Trenderna styr klädvalen på festernas fest

Boel Holm/TT

Publicerad 2023-12-10

Nobelklänningar kan vara mycket. De kan vara för vågade, för färgstarka, för trista och tråkiga. Eller bara alldeles underbara.

Damernas klädsel har inte alltid varit en given del av mediernas Nobelbevakning. Före 1980-talet finns det relativt få bilder. Men på dem som finns kan man se hur trenderna avspeglats på denna annars så traditionstyngda kväll.

På 1950-talet syns inspirationen från Diors New Look, med markerade midjor och stora kjolar. Två årtionden senare har siluetten förändrats i linje med rådande modeideal.

– 1977 hade Silvia en paisleymönstrad klänning med ganska mjuk kjol, som den tidens maxikjolar. Det syns att de som är trendkänsliga följer med i modet, säger Emma Severinsson, som är lektor i modevetenskap vid Lunds universitet.

Tydliga tidsmarkörer

Under det svulstiga 1980-talet är tidsmarkörerna tydliga, inte minst i drottning Silvias klänningar.

– Den stora gula som hon hade 1985 med jättepuffärmar och lite markerade höfter. 1990 hade hon en gigantisk spetskrage och det var ju också trendigt – det är en sån där signaturdetalj.

Från 1990-talet vill Emma Severinsson lyfta fram en mindre spektakulär klänning, men som är typisk för sin tid.

– Gudrun Schymans klänning från 1999 står egentligen inte ut så mycket. Den är mycket enkel, lång, svart, figursydd – men den har den typiska 90-talslooken med tunna axelband och är väldigt minimalistisk.

De senaste åren är det hållbarhetstrenden gjort störst avtryck.

– Den har vi ju i stort i samhället, så det är ju inte så förvånande att det slår igenom också på Nobelfesten. Flera politiker har plockat upp den och det är spännande att se hur man kan använda Nobelfesten som ett politiskt statement.

– Alice Bah Kuhnke är det ultimata exemplet, med klänningen hon hade från Stockholms stadsmissions Remake 2018. Hon ville verkligen profilera sig.

Till och med kungahuset har satsat på återanvändning. 2018 bar kronprinsessan Victoria en Nina Ricci-klänning som drottning Silvia hade vid Nobelfesten 1995.

Skapar diskussion

Nobelklänningarna är en utmaning. Det går att ta ut svängarna, men samtidigt ska man hålla sig inom ramarna. De riktigt spännande klänningarna tycker Emma Severinsson är de som bryter med det traditionella och skapar diskussion.

– Det tydligaste exemplet är väl prinsessan Madeleine 2002 när hon hade en väldigt urringad klänning som har kallats för ”Baywatch-klänningen”

Klänningen fick blandade reaktioner. Kritikerna ansåg att den visade för mycket hud, påhejarna att en ung och vacker människa ska få visa upp sin kropp. Emma Severinsson drar en parallell till Birgit Friggebos urringade klänning 1992.

– Vissa tyckte att det var jättemodigt och utmanande på ett bra sätt, men hon fick också enormt mycket kritik.

Även färgval kan provocera – som Annie Lööfs klänning 2011 i starkt grönt och rosa som ansågs vara fruktansvärd.

– Att färgsättningen på en ganska anspråkslös klänning kan väcka reaktioner säger något om det traditionsstyrda och vad man förväntar sig.

När Sara Danius några år senare tog plats bland frackarna på ”pingvinberget” i stark rosa och orange var mottagandet ett helt annat.

– Det beror förmodligen också på vem Annie Lööf är och Sara Danius var.

Ekonomin gör avtryck

En klänning som Emma Severinsson gärna vill lyfta fram är den från Augusta Lundin som Selma Lagerlöf bar när hon mottog litteraturpriset 1909, långt innan tidningarna delade ut plus till kvällens kreationer.

– Hon var den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur och Augusta Lundin är vår första modeskapare. Det finns en dubbelhet i den historien.

Vid årets Nobelfest tror hon att hållbarhetstemat håller i sig. Hon är också nyfiken på om den dystra ekonomin gör avtryck. Tidigare i år kritiserades plagg vid visningar i Paris för att vara för lyxiga för de bistra tiderna.

– Det ska bli spännande att se om det är något som kommer upp. Nobelfesten är ju lyx så mycket det kan vara och det kan ju sticka i ögonen att titta på lyx i en lågkonjunktur.