Mejla

Ylva Sanfridson

När som helst blir jag avslöjad som fuskvuxen

Ylva Sanfridson, 39, arbetar som informatör. Hon är gift och har två barn, 3 och 5 år. Bor i Nyköping.
Ylva Sanfridson, 39, arbetar som informatör. Hon är gift och har två barn, 3 och 5 år. Bor i Nyköping.

NYHETER

Det finns många saker som talar för att jag skulle vara vuxen. Jag har fyllt 18 (det var ett tag sen). Jag är gift och har barn, jobb, hus, banklån, kombi och ingen koll på ny musik. Jag storhandlar och köper balar med toapapper. Har slutat festa för att jag tycker det är så jobbigt att vara bakfull i tre dagar efteråt. Har Ikeas Family-kort, MedMera-kort, Ica-kort, H&M-kort, och en massa andra medlemskort som jag aldrig hittar när jag ska betala. Har innetofflor (fula) hemma för att inte frysa om fötterna, klipper ur rabattkuponger (som jag glömmer att använda). Går på föräldramöten och lyssnar på P1 (dock inte samtidigt).

Ändå känner jag mig hela tiden som om jag bara fuskar. Som att alla andra är mycket vuxnare och mognare än jag. Som att jag när som helst kommer att bli avslöjad som fuskvuxen. Starkast kändes det när jag gick ut med vår nyfödda dotter från BB. ”Men hallå, ska ingen stoppa mig? Jag tar den här lilla fina bebisen och går hem nu...” Fast ingen hindrade mig. Jag behövde inte ens visa legitimation. Och jag förväntades veta vad jag skulle göra och ta mitt ansvar. Så där bara. Det är ju inte så mycket annat här i samhället som man får göra ”så där bara”.

Köra bil till exempel. Eller handla på systemet. Nej, här var det kraschlandning rakt in i verkligheten. Och varför hade ingen berättat hur man uppfostrar barnen? Visst hade jag barnkunskap i åttan, men vad minns jag av den nu? Fram till bebisen var det ju dessutom mest fokus på själva produktionen...

Jag känner mig inte vuxen. Jag badar bollhav så fort jag kommer åt. Leker i vågbassängen fast barnen inte är med. Vägrar säga tråkvuxensaker som ”nej, om man skulle ta och tänka på refrängen” eller ”det är en dag i morgon också”... Blir avundsjuk på barnen som får klubba efter maten på restaurangen. Pratar med mat i munnen (och säger till mina barn att man inte får göra det).

När jag träffar jämnåriga tror jag ofta att jag är fem-tio år yngre. När jag träffar dem som är femton år yngre tror jag att jag är lika gammal. Jag vill inte att det ska komma rynkor på utsidan när det inte finns på insidan.

Men trots att jag inte känner mig vuxen så är jag det i andras ögon. Jag har villa, Volvo och vovve, fast kaoset hemma mer liknar apa, häst och villa. Men den evigt unga tjejen åt väl nåt krumelurpiller?

ANNONS EXTERN LÄNK

Kickstarta hösten hos MEDS – fina kampanjer på allt du behöver här!

MEDS

Av: 

Ylva Sanfridson

Publisert: