När Hitler fyller år stannar studenterna hemma

NYHETER

Kinesiska studenter om rädslan för rasister

Foto: Novaja Gazeta
Studenten Lichua från Kina vågar inte lämna studenthemmet i Moskva när nynazisterna firar Hitlers födelsedag.

Rummen på Moskvauniversitetets studenthem är små. Vid kylskåpet ligger fem juicepaket ihopsamlade. På bordet står burkar med marinerad svamp, salta inläggningar och teförpackningar?

Lichua fångar min blick: ”I kylskåpet finns gorbuscha (puckellax, övers. anm.) i konservburkar. I skåpet finns ris och nudlar. Det räcker för mig.”

På datorn visas en kinesisk tv-serie med det oöversatta namnet ”Ou-van Sjintjva”. Det handlar om den kinesiska Mr Bean. 30 entimmeslånga avsnitt. Lichua har redan tittat sig igenom 21. När alla avsnitten är slut kan hon ladda ner ”Kinesiska historier” från nätet. Det finns 60 avsnitt.

I sju dagar har Lichua gjort allt hon kan för att slippa lämna studenthemmet.

Lichua är från Changzhou, en stad utanför Shanghai. Hennes pappa är affärsmän. Han arbetar för ett företag som levererar kablar. Han har råd att ge dottern en andra utbildning utomlands. En första utbildning har Lichua från konstinstitutet i provinsen Dzjansji. Hon är utbildad konstnär. När hennes väninna kom in på Moskvauniversitetet sa pappan: Nu är inte Ryssland ett främmande land längre. Åk dit. Lichua valde konstfakulteten på universitetet i Moskva.

Hon har läst ett år nu på preparandkursen. Till föreläsningarna kom studenter från de högre kurserna. De förklarade hur skinnskallar ser ut: ”de har rakade huvuden och går klädda i svarta skinnkläder”. Lichua tyckte det var konstigt att hon skulle behöva vara rädd. I Kina får de utländska studenterna de bästa rummen på studenthemmen. Alla vill bli vän med dem. Då förklarade studenterna från de högre kurserna att det finns utlänningar från Europa. Sedan finns alla de andra. Och de berättade att från den 19 april fram till maj ska man som utlänning inte gå ut överhuvudtaget. Då firas Hitlers födelsedag?

Undervisningen är inställd

Den här dagen är undervisningen för utlänningar inställd. Det här året ställs föreläsningar in på asiatiska och afrikanska fakulteten och på Moskvauniversitetets sociologiska fakultet. På övriga fakulteter får var och en be om ledigt. Lichua bad sin lärare i måleri, Sergej Lebedev, om lov.

– Det är så illa för mina studier! Måleri är inte som biologi eller matematik. Det går inte att läsa ikapp. Man måste öva hela tiden. Jag målar i olja men på studenthemmet finns inga sådana möjligheter. En vecka till och jag kommer att ligga efter.

I ett hörn ligger pärmar med reproduktioner i högar. Lichua har placerat dem så långt bort som möjligt, så hon ska slippa se och bli ledsen.

Hamstrar mat

Förberedelserna inför Hitlers födelsedag börjar den 17 april. Man hamstrar mat: juice, ris, konserver, te. Även tvål, schampo och mediciner köps in. Studenterna handlar filmer, korsord och datorspel. Att få något gjort på en så liten yta går helt enkelt inte. Så därför lever studenterna som om de hade lov. De stiger upp sent. Surfar på nätet och läser nyheter. Ur minnet kan de räkna upp alla överfall mot utlänningar som varit den här våren: Den 22 överfölls en armenier, en student. Den 23 överfölls en armenier och två tadzjiker. Den 24 en nigerianska. På kvällarna hälsar kineserna på hemma hos varandra. Lichua går till Sit Chim. De kokar ris, dricker Cola och ser på ”Kinesiska historier”.

