Teater-vd:ns hårda ledarstil har skapat tystnadskultur

NYHETER

Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.

Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.

– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.

1 av 3 | Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT
Benny Fredriksson, vd för Kulturhuset Stadsteatern.

Aftonbladet har tagit del av närmare 40 berättelser om Benny Fredrikssons ledarstil, från tidigare och nuvarande personal. Alla vittnar om en utbredd tystnadskultur, där ingen – utom tidigare vd-sekreteraren Simon Flinkas – öppet vågar kritisera Fredriksson. Därför vågar heller ingen – utom Flinkas – framträda med namn i den här artikeln. Flera anger samma skäl:

– Du får inte öppet citera mig. Han skulle medvetet gå in för att krossa min karriär. Och den politiker i Stockholm han inte lindat runt sitt finger finns inte.

Simon Flinkas, Benny Fredrikssons tidigare vd-sekreterare, förklarar varför han ställer upp med namn och bild:

– Benny Fredriksson förgör människor. Jag vet vad som har försiggått under mina år som Bennys sekreterare. Jag har inget att dölja. Jag vill att Stadsteatern och dom som arbetar och kommer att arbeta där ska få möjlighet att verka på en frisk arbetsplats. Så är det inte nu.

Flera beskriver hur "hela teatern viskade i korridorerna om hans terrorvälde och makt", men att "han hade satt sådan skräck i alla att ingen vågade prata om det på möten".

Tillsammans med berättelserna har vi också fått ett upprop:

Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.

Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?

Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.

Ett återkommande tema i våra samtal med teaterns konstnärliga personal och de nerskrivna berättelserna är Fredrikssons dubbelnatur:

– Man känner sig sedd och uppburen, så länge det inte är någon diskussion. Men när jag arbetade med stjärnregissören, som nu avpolletterats, och sade att jag som nyutbildad inte hade den pondus som behövdes för att jobba med honom, då fick jag känna på rädslokulturen. Fredriksson exploderade och skrek i en timme. ”Om du inte gör det här river vi ditt kontrakt, då läggs produktionen ner”. Det präglade resten av min tid på Stadsteatern. Om du säger emot för mycket föds en galning framför dina ögon, säger en man.

Kritik mot Fredriksson leder ofta till att anställningen avslutas, för de som har tidsbegränsade kontrakt:

– Han har skapat en succéteater. Det är det som har gjort att folk har orkat. Men det fanns ett hot också. Öppnar du munnen, då kan du gå, säger en kvinna.

– Han tar väldigt lätt illa vid sig. Tycker inte om att bli motsagd och är arg i flera år efter någon gått emot honom. Och hämnas. Han höjer upp individer ena dagen och sänker ned den andra, och njuter av det. Hela organisationen blir liksom medberoende till honom, skriver en man.

Benny Fredriksson blev vd och teaterchef för Stockholms Stadsteater 2002. Sedan 2013 är han vd för verksamheten Kulturhuset Stadsteatern:

– Ingenting händer på teatern som inte Fredriksson har ett finger med i, skriver en tidigare chef.

– Vi skojade om medhörningen runtom i alla rum, att han kunde höra allt som sades. Sådant bygger på att man är rädd, säger en kvinna.

– Personer i ledningsgruppen - fullständigt kompetenta människor - sade "javisst, det gör jag på en gång", om Fredriksson ryckte upp dörren och sade "verkställ", berättar Simon Flinkas och fortsätter:

– Han blev alltid vred och vrång om man inte omedelbart gillade hans idéer. Vid ett tillfälle satt personalchefen på mitt kontor och grät efter ett styrelsemöte. Benny kunde göra så, skälla ut människor inför andra.

Historierna som Aftonbladet tagit del av tecknar bilden av en mycket känslokall person. Några exempel:

En anställd fick rådet av Fredriksson att göra abort om hon ville ha en viss roll. Kvinnan gjorde abort, och fick rollen.

En annan skådespelerska, som arbetat många år på teatern, ville inte vara med i en sexuellt frispråkig uppsättning. Hon sade till Fredriksson att hon inte ville göra mamman i pjäsen:

- Då blev svaret att "det finns bara ett alternativ, att du börjar frilansa", minns Simon Flinkas och berättar att liknande händelser förekom ofta.

En kvinna spelade parallellt i tre pjäser, och blev tillsagd att göra inhopp dagen efter i en fjärde.

När hon sade att hon var sjuk och inte orkade fick hon höra av Fredriksson att ”vi kan inte ha lata skådespelare på den här teatern”.

– När en pjäs förlängdes till nästa spelperiod fick jag lämna ensemblen. Det var straffet för att jag var sjuk och hade sagt nej. Fredriksson var sinnebilden av en diktatorisk maktutövare, skriver skådespelerskan.

En kvinna med lång scenerfarenhet uppmanades att vara statist i en pjäs. Hon föreslog själv att hon skulle ta tjänstledigt så att teatern kunde använda en riktig statist, vilket var mycket billigare.

– Jag fick till svar att antingen så gör jag statistuppdraget eller så skulle jag lämna teatern och min årsanställning på studs. Jag fick 24 timmar på mig att fundera, skriver hon.

Vid ett annat tillfälle ville Fredriksson pressa ett skådespelarpar att inte vara föräldralediga. Han kallade upp mannen på sitt kontor och presenterade sitt förslag - i tredje person:

– Teaterchefen har förstått att herr X tänkt sig att vara pappaledig. Men då säger teaterchefen att han har ett annat förslag. Han tycker att herr X ska fortsätta i produktion A och så kommer din fru att jobba i produktion B och så ser teaterchefen till att schemat blir sådant att ni kan lämna över barnet till varandra på T-Centralen när den ene är på väg till jobbet och den andre på väg hem.

Då mannen inte ville ta ett sådant beslut utan att själv först ha talat med sin fru, svarade Fredriksson i stället med att ringa upp henne från sin högtalartelefon inför mannen, för att fråga om hon hade invändningar mot teaterchefens förslag.

Benny Fredrikssons hantering av geniförklarade manliga skådespelare som gått över olika gränser är en provkarta på olika tekniker att sopa problem under mattan. Konsekvent har de fått stanna, medan kvinnor som kommit med kritik har fått lämna huset. Några exempel:

Just nu finns två manliga skådespelare, som nyligen anmälts för trakasserier, fortfarande med på teaterns repertoar.

När en manlig stjärna skrek, domderade och var fysiskt aggressiv mot sina medspelare under repetitionerna av en pjäs bad en skådespelare Benny Fredriksson att han skulle gripa in. Hans reaktion: "Men X är en dysfunktionell person och då tänker jag att om vi inte skulle erbjuda en plats för honom på teatern - vart skulle han då ta vägen?”

En manlig regissör kissade ner en toalett på Stadsteatern och sade inför andra att "jag sprider ut min doft så att kvinnorna ska bli kåta”. Han kunde fortsätta arbeta som om inget hänt.

Verkställande direktörens sätt att hantera manliga skådespelares övergrepp kopieras av underlydande chefer. En kvinna berättar vad som hände när en manlig kollega sextrakasserat henne:

– Jag fick veta av personalchefen att denna unga skådespelare skulle få hela sin karriär förstörd om jag valde att gå vidare med anmälan. Att han skulle bli portad från teatern för all framtid. Frågan kom snarare att handla om jag var beredd att göra så mot honom. Hela ansvaret försköts och kom att handla om mig. Jag valde att dra tillbaka min anmälan.

– Förfarandet för anmälningar gällande sexuella trakasserier har varit helt regelvidriga. Om en anställd har kommit till en chef och påtalat problem har denna tagit emot anmälan i ”förtroende” vilket innebär att hen inte har fört vidare klagomålet eller anmälan, skriver en annan kvinna.

Vid andra tillfällen har Fredriksson själv varit den som utsatt underlydande för verbala och fysiska trakasserier:

En man berättar om en återkommande händelse vid möten med Benny Fredriksson:

– Han satte sig nära och tryckte in sina ben hela vägen till könet. Sexuell invit eller maktspel? Det kändes som ”jag kan göra vad jag vill med dig”, säger mannen.

När Fredriksson regisserade en pjäs (detta var på Scenskolan före tiden på Kulturhuset) pressade han en skådespelare att repetera naken, som en maktdemonstration. Inför publik fick mannen vara påklädd.

En kvinna fick först höra att hennes man, som också jobbat på Stadsteatern, var en ”halvman”:

– Sedan lutar han sig över mig med ett fast tag om mina lår och säger att ”sådana sexiga och lösaktiga kvinnor som dig vill jag däremot ha på min teater, det är fritt fram för dig”, skriver hon.

Många av berättelserna från Stadsteatern handlar om pressade arbetsförhållanden. I Stockholms medarbetarenkät för 2017, där anställda på 16 bolag ingår, hamnade Stadsteatern på 13:e plats när det gäller ledarskap. Deltagarantalet har sjunkit år för år, eftersom personalen inte känner att det är meningsfullt att svara på frågorna:

– Att jobba på Stadsteatern är lika med att vara livegen. Man är på jobbet i princip varje vaken timme och lägger aldrig sina barn. Jag undrar hur Stadsteatern ligger i statistiken för utmattningsdepressioner, skriver en kvinna.

Flera personer berättar också om hur Benny Fredriksson köpt upp pjäser som inte sätts upp:

– Han köper upp pjäser som till exempel Dramaten signalerat att de vill ha. Sedan sätter han aldrig upp dom, utan gör affären enbart för att hindra konkurrenten att sätta upp pjäsen. Om någon räknar på det så har många skattekronor gått åt till bara den bisysslan, skriver en före detta chef.

Många av de personer Aftonbladet talat med konstaterar att Benny Fredriksson har för mycket makt, och att det är dags att Kulturhuset Stadsteatern får en ny vd.

– Eirik Stubø gick till Dramaten när jag var på Stadsteatern. Han gick för att Benny inte lät honom göra sitt jobb, han hade inget mandat. Nu har han satt Anna Takanen där som får klä skott för allt som sker på teatern. Själv har han gömt sig bakom 40 underchefer och ingen kan längre se vad han gör. Det är farligt, det är maktmissbruk, säger en skådespelerska.

Benny Fredriksson hade en lön på 1 567 000 kronor.

Aftonbladet har sökt Benny Fredriksson för en kommentar. Efter 17 timmar kom följande besked från Kulturhuset Stadsteaterns pressavdelning:

– Jag hänvisar dig till koncernledningen vid Stockholms Stadshus AB.

Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor. Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare