Katten Tuff räddade utterungen Sill-Jan

Niklas Svahn

Ibland sker mirakel. För fem dagar sedan kom katten Tuff hem – men inte bara han.

I släptåg hade han en nio veckor gammal utter som förlorat sin mamma.
Nu vilar utterungen Sill-Jan ut på Skansen – och han kommer att klara sig. Tack vare Tuff.

Det var tidigare i veckan som Pernilla Berglund, 47, i Avesta väntade på att katten Tuff skulle komma hem.

Men när katten dök upp var han inte ensam. I släptåg hade han en nio veckor gammal utterunge som troligtvis förlorat sin mamma.

Pernilla visste inte vad hon skulle göra så hon ställde fram kattburen. Då tassade den lilla uttern fram och snurrade ihop sig i buren. Han somnade direkt av utmattning.

– Han var ju så otroligt söt, det var så att man ville klappa honom men sen tänkte jag att det var bäst att låta bli eftersom han är vild, säger Pernilla.

”Lät jättekonstigt”

Katten Tuff var inte riktigt redo att axla sitt nya "moderskap" utan satt mest och såg förvånad ut över vad som kommit in i huset. Pernilla, vars hus ligger precis vid älven i Avesta, ringde djurambulansen för att få hjälp.

– De tyckte att det lät jättekonstigt och undrade om det inte var en mink eftersom den var så liten, säger Pernilla.

Men efter att hon skickat bilder på "Ruben", som hon och 14-åriga sonen Jacob kallade uttern, kom djurambulansen och hämtade djuret. Redan samma kväll kördes den till Skansen i Stockholm där det finns kunnig personal.

Fått namnet Sill-Jan

Fem dagar senare lever Sill-Jan – vilket är hans nya namn – livet, äter fisk och sover mest hela dagarna. Namnet fick utterungen eftersom han kommer från Dalarna, älskar sill och att Skansen i år döper alla djur till något som börjar på S.

Linda Askelund, djuransvarig på Skansen, säger att det var tur att hjältekatten Tuff guidade uttern rätt.

– Annars hade han dött. Det går snabbt utför eftersom de inte kan hitta mat själva.

Nu sitter Sill-Jan i karantän eftersom de andra uttrarna skulle stöta bort honom. Men han kommer att klara sig och när han vuxit till sig kommer han att släppas ut i det vilda. Vilket Linda Askelund tycker är jättebra eftersom utterbeståndet behöver växa till sig.

– Förr hände det aldrig att folk kom in med utterbebisar. Nu händer det någon gång per år.

Hon har aldrig varit med om att en utter har följt efter en katt förut.

– Nej, det har jag inte. Människor, men aldrig en katt.

Pernilla Berglund, Tuffs ägare, säger att katten förtjänar en hyllning.

– Vi hjälpte ju bara till med logistiken – Tuff är hjälten, säger Pernilla Berglund.