Fick psykologhjälp i stället för cancerbehandling

NYHETER

HELSINGBORG. Paul Svedunger, 48, hade underlivsbesvär och blev skickat till en psykolog för sina symtom – utan att få lämna ett PSA-prov eller få sin prostata undersökt.

Ett och ett halvt år senare konstaterades att han hade en aggressiv prostatacancer.

– Då var klockan fem i tolv för min del. Det handlade om veckor innan tumören hade spruckit upp och spridit sig, säger han.

Foto: MARCUS ERICSSON

Paul Svedunger fick själv ta tag i sin situation för att få en diagnos och rädda sitt liv.

– Jag minns en gång när jag kom hem från psykologbehandlingen och satte mig i soffan och bara storgrät. Jag kände på mig att det var något som inte stod rätt till, att jag måste gå till botten med det här.

Helsingborgs lasarett sa sig inte ha resurser att ta emot honom eftersom de trodde det handlade om erektionsbesvär.

Paul Svedunger vände sig till en privatläkare för att få en riktig undersökning.

– Han hittade tumören direkt. När provsvaren kom var svaret en enorm chock, det var ju en mycket aggressiv prostatacancer.

– Till mig sa han att det var den största tumör han hade känt någonsin, stor som en tennisboll och förkalkningen runt prostatan var stenhård.

Paul Svedunger minns att han satt på stolen hos läkaren, tårarna kom och allt kändes fruktansvärt.

PSA-värdet kollades aldrig

Sedan allt gick snabbt. Paul Svedunger opererades först på Helsingborgs lasarett, följt av en strålbehandling och en hormonbehandling. I dag är han mycket besviken över att de under de två åren han sökte hjälp på närsjukvården inte en enda gång togs något PSA-värde.

– Ofta tänker jag att jag har räddat livet på mig själv eftersom jag var så ihärdig och stod på mig. Tänk om jag hade suttit kvar hos psykologen, då hade jag inte suttit här i dag, då hade jag varit död.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anser att Paul Svedunger har ”fått en adekvat vård och behandling.”

Enligt de regionala riktlinjerna ska undersökning av prostatan och PSA-prov göras vid vissa speciella symtom, exempelvis skelettsmärtor eller synliga blödningar i urinen eller sperman.

– De här riktlinjerna är befängda, om man uppvisar såna här symtom då kanske man redan har en långt framåtskriden cancer. Man skulle göra som man gör med kvinnorna, att man har en screening och undersöker alla från en viss ålder, säger Paul Svedunger.