Kärnkraften är alltid någon annans problem

NYHETER

Camilla, 19, tycker att man talar för lite om uranbrytningens faror

Många i dagens samhälle ser inte nackdelarna med kärnkraften utan endast dess fördelar.

Det är en ren energikälla – det påståendet har jag hört oräkneliga gånger de senaste månaderna, dock utan någon vidare backning till påståendet.

Man bortser vid ett sådant uttalande från följande faktorer:

- uranbrytningens konsekvenser

- koldioxidutsläppet från transporterna

- risken för läckage

- framtidens avfallsproblem

Uranbrytningen är något många bortser helt ifrån då det inte direkt drabbar oss.

Med oss menas de närmsta i vår omgivning, ofta benämns detta som Sverige eller möjligen Norden, i framtiden troligen EU.

Uranbrytning sker inte i Sverige utan uranet importeras, främst från Kanada, Australien och Ryssland.

Problemen med uranbrytning är många och främst drabbas urbefolkningen av dessa.

Urbefolkningen tvingas dels att flytta från den plats där uranbrytningen ska ske, då marken behövs till just det ändamålet, samt att dessa inte sällan anställs i dessa gruvor. Det resulterar i att de blir utsatta för en väldigt hög grad strålning vilket i sin tur resulterar i en markant högre risk för cancer.

Det som sker efter att malmen är bruten kallas för anrikning och innebär att man höjer halten av en specifik isotop. Detta sker oftast i närhet av gruvan och resulterar i en mängd radioaktivt avfall i form av slam.

Detta avfall behandlas med kemiska metoder och pumpas sedan ut i enorma dammar.

När slammet sjunkit till botten rinner vattnet ut i någon sjö eller flod vilket innebär att det beblandas med de vatten urbefolkningen och djuren i området får i sig.

Statens Kärnkrafts Inspektion skriver så här på sin hemsida:

”I SKI:s uppdrag ingår inte att kontrollera vilken miljöhänsyn som tas vid uranbrytning utomlands”.

Detta innebär att vi överlämnar alla problem till de land vi beställer ifrån, i stället för att ta vår del av ansvaret.

Camilla Wikström . Lunarsmeknamn: Wickz