Erbjöds beskydd

Förra året erbjöd universitetets rektorsämbete de utländska studenterna beskydd. Polismän följde med dem från studenthemmet till tunnelbanan och tillbaka. Många kineser utnyttjade hjälpen men Lichua var ändå rädd. Nu ångrar hon sig. Det här året rekommenderar undervisningsavdelningen de utländska studenterna att ”hålla sig till gruppen”. Att sitta instängd på studenthemmet i tio dagar är i praktiken omöjligt. Det går runt i huvudet och man börjar tänka ”oförnuftiga tankar”.

– Igår var det skrattretande! Jag hade köpt på mig mat i förväg, men så kom min väninna Sjichfing på besök: ”Är vi människor eller inte? Kineser eller inte? Nu gör vi sushi!” Till sushi behövs gurka, morot och ägg. Vi velade i en halvtimme. Till slut tog vi varandras händer och sprang över vägen till affären. När vi skulle gå in i hissen gick äggen sönder! Vi fick gå en andra gång. Det var otäckt?

Samlades i grupper

– Första året var jag jätterädd. Jag grät så mycket att vakten kom, berättar kinesiskan Kotja från sociologiska fakulteten.

– Det hördes sådana ljud nerifrån. Jag kunde inte sova på nätterna, trots att jag bor på åttonde våningen och det finns en vakt i varje korridor. Vid porten också. Jag var på studenthemmet ända till maj. Kineserna samlades i grupper om 3 – 5 personer. Sedan gick de till tunnelbanan för att handla mat. De gick till och med till fakulteten. Jag gav dem pengar till mat. Dum som jag var hade jag inte hamstrat i förväg. Det här året har jag haft tur. Min pojkvän har bil. Vi har redan varit utanför studenthemmet tre gånger.

Tror på ödet

Pojkvännen, Mi Dzjendzjan, med en färgad hårtofs på huvudet, sitter också där, vid datorn. På skärmen syns två gråhåriga kineser uppe i luften. Det är en populär film. Mi Dzjendzjan är inte rädd för skinnskallarna. Han tror på ödet. Är det hans öde så får han väl träffa de ”skalliga”.

– Skinnskallar är som istappar som hänger från taket: är du försiktig så slipper du få dem i huvudet, säger Sja Tja Dzjon från preparandkursen och som bor på studenthemmet DAS.

– Det är inte så svårt att planera dagen så att du hinner hem före det blir mörkt eller komma överens med kompisar att gå gemensamt?

– Du är galen!, skriker hans flickvän Lila.

– Tror ni att han bara säger så där? Han GÅR till fakulteten! Varje dag! Över Akademitjeskaja, där DE håller till!

DAS är ett annat av Moskvauniversitetets studenthem. Det är en bra plats för utlänningar som vill överleva ”firandet”. Inne på studenthemmet finns två mataffärer, en hushållsaffär och ett apotek. Trots det finns de som ändå fortsätter att gå på föreläsningarna.

Inte rädd

– Jag är man, säger Sja Tja Dzjon, rätar på axlarna och sträcker på sin smala hals.

– Jag får inte vara rädd för skinnskallarna.

Lila börjar gråta. Hon tänker inte söka in till universitetet i Moskva. Hon kom hit från Peking i september och började på preparandkursen i ryska. Före april diskuterade familjen om de skulle låta henne vara kvar eller inte. Nu har Lila köpt en biljett och försöker övertala Sja Tja Dzjon att åka därifrån tillsammans med henne.

– Men det är få som åker härifrån, säger Lichua, medan hon bläddrar bland reproduktionerna.

– Kineser är tålmodiga och drabbas inte av panik. Man kan inte lämna Ryssland bara för två veckor i april. Det är väldigt värdefullt att ha ett diplom från Moskvauniversitetet. Du får arbete med en gång. Min lillasyster tänker också komma hit, när vi får råd. Skinnskallarna har inte misshandlat mig eller någon av mina vänner. Det är bara att hoppas att hon också ska ha tur.

Nyheter varje vecka från Novaja Gazeta

I april inledde aftonbladet.se ett samarbete med den regimkritiska ryska tidningen Novaja Gazeta.

Här publicerar vi hela artikeln ur Novaja Gazeta om de kinesiska studenternas rädsla för rasistdåd.

Jelena Kostjotjenko , översättning: , Johanna Melén

ARTIKELN HANDLAR OM

Ryssland