Mens på jobbet väcker debatt

Hannah Widell och Amanda Schulman vill se sina anställdas menscykler

NYHETER

En naturlig del av kvinnokroppen man håller för sig själv - eller ett stort arbetsmiljöproblem? 

Åsikterna går isär om ”menscertifiering” av arbetsplatser, som fått en halv miljon i statliga bidrag. 

Amanda Schulman läser högt ur appen på sin mobil om sina hormonnivåer just nu. Hade vi föreslagit en intervju en annan dag hade hon kanske tackat nej, men idag är en bra dag i menscykeln.

– PMS ger till exempel dåligt självförtroende, och det påverkar en på jobbet. Om man vänder på det, så finns det dagar när man har ägglossning – det är då du ska pitcha en idé, säger hon.

1 av 3 | Foto: AFTONBLADET

Här, på hennes och systern Hannah Widells mediebolag Perfect Day Media i en våning vid Stureplan ska det vara högt i tak för att öppet kunna prata om sin mens och till exempel pms-besvär.

De planerar till och med att införa ett exceldokument där anställda frivilligt får fylla i sin menscykel. På så vis kan de som chefer och kollegor se när någon behöver extra stöd eller förståelse. De anställda är positiva, menar de, tycker att det är befriande. Även de få männen på kontoret intresserar sig och vill ladda ner appar där kollegors cykler kan föras in.

– Om någon kommer och vill säga upp sig så kan man säga, men vänta nu, du är där i din cykel, vi kanske ska ha det här samtalet nästa vecka istället? Att man påverkas så mycket känslomässigt kan vara förödande, säger Hannah Widell.

Alla kanske inte är helt bekväma med att diskutera sina hormoner med chefen, men mensdokumentet på Perfect Day ligger i tiden.

Frågan är på agendan efter att Jämställdhetsmyndigheten beviljat en halv miljon kronor till projektet ”Menscertifiering av arbetsplatser”.

Inte minst alternativmedias troll har engagerat sig: ”Som man har jag deltagit i arbetslivet i mer än 30 år och aldrig stött på något problem med mens. Det är ju samma sak om jag skall på muggen” skriver någon anonymt i en av hundratals kommentarer på nätet om projektet. Upprörda röster målar upp framtidsscenarion där kvinnor kräver att få blöda rakt ut på kontorsgolvet. Menscertifiering buntas ihop med röda skynken som genusflum, virkad menskonst och vulvor i lera.

”Kan envetna försök att tvinga på personal mensföreläsningar vara en sorts kvinnlig härskarteknik?” frågar sig Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida. Blekinge läns tidning fnyser åt ”menstrams” och en centerpartist i Svt:s Opinion live dömer ut projektet som ”vit överklassfeminism” som vill vältra sig i gratis tamponger.

– Det visar tydligt på att tabun kring mens fortfarande är väldigt närvarande. Mens ska tystas ner, hållas hemligt och skambeläggas, säger Antonia Simon, ordförande i organisationen Mensen, bakom projektet.

I sin projektansökan skriver föreningen att mer mensvänliga arbetsplatser kan innebära att det finns värktabletter och vilorum eller att anställda kan få jobba hemifrån vid kraftig mensvärk.

Men tvärtom mot vad högerdebattörerna påstår – att det här är typiskt feministflum från genusdiktaturen Sverige – så finns det i själva verket länder som gått mycket längre på området.

I Japan har kvinnor haft en lagstadgad rätt till ”mensfrånvaro” ett par dagar i månaden sedan andra världskriget. Kina, Taiwan och Indonesien har liknande lagar, även om de inte alltid följs av företag som ger blanka sjutton i arbetares rättigheter – det finns exempel där indonesiska kvinnor tvingats visa upp blod som bevis för att de inte fuskar.

I länder där fabriker saknar sanitära bekvämligheter har storföretag som Levi´s sponsrat bindor, exempelvis till textilarbetare i Bangladesh. Nike har skrivit in mensfrånvaro i sin uppförandekod till underleverantörer.

Även i Italien föreslogs här om året en liknande menslag av italienska socialdemokrater. Men den fick kritik för att vara kvinnofientlig och röstades aldrig igenom i parlamentet.

Lena Marions, gynekolog och forskare vid Karolinska institutet, tycker att reglerad mensfrånvaro skulle göra kvinnor till ”andra klassens arbetskraft”.

– Risken är ju att man inte vill anställa kvinnor som man vet kommer vara borta ett par dagar i månaden, säger hon.

Mensfrånvaro skulle göra kvinnor till ”andra klassens arbetskraft”

Det viktiga borde vara att satsa på bra smärtlindring, menar Lena Marions. I dag är kvinnor besatta av fertilitetsappar och hormonstickor för att ha stenkoll på sin cykel, men vågar inte söka hjälp vid extrem mensvärk

Lena Marions forskning visar att 16 procent av kvinnorna mellan 40 och 45 år som blöder mycket, sjukskriver sig på grund av mensen. Vissa mellan sex och tio dagar om året.

Innan Marions och hennes kollegor gjorde studien hade det inte funnits någon egentlig forskning på området på över 30 år.

I Arbetsmiljöverkets rapporter hittar man en enda mening om mensbesvär, om om hur de påverkar rösten hos operasångare.

Men för mängder kvinnor är det ett högst vardagligt problem på jobbet.

När barnmorskan Petra på Södersjukhuset la ut en bild på Facebook med sina mensblodiga arbetskläder efter ett stressigt arbetspass, drog det igång en debatt om krisen i förlossningsvården där anställda inte ens hinner byta mensskydd 

Inom kvinnodominerade facket Kommunal (runt 80 procent är kvinnor) stöter man oftast på mensproblem just när de handlar om underbemanning.

– Man har svårt att hinna gå på toaletten på grund av stressen, till exempel inom äldrevården, och oroar sig för att det ska läcka igenom, säger Lisa Bengtsson, tredje vice ordförande Kommunal. 

Hon är osäker på om menscertifiering behövs, för Kommunals arbetare handlar det främst om mer resurser i välfärden, att även lågavlönade kvinnor får raster när de behöver. Kanske skulle man lyfta saken i kollektivavtalen? funderar Lisa Bengtsson.

Man oroar sig för att det ska läcka igenom

Frågor om schemaläggning inom offentlig sektor känns avlägsna i de glassiga mediekontoren vid Stureplan.

Här kan menscertifiering, überfräscha toaletter eller hormonappar kanske användas för att locka välutbildade medelklasskvinnor till arbetsplatsen.

Men det kan iblanf mynna ut i en flummig kvinnosyn - som när ett brittiskt företag motiverade mensledighet med ovetenskapliga påståenden om att menstruerade kvinnor befinner sig i dvala och behöver värme. Att mens ger sämre minne och produktionsförmåga är andra fördomar.

Hannah Widell och Amanda Schulman menar att det framför allt behövs mer kunskap, och inte minst utbildning av manliga chefer om menscykeln.

Kan för mycket mensfokus förstärka stereotyper, att kvinnor som säger ifrån på arbetsplatsen avfärdas som ”fast du har ju pms”?

– Nu pratar vi om den negativa sidan. Men vi måste också lyfta kraften i hormonerna när man är på topp i cykeln. Då är vi förmodligen mycket mer klarsynta och kompetenta än män någonsin kan bli.

ARTIKELN HANDLAR OM