Mandela i jorden – nu tar verkligheten vid

1 av 3
NYHETER

QUNU, SYDAFRIKA. Nationalikonen Nelson Mandela är i jorden.

Begravningsgästerna är på väg hem. Sorgeperioden på tio dagar är över.

Verkligheten tar vid igen. Nu handlar det om hur efterträdarna förvaltar hans arv.

Sorgeperioden har sydafrikanerna ägnat åt att reflektera över sin landsfader och sin nation. Och som man reflekterat. Det har varit ett ymnighetshorn av minnen, åsikter, tankar om det som varit och om det som komma ska.

Försoningen mellan svarta och vita har varit det evigt återkommande temat. Bara det faktum att man ägnar så enormt mycket tid och kraft åt att prata om den visar hur långt Sydafrika har kvar innan det råder harmoni mellan vita och svarta. Innan befolkningen definitivt lagt apartheideran bakom sig.

Hyllningar – också en rädsla för framtiden

En liten grupp vita är öppet rädda för rasmotiverat våld. En större grupp vill inte säga det öppet med bär på liknande känslor.

Hyllningarna till Mandela har inte bara varit firandet av en hjälte. De är också en rädsla för framtiden.

Även om svarta och vita på ett plan försonats så lever de i parallella världar. De svarta må ha den politiska makten men den ekonomiska ligger hos den vita minoriteten.

Klyftorna är enorma. De vita har en levnadsstandard som ligger skyhögt över majoriteten svarta. En liten grupp svarta har fått de bättre. De som lyckats sleva åt sig ur köttgrytorna som den politiska makten producerat.

Under min knappa vecka i Sydafrika har jag frågat människor vilka stora problem landet står inför. Några saker återkommer ständigt.

Kriminaliteten. Sydafrika är ett av de värsta länderna i världen när det gäller grova våldtäkter, väpnade rån, mord, bilkidnappningar. Ett viktigt skäl är de enorma klyftorna. De svarta ser hela tiden hur en liten minoritet lever väldigt gott medan många sydafrikaner är väldigt fattiga. Jag undrar om något land kan uppvisa sådana skillnader mellan rika och fattiga. De rika gömmer sig bakom elstängsel, taggtråd och höga murar.

De fattiga har inget hopp.

Vilket för oss in på problem två.

Den höga arbetslösheten. Med 25 procents arbetslösa är det många som aldrig får chansen till ett jobb. Bland de unga är det ännu värre. Utbildningen är undermålig i många skolor vilket inte precis ökar chanserna till ett bättre liv.

Korruptionen. Alla har sedan Mandelas död bedyrat att de hyllar hans principer. Alla vill förknippas med Mandela. Försöka utnyttja kopplingen för egen vinnings skull. Väldigt få är beredda att i praktiskt politik handla som Mandela.

Bittra sanningen: Finns ingen ny Mandela

President Jacob Zuma bygger ut huset i sin hemby till en monstruös anläggning för 160 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. När det fortfarande finns miljontals sydafrikaner som inte har el eller rinnande vatten. Zuma är inte ensam. Många försöker sko sig på liknande sätt.

De vita hyllar Mandela men vill inte gärna lämna ifrån sig den ekonomiska makten. De vill fortsätta sin privilegerade ställning, även om gruppen fattigas vita växer.

Risken är stor att många av dem som den gånga veckan dyrkat Mandela i själva verket försnillar hans arv.

Den bittra sanningen är att det inte finns någon ny Mandela som står och stampar i korridoren, ivrig att inta scenen. Sydafrika måste lära sig att lösa sina problem utan en frälsare som tar allt på sina axlar.

Det blir ingen lätt omställning.