Publicerad 2024-09-24 19.00
Gravida Therese hade till slut polisanmält pojkvännen för misshandel – samma dag som hon varit på ultraljudsundersökning mördade han henne.
Therese är en av åtminstone 13 kvinnor som de senaste tio åren dödats när de varit gravida eller nyblivna mammor.
– Hon längtade så efter att få träffa sin bebis, säger hennes mamma.
I efterhand har barnmorskan som utförde ultraljudet berättat att hon märkte på både 23-åriga Therese och hennes mamma att det var något som inte stod rätt till.
Men det är ingenting hon frågar något om då, när de får se den lilla bebisen i magen, 20 veckor gammal, stor som en paprika, för första gången.
Det är den 12 augusti 2015 och 23-åriga Therese är lycklig över att få se sin bebis som sprattlar där inne. Hon får svartvita bilder utskrivna.
– Therese var så stolt och glad. Hon längtade verkligen efter sin bebis. Hon trodde att det skulle bli en flicka, det såg ut så, säger hennes mamma.
På kvällen åker Therese hem till en kompis för att visa upp bilderna.
Therese har sedan några veckor flyttat tillbaka till sina föräldrar men den här kvällen kommer hon inte hem, trots att hon ska upp tidigt för att gå till jobbet nästa morgon.
Mamman ringer och ringer.
De åker ut och letar efter Therese men ingenstans hittar de henne.
Mamman kontaktar polisen.
Hon har då ingen aning om att hon aldrig kommer få träffa sin dotter igen.
De senaste tio åren har åtminstone 13 kvinnor som varit gravida eller nyblivna mammor dödats av deras barns blivande pappa.
Ofta har kvinnorna varit unga, fyra av dem fick inte ens fylla 25 år.
Ibland har graviditeten eller det nyförlösta barnet varit en utlösande faktor bakom mordet.
Som i fallet Saga, där hennes pojkvän mördade henne för att han inte ville att hans familj skulle få veta att han väntade barn med en vit kvinna.
Även Siris pojkvän var osäker på om han verkligen ville bli pappa och sa bland annat på BB att han ville adoptera bort barnet mot Siris vilja. Tre veckor senare mördade han henne med 33 knivhugg.
En annan mans motiv ska ha varit att han inte trodde att barnet var hans.
Ungefär 1,5 år tidigare har Therese blivit tillsammans med den 23-årige pojkvännen. Han är charmig och social.
– Hon var så förälskad i honom. Hon gjorde allt för honom och till en början tyckte vi att han var jättetrevlig och gullig. Men den bilden förändrades, säger mamman.
Också Therese förändrades under relationen med pojkvännen. Från att ha varit glad och energisk upplevde hennes mamma hur hon blev mer sluten och hur hon ofta var ledsen och lättirriterad. Det där skrattet som hon förknippade med Therese, det som startade nere i magen och sedan spred sig högt och smittande, hördes allt mer sällan.
När Therese och pojkvännen varit ett par i ungefär ett år blev Therese gravid. Hon gladde sig över graviditeten och längtade efter att bli mamma. Hon började spara pengar till den kommande bebisen på ett speciellt konto.
– Hon trodde att även han ville ha barnet. Men i efterhand kom det fram hur han inte alls ville det.
De sista veckorna av Therese liv var präglade av bråk med pojkvännen, av hot och våld. Hon gjorde slut men han lät henne inte vara för det.
Han skrev bland annat till henne:
Till slut fattade Therese mod och polisanmälde honom för misshandel och ofredande. Senare tog hon, liksom många andra kvinnor som utsätts för våld, tillbaka sin anmälan.
– Jag önskar att polisen skulle ha agerat direkt då anmälan kom, säger mamman.
Therese bytte också telefonnummer för att han inte skulle kunna kontakta henne och flyttade hem till sina föräldrar men han sökte upp henne utanför deras bostad, på hennes arbetsplats och tog sig in på hennes Facebook och läste hennes meddelanden. En natt tvingade han sig in i hennes bil och vägrade att lämna den under flera timmar.
I ett meddelande till en vän skrev Therese senare:
Till en annan kompis skrev hon:
Det finns oftast varningssignaler när de gravida kvinnorna eller de nyblivna mammorna mördas.
Therese var inte ensam om att polisanmäla sin förövare för misshandel. I alla fall sex av de 13 kvinnorna som dödats hade tidigare utsatts för våld av gärningsmannen vilket polisanmälts.
Dessutom var flera av männen misstänkta för att ha varit våldsamma mot barn.
En man slog sina barn vid upprepade tillfällen med skärp och knytnävsslag.
Kelvin hade flera gånger utretts av socialtjänsten och polisen för att ha varit våldsam mot sina barn innan han mördade sin höggravida sambo Carine.
Mirza hade bara månader innan han mördade sin gravida sambo Josefine polisanmälts för våld mot sitt barn från en tidigare relation.
Den där dagen för ultraljudet har Therese bestämt att pojkvännen inte får följa med på undersökningen. Men under tiden ringer han både Therese och hennes mamma flera gånger.
Senare på kvällen, när Therese är hemma hos sin kompis för att visa upp bilderna, ringer han till kompisen istället och får prata med Therese. De kommer överens om att hon ska möta upp honom på en lekplats utanför hans lägenhet för att visa bilderna från ultraljudet.
Exakt vad som hände sen vet man inte mer än att det slutade med att pojkvännen upprepade gånger slog henne med hårda knytnävsslag, släpade henne längs marken och ströp henne till döds.
När Therese hittades död i hans lägenhet, efter att hennes familj letat desperat och larmat polisen, hade han flytt landet. Med sig hade han tagit bland annat Thereses kontokort och ultraljudsbilden.
Efter två veckor på flykt greps han i Tyskland och dömdes senare till livstids fängelse.
Livstids fängelse är det vanligaste straffet bland männen som mördar sina gravida partners.
Just att kvinnorna varit gravida ses som en försvårande omständighet.
Det har nu gått tio år sedan Therese mördades. Snart kan mördaren försöka ansöka om att få sitt straff tidsbestämt.
Men för Thereses familj försvinner aldrig smärtan.
Extra jobbigt känns det kring årsdagen för hennes död och begravning.
– Hennes rum står kvar precis som det var, vi har inte flyttat någonting, säger mamman.
Mamman beskriver hur Therese älskade att resa, hur hon avgudade sina brorsbarn och brann för dans: hon var zumbainstruktör för en grupp med pensionärer.
– När hon var liten var hon väldigt rädd av sig men det försvann när hon blev äldre och hon fick mer skinn på näsan. Att någon sedan kom och tog allt det ifrån henne är ofattbart.