Han ledde spaningarna efter ”Kapten Klänning”

avAnders Johansson

NYHETER

Nu har Jonas Trolle skrivit en bok om jakten

1 av 4 | Foto: Peter Wixtröm
I Jonas Trolles bok beskriver han att en känsla av overklighet sköljde över honom när han fick höra namnet på den misstänkte.

Jonas Trolle insåg direkt att namnet på den misstänkte var sprängstoff.

En av Sveriges mest högprofilerade polischefer kunde vara en grov våldtäktsman.

– Det kändes helt overkligt, berättar spaningsledaren Jonas Trolle som nu skrivit en bok om fallet – "Jakten på Kapten Klänning".

”Jakten på kapten Klänning” (Leopard förlag).

Jonas Trolle är kommissarie och operativ chef på spaningsroteln vid Länskriminalen i Stockholm.

Han började där för några år sedan efter att ha gått i mål med det stora Göran Lindberg-ärendet. Efter det kunde han inte längre arbeta med sexualbrott som han gjort under sex år. Perversionerna kom för nära, som han uttrycker det.

”Viktigt att skriva av mig”

Fallet Lindberg var ovanligt på många sätt, och påfrestande även för honom själv personligen.

Därför började han skriva – för "byrålådan".

– Det var viktigt att få skriva av mig den här historian, säger Jonas Trolle. Både för min egen skull men också för mina ungars skull. Jag har tänkt att barnen skulle få läsa det här någon gång när de är vuxna.

– Jag tror också det är viktigt att beskriva vad det handlar om och att vi gjorde allt vi kunde. Jag är glad att kunna visa en samverkan kollegor emellan. Och är stolt över att vara en del av den.

Boken beskriver hela fallet och hur hans medarbetare med ytterst få ledtrådar lyckades få upp spåret.

Blev skräckslagen

En kvinna hade blivit grovt våldtagen. Men hon hade inte sett gärningsmannen eftersom hon blivit påtvingad en ögonbindel. Enda vittnet – en hallick – hade efter ett bråk fallit utför en balkong och dött ett halvår tidigare. Däremot fanns hans mobiltelefon kvar. Genom idogt pusslande fick det att få fram ett namn.

När det stod klart att det var "den" Göran Lindberg som var den misstänkte blev Jonas Trolle skräckslagen. Han var då vikarie som chef för Citypolisens människohandelssektion och fick plötsligt ett ärende med en av Sveriges mest omtalade polischefer på sitt ansvar.

– Jag kände en väldig oro och ängslan, givetvis. Och tyckte att det var obehagligt. Det är verkligen inte kul att komma en sådan här sak på spåren.

På vilket sätt inverkade Lindbergs höga position på ert arbete?

– Den inverkade jättemycket, vi visste inte vad han hade för förtrogna. Och vad han hade för möjlighet - om han fick reda på det - utöva påverkan på oss? Kommer andra människor tro på oss eller kommer de avfärda oss och säga: ni är galna!

– Men den responsen vi fick, av dem vi samverkade med, det var ju internutredarna som ledde den här utredningen, var helt fantastisk faktiskt.

Så ni behövde vara extra noga med sekretessen?

– Ja, jag hade överordnade chefer som jag inte informerade, och slets ju med tvivel och och skamkänslor inför att jag inte berättade, och var beredd att få ta kritik för det. Men jag har bara fått förståelse och sympati för den inställningen.

Detaljerade beskrivningar

I boken beskrivs detaljerat vilka sadistiska grymheter Göran Lindberg utsatte sina offer för. Och hur offren, de unga, sköra tjejerna, tog skada.

Vad har gjort starkast intryck?

– Att det här var en person med en sådan dubbelhet. Den brottsmisstänkte hade i det här fallet en enormt hög profil i etikfrågor, i jämställdhetsfrågor, moralfrågor. Och jag vill påstå att han gjorde mycket gott inom svensk polis.

