändningar mot lärarna tolererades över huvud taget inte.

– När mina föräldrar en gång kritiserade undervisningen förbjöds de att gå på föräldramöten, och läraren hotade att sätta mig i en annan klass, säger Agnes.

Martinskolan i Hökarängen.

I Waldorfpedagogiken ingår att eleverna klassificeras i fyra olika temperament: sangviniker, koleriker, melankoliker och flegmatiker.

– Man blev satt i ett fack första dagen, läraren bestämde vem man var som person. En sangviniker är glad och livlig. Det är det bästa temperamentet, så skulle man vara.

– Jag fick alltid höra att jag var svag och slarvig. De såg mig som någon som inte kunde någonting. Jag kände mig kvävd, tystad. Läraren hade bestämt vem jag var, det gick inte att bryta sig fri från det, berättar Agnes.

Lärarnas rangordning av eleverna skedde i det fördolda. Först efter skoltiden har Agnes förstått varför eleverna behandlades så olika, de fyra temperamenten var inget man pratade öppet om.

– Ett fåtal var väldigt tydliga favoriter hos lärarna, de blev upplyfta och sedda. Just de eleverna tror jag har en bra upplevelse av Waldorf, för de blev ju sedda. En del var mittemellan, några sågs bara som fel. De som hade problem i skolan fick inte hjälp utan fick bara höra att de inte kunde, de blev förlöjligade eller ännu mer nedtryckta.

”Fick inte ha smink och svarta kläder”

Martinskolan var full av obegripliga regler, enligt Agnes. Smink, fotboll och serietidningar var förbjudna. Man fick inte ha svarta kläder eller text på kläderna, skriva med bläck, läsa serietidningar – man uppmuntrades att inte ha tv hemma.

– Det fanns väldigt mycket regler som aldrig förklarades. Det fanns en tanke bakom, men om man ställde frågor fick man inte svar, säger Agnes. Det var en känsla av att det fanns någon slags hemlig kunskap som lärarna inte ville dela med sig av.

Så här presenteras Martinskolan på skolans hemsida.

I sjuan kände hon för första gången att hon ville byta skola. Det slutade med att hon inte vågade.

– Jag var rädd, lärarna pratade om att det var så hårt i kommunala skolor. Hur mycket mobbning det var. De målade upp en skrämmande bild av världen utanför, säger Agnes.

Först efter högstadiet vågade hon bryta upp och börja på ett kommunalt gymnasium. Kunskapsmässigt låg hon efter i flera ämnen, men det var ändå en befrielse.

– Då mådde jag så dåligt av Waldorf, jag kände att det inte kunde bli värre. Det kändes som att komma ut ur en sluten bubbla, en sluten värld. I gymnasiet fick jag använda riktiga läroböcker. Jag möttes med respekt av lärarna, de såg mig som en människa.

Först efter högstadiet vågade Agnes Scott lämna Waldorfskolan och börja på ett kommunalt gymnasium.

”Agnes utsatthet inte acceptabel”

Anna Johansson, styrelseordförande för Martinskolan, kommenterar Agnes upplevelser så här:

– Vi tar Agnes berättelse om sin skoltid på Martinskolan på största allvar. Den utsatthet som Agnes beskriver är inte acceptabel. Alla barn har rätt till omsorg, en tillvaro fri från kränkningar och en utbildning som rustar dem för att delta i samhälle och arbetsliv.

Martinskolans rektor Veronica Ekestam säger:

– Martinskolan lyder under samma regler, lagar och läroplan som alla andra svenska grundskolor. Vi har höga ambitioner och arbetar mot högt uppsatta kunskapsmål. Ledning och styrelse på Martinskolan kommer att fortsätta arbetet med att säkerställa att alla barn har en trygg och säker skolmiljö.

 

ANNONS EXTERN LÄNK

Just nu upp till 50 % på utvalda glas hos Cervera – handla här

Cervera

Publisert:

LÄS VIDARE

Waldorf-Sverige skakas av dokumentär: ”Dags för metoo”

ÄMNEN I ARTIKELN

Skola & utbildning

Waldorfpedagogik

Hökarängen

Mobbning

Stockholm