Bakslag i kurdisk dröm om självstyre i Syrien

Foto: Markus Schreibe/AP/TT
En man viftar med den kurdiska YPG-flaggan under en demonstration mot Turkiets offensiv mot Afrin i Tyskland. YPG ingår i SDF-styrkan som tillsammans med USA har kämpat mot IS i Syrien. Arkivbild.
Foto: Sana/AP/TT
Striderna i Afrin har drivit mängder av människor på flykt. Arkivbild.
NYHETER

De kämpade sida vid sida med USA i kampen mot IS. Men när turkiska styrkor gick in i den kurdstyrda enklaven Afrin gjorde amerikanerna ingenting för stoppa angreppet.

– När kurderna har gjort sin plikt så släpper man dem, säger författaren Ingmar Karlsson.

Det är en osannolik plats för ett demokratiskt experiment. Men faktum är att kriget möjliggjorde för de marginaliserade kurderna att fokusera på bildandet av en autonom region i norra Syrien, längs med gränsen till Turkiet. När turkiska styrkor nu har gått in i Afrin är det ett hårt slag mot självstyreprojektet som har sträckt sig över tre kantoner i det område som kurderna kallar Rojava.

– Vad vi ser är ett första steg i en nedmontering av den kurdiska staten, säger Ingmar Karlsson, tidigare generalkonsul i Istanbul och författare till en bok om kurdernas historia.

– Att bygga en politisk utopi i gränstrakterna mellan Irak, Syrien och Turkiet under pågående krig, med alla stormakter involverade, är ett ganska hopplöst projekt. En idealism som kommer att krossas totalt.

Ingen uppbackning

Under kampen mot IS i Irak och Syrien hyllades de kurdiska styrkorna för sina insatser, som bidrog till att den militanta jihadiströrelsen ses som besegrad – åtminstone territoriellt. När Turkiet inledde "operation olivkvist" och gick in i Afrin med stridsvagnar och artilleri förväntade sig många kurder en gentjänst från västländerna, i synnerhet från USA som varit en nära allierad.

Men i stället har ännu ett välbekant kapitel inletts i den långa historien om kurdernas strävan efter en egen stat, en ömsom fredlig, ömsom väpnad, kamp kantad av svek och brutna löften.

– Kurderna har använts av USA som ett instrument för att bekämpa IS. Och det är inte första gången som de har utnyttjats som en bricka i ett spel mellan olika makter, säger Karlsson.

Efter första världskriget skulle resterna av det osmanska riket styckas upp. I fredsavtalet fanns ett vagt löfte om en kurdisk stat, men det omintetgjordes och när kolonialmakterna delade upp Mellanöstern splittrades de kurdiska områdena mellan dagens Irak, Turkiet, Iran och Syrien. Kurderna är fortfarande den största folkgruppen utan ett eget land.

Och få kurder har glömt hur tidigare amerikanska regeringar behandlat kurderna i Irak, där de uppmanades att resa sig mot diktatorn Saddam Hussein. Men upproret slogs ned och en känsla av att ha blivit förrådda bredde ut sig, eftersom USA inte kom till undsättning. Inte heller grep de in när Hussein gasade ihjäl kurder i Halabja.

– Man brukar säga att kurderna inte har några vänner utom bergen, problemet i nordöstra Syrien är att där har de inte ens bergen. Den kurdiska statsbildningen består av den gamla mesopotamiska slätten och därför är de helt utelämnade till de allianser som bildas.

"Självklart Turkiet"

En anledning till att kurderna ständigt utnyttjas är avsaknaden av en enhetlig ledare och en egen stat, enligt Karlsson som beskriver en folkgrupp som är splittrad mellan olika klaner och som talar olika språk. Om USA står inför valet mellan Natoallierade Turkiet och den syrisk-kurdiska YPG-styrkan är valet enkelt, enligt honom.

– Då blir det självklart Turkiet.

TT: Finns det någon som står på kurdernas sida i Syrien?

– Nej, inte när det blir skarpt läge. Afrin har haft en kurdisk majoritet sedan urminnes tider, men framöver tror jag att vi kommer att få se försök från både Turkiet och den syriska regimen att driva ut kurderna därifrån, säger Karlsson.

– Det ökar inte förutsättningarna för att den kurdiska staten i Syrien ska överleva, även om det fortfarande finns områden öster om Afrin som står under kurdisk kontroll.