Gödsel och gatsten vapen i fransk politik

Foto: Michel Euler/AP/TT
I november 2008 protesterade bönder mot fallande intäkter genom att fösa in får i centrala Paris. Arkivbild.
Foto: Remy de la Mauviniere/AP/TT
I oktober 2009 brände franska bönder däck och halm på paradgatan Champs-Elysées i Paris, i protest mot dålig lönsamhet. Arkivbild
Foto: Claude Paris/AP/TT
I september 2000 dumpades tio ton äpplen på en bro nära Avignon i södra Frankrike i protest mot stigande bränslepriser. Arkivbild
Foto: Laurent Cipriani/AP/TT
I januari 2010 hölls fyra chefer vid den svenska stålkoncernen Åkers anläggning i Fraisses i södra Frankrike inlåsta i över ett dygn i protest mot planer på nedläggning. Arkivbild.

avTT

NYHETER

De våldsamma protesterna mot bensinpriset i Frankrike bygger på en gammal politisk kultur, säger journalisten Ingmarie Froman.

Hon har lång erfarenhet från ett land där aktivister väljer att tömma gödsel framför nationalförsamlingen i stället för Facebookupprop.

Tårgasröken ligger åter tung över Paris gator när stigande bränslepriser fått fransmännen på fötter. Att protesterna blivit så våldsamma beror bland annat på att det är lantbrukare som är pådrivande, anser Ingmarie Froman, journalist med lång erfarenhet av Frankrike.

– Bland franska bönder finns en många sekler gammal tradition av våld och direktaktioner, säger hon och drar sig till minnes en protest på 90-talet när franska bönder stoppade en transport av får från Storbritannien.

– De drog ut de levande djuren och började slakta på motorvägen.

Inlåsta chefer

Ett annat exempel var när franska bönder protesterade mot import av tomater från Spanien genom att vräka omkull diskar i matbutiker och meja ner torgstånd med hjullastare.

Får och traktorer på stadsgator och gödsel som tippas framför myndighetsbyggnader är andra vapen i de franska böndernas arsenal. Även franska arbetare är påhittiga när det gäller att sätta press bakom sina krav. Att låsa in chefer på deras kontor är en populär metod. Studentuppror har efter 1968 också blivit en återkommande tradition.

Ingmarie Froman minns den allra första Parisdemonstration som hon bevakade som journalist 1980. Då som nu höll ungdomar på att hacka upp gatsten.

– Då var det studenter i Latinkvarteren och gällde helt andra frågor. Men den här traditionen är så hemvan. Man vet precis hur man gör. Man har med sig någon grej så att man kan hacka upp de här gatstenarna och så slänger man dem på polisen.

Dödsfall ovanliga

Våldsamma protester är helt enkelt vardagsmat i Frankrike.

– Men trots att våldsamma demonstrationerna är så vanliga är det oerhört sällsynt att folk dödas, säger Ingmarie Froman och jämför med kravaller i USA, där dödsoffer är vanligare.

Det finns återhållande krafter, både bland poliser och demonstranter i Frankrike, säger Ingmarie Froman. Att de senaste protesterna har krävt två dödoffer är sällsynt, och även att så många har skadats som nu.

Hon säger att det är svårt att spå om protesterna kommer att ebba ut eller fortsätta. Mycket hänger naturligtvis på vad president Emmanuel Macron gör.

– Nu krävs det politisk fingertoppskänsla av både honom och premiärministern.

Vana poliser

Macron är inte den förste och inte den siste franske presidenten som måste handskas med gatuprotester och handgripliga aktioner. Ingmarie Froman har ett annat exempel på hur vana fransmännen är vid detta. För ett tjugotal år sedan blev hon bestulen på sin bandspelare när hon bevakade studentdemonstrationer som togs över av gäng från förorterna.

– De tuttade eld på bilar, krossade fönsterrutor, satte eld på kaféer och affärer. Och så stal de min bandspelare.

När hon skulle göra en anmälan på polisstationen fick hon en broschyr med rubriken: "Information vid ersättning för demonstrationsskador".

– Det måste ju vara det enda land i världen som har en sådan konsumentupplysning, skrattar hon.