Så ska Teaterhögskolan öka mångfalden

avHateff Mousaviyan

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Press
Alexander Abdallah på scen i Affe Ashkars ”Snubben lättar på sitt hjärta” (Skärholmen Kulturhuset Stadsteatern, 2018).

Scenskolan i Malmö har varit för dåliga på mångfald och har därför vidtagit flera åtgärder - bland annat ansökningar via mobilen.

Skådespelaren Alexander Abdallah är positiv men tror att det krävs mer än så för att verkligen lyckas.

– Man måste gå mer på djupet för att förändra strukturen, säger han.

När Ditte Maria Bjerg, i en intervju med Lunds Universitets Magasin, fick frågan om vad hon skulle vilja fokusera mest på i sitt arbete som Teaterhögskolans nya rektor svarade hon:

– Att öppna Teaterhögskolan mot resten av Malmö, arbeta för breddad rekrytering både när det gäller studenter och personal, samt att stärka den konstnärliga forskningen och förmedlingen av den.

Det här var hösten 2018.

Idag, drygt ett och ett halvt år senare, har Ditte Maria Bjerg varit med och drivit igenom ett antal initiativ som kan komma att få en positiv effekt på detta mångfaldsarbete framöver.

Ett av dessa initiativ är att börja med filmade ansökningsprover till skådespelarprogrammet. Tidigare har de sökande behövt åka till någon av de fyra scenskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Luleå för att framföra en monolog – nu kan de istället filma och skicka in sina ansökningar digitalt.

– Det här gör att man får möjlighet att filma tills man känner sig nöjd, så att man kan visa upp den bästa versionen av sig själv, säger Ditte Maria Bjerg.

Foto: Press
Ditte Maria Bjerg, rektor på Teaterhögskolan i Malmö.

Tanken med de filmade arbetsproverna är att man ska stimulera fler till att söka in till utbildningen. Dels genom att göra det billigare och mindre tidskrävande att söka, men också för att göra själva ansöksförfarandet mer tillgängligt för alla.

– Det här känns som ett steg i rätt riktning, säger skådespelaren Alexander Abdallah, före detta student på Teaterhögskolan i Malmö. 

Alexander Abdallah tog examen från skådespelarprogrammet 2018. Som någon som ofta engagerar sig i att inspirera unga personer med invandrarbakgrund att söka sig till skådespelaryrket följer han utvecklingen på scenskolorna noga.

– Det är grymt att de gör det mer lättillgängligt. Men det underliggande problemet handlar om så mycket mer än att få folk med utomsvensk bakgrund att spela in en monolog med mobilen. Man måste gå mer på djupet för att förändra strukturen.

Alexander Abdallah berättar att han funderade mycket kring identitet och representation under sin tid på Teaterhögskolan. Hur han som student med annat påbrå kände sig tvungen att “vara sitt svenskaste jag” för att passa in.

– Jag har fördelen av att kunna röra mig ganska fritt mellan de här olika världarna. Men det är klart att det fanns gånger då jag kände mig utanför. Det gör något med en när man hela tiden måste sudda bort delar av vem man är, anpassa sitt sätt att prata och allt sånt där. Man känner sig ensam.

Representation viktigt för självförtroendet

Även om Alexander Abdallah har förstahandserfarenheter av hur scenskolans mångfaldsproblematik kan kännas i praktiken låter han aldrig bitter när vi pratar. Tvärtom präglas mycket av det han säger av ett slags konstruktivt driv, en tro på att saker och ting kan förändras.

Den positiva inställningen kan förklaras av en mängd olika saker. I Alexander Abdallahs fall har det till exempel varit guld värt att se andra med liknande bakgrund göra sin grej i teatervärlden.

– Så fort jag såg någon annan med förortsbakgrund stå på scen, sitta i en jury eller komma in som gästföreläsare på skolan kände jag mig sedd på ett annat sätt. Representation är så viktigt alltså. Det öppnar upp direkta tankar om att allt är möjligt, att man inte är helt ensam därute.

Förändringar även inom lärarkåren

Alexander Abdallah berättar om en vän till honom som nyligen gick igenom antagningsprocessen till scenskolan. I juryn satt bland annat Gizem Erdogan, skådespelaren som just nu är aktuell i rollen som Pervin i SVT:s storsatsning Kalifat. Vännen säger att han fick en självförtroendekick av att se Gizem Erdogan sitta där i juryn, i en typ av maktposition som historiskt sett har varit helt och hållet reserverad åt majoritetssvenskar.

– Ibland är det inte svårare än så. Men förändringen måste börja ske i de andra leden också, säger Alexander Abdallah och syftar på homogeniteten som råder inom lärarkåren och bland de som sitter i beslutsfattande positioner på scenskolorna.

Det här är något som Ditte Maria Bjerg, rektorn på Teaterhögskolan i Malmö, också pratar en hel del om när jag intervjuar henne.

– De kommande åren arbetare vi vidare med mångfaldsinsatser på flera nivåer. Dels i ett samarbete med Fridhems Folkhögskola, där vi tillsammans erbjuder en ettårig förberedande kurs som kallas Fridhems Scenkonststudio. Men också när det kommer till rekryteringen av ny personal och nya ledare. Vi kan inte längre ha ett “all white crew”, det funkar inte. Vi behöver en organisation som avspeglar både Malmö och Sverige bättre. Det här är vårt i särklass viktigaste insatsområde, säger Ditte Maria Bjerg.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Malmö

Film

Teater