Hjältar i väst – huliganer i öst

”Att Kina erkänner dödsfall tyder på att antalet offer kan ha varit stort”

I väst beskrivs Tibets munkar som frihetshjältar. I Kina är de huliganer.

Två bilder av verkligheten.

Bara en kan vara någorlunda sann.

Medan västerländska medier rapporterar om poliser som brutalt slår ner fredliga demonstranter är bilden i kinesiska tidningar och tv den motsatta.

Demonstranterna är skurkarna. Ett gäng vettlösa huliganer som sprider död och skräck.

Avslutad incident

– De slog en polisman tills han föll i koma, skriver kommunistpartiets tidning China Daily. Sen skar de bort en del av hans ända med kniv.

I väst rapporteras att upproret sprider sig till angränsande provinser. I kinesiska medier är det en avslutad incident.

Rubriker som ”Ordningen återställd i Lhasa” och ”Inget mer våld i Lhasa” dominerar. Den kinesiska satellitkanalen CCTV visar idylliska bilder på barn i skoluniform som återvänder till skolan och butiker som har öppet.

Budskapet är ”business as usual”.

Dödssiffran varierar i västmedier mellan åttio och flera hundra.

Vinner inte utomlands

I Kina är den exakt. 13 döda. De flesta oskyldiga civila kineser som råkat hamna i tumultet. Polisen får beröm, för att de visat ”stor återhållsamhet” och påstås inte ha avlossat ett enda skott.

Kina pekar ut exilledaren Dalai lama som ansvarig för upproret. Västmedier ser demonstrationerna som resultatet av årtionden av förtryck.

Kina vet att de aldrig kan vinna propagandakriget om Tibet. Inte utanför sina egna gränser.

Främsta syftet med rapporteringen är att presentera en noga kontrollerad bild för den egna befolkningen. En bild som ska säkerställa fortsatt stabilitet och inte uppmuntra andra minoriteter att göra uppror.

Frågan är om vi någonsin får veta vad som hände. Det klassiska talesättet om ”sanningen är krigets första offer” kan dammas av igen.

Svårt få rätt

Exiltibetanernas uppgifter går inte heller att lita helt på. I en akut kris stämmer dödssiffror sällan.

Antingen är de alldeles för låga eller kraftigt överdrivna.

Att Kina erkänner dödsfall tyder på att antalet offer kan ha varit stort.

Vid massakern på Himmelska fridens torg 1989 dödades officiellt några hundra. Oberoende efterforskningar tyder på runt 2 000–3 000 döda.

Vem har rätt? Vem ljuger? Kina gör allt för att hindra oberoende bevakning. Utländska journalister kastas ut eller vägras tillträde till Tibet. Av detta kan var och en dra sin egen slutsats

Publisert: