”I 87 minuter sjunger det om varje ord”

Foto: Pressbild/Sveriges radio
Emil Jensen, artist och poet, vinterpratade i Sveriges radio.
NYHETER

Jag är alltid misstänksam mot människor som måste ha många ord för att
presentera sig själva. I dagens Vinter hade vi en som inte nöjde sig
med att vara artist eller poet. Emil Jensen presenterade sig som
”musiker, artist, poet”.

I verkligheten är han vardagsfilosof (en beskäftig sådan),
populärvetenskapare (pedagogisk) och framför allt en rimsmed. På mjuk
skånska hanterar Jensen svenska språket fantasifullt,
associationsrikt, anarkistiskt, mästerligt. Jag vet inte om han
uppskattar om jag i språklig akrobatik jämför honom med min gode vän
Björn Ranelid. Men så är det. Och Jensen är den bättre av de två för
han lägger till meningar med försonande självironi.

Han skojar om en meditationskurs i Indonesien, han är eftertänksam av
våra upplevelser om tid, han är trösterik om kärlek, sorg och död. Han
är förnuftig om vår lättkränkthet och han funderar över favoritfärger
- och han härmar stockholmare. Och, sa han, känn kärlek även när du är
ensam - följ dig själv till porten, kyss dig själv.

Jensen sätter en ny standard - språk, berättarkonst, humor - för
Sommar- och Vinterprogram. Så svårt det för andra pratare i
fortsättningen - så som det var den gångna förfärliga sommaren - att
komma med bekännelser om piskande pappor och tidig alkoholism.

I 87 Jensen-minuter sjunger det om varje ord. Jag skulle vilja ha
Jensen - som har ett ljuvligt, välnärt babyfejs - som cirkusutropare;
det är den finaste komplimang jag kan ge. (Och som elefanterna skulle
ha gillat honom!)

ARTIKELN HANDLAR OM