– Och så fanns då - å andra sidan - de här sexualbrotten som dessutom var väldigt, väldigt grymma. Det fanns en besatthet, en intensitet som jag sällan har skådat.

Du beskriver i boken att du personligen blivit påverkad.

– Ja, när till och med en arbetskamrat, en tidigare kollega, som dessutom har den här profilen, blir inblandad i den här typen av brott, då är det lätt att bli desillusionerad. Det har påverkat mig privat - det har rubbat mitt känsloliv.

Hur ofta tvivlade du på att ni var rätt ute?

– Jätteofta. Jag tvivlade till och med på morgonen innan han greps - tänk om det här är fel, den här paranoida känslan av att man var utsatt för något test, eller sammansvärjning i syfte att testa vår lojalitet eller något.

Skulle säkra bevis

Under spaningarna blev poliserna vittnen till hur Lindberg ordnade träffar och köpte sexuella tjänster mitt framför ögonen på dem. Taktiken var att först säkra bevisen för de grövre brott han misstänktes för för att sedan slå till vid rätt tillfälle.

Skulle det visa sig att minderåriga blev inblandade eller att det började övergå i exempelvis våldtäkt skulle de däremot ingripa omedelbart.

Jonas Trolle beskriver också en mängd interiörer från en spanares vardag – med glimten i ögat mitt i allt det mörka.

Ett sådant fall är när han och några medarbetare, med hjälp av en låssmed från Säpo, bröt sig in i Lindbergs tjänsterum på polishögskolan som hade stängt för jul. De skulle göra en så kallad dold husrannsakan. Ta sig in på rummet, dokumentera allt, och lämna det till synes orört.

Trodde det var kört

Kort efter att borren satts i låset dök plötsligt en kollega upp, en hundförare släppte sin hund utanför byggnaden. Hade de utlöst något larm? Skulle de orsaka skandal?

Hunden, som visade sig heta Drutten, sprang raka vägen mot dörren där Jonas Trolle och de andra gått in. De fick snabbt avbryta. Trolle smög ner för att se vad som hände men fick lägga sig ner att inte bli upptäckt.

– I skydd av mörkret låg jag där nere på golvet och kikade fram, två meter från dörren.

Hunden var väldigt intensiv i sitt nosande och jag kände att nu är det kört!

Men det visade sig att hundföraren bara åkt till skolområdet för att rasta Drutten och de två försvann snart därifrån.

Arbetet fortsatte och de gick in i rummet och vann bra bevisning.

Jonas Trolle kände igen sig direkt.

– Jag fick samma känsla som jag fått många gånger tidigare, när jag kommit in hos människor med ganska mycket psykisk ohälsa och stark ångest, att man nästan kan känna på luften när man kommer in. Och det fyller mig alltid med sorg.

– Det var rörigt, kändes ensamt, det var instängt, det var ingen ordning och struktur på någonting. Det kändes som att här huserar någon som har tappat herraväldet över sig själv, någon som har kört i diket med sig själv.

”Liknade tortyrredskap”

Bland bevisen som säkrades med foto fanns det som i den interna jargongen kallades "Partyväskan", den svarta väska som Lindberg brukade ha med sig på sexträffarna.

– Den innehöll det som i vardagligt tal kallas sexleksaker. Men i det här fallet var det ju mera att likna vid tortyrredskap. Tycker jag.

Bland annat fanns där handfängsel och "en fullständigt abnorm dildo".

När nya flickor sedan förhördes berättade de om väskan och dess innehåll – utan att känna till att poliserna också visste. Och det styrkte deras berättelser.

Lindberg greps efter nära sex veckor spaning i Falun, där han planerat träffa en 14-årig flicka att förgripa sig på. Han hade också försökt bjuda in andra män. Men flickan drog sig ur och beslutades att sätta stopp.

På en bensinmack dök plötsligt två stadiga byggarbetare upp på varsin sida om en förvånad Lindberg. Han var gripen av två civilklädda piketpoliser.

Trolle och hans kollegor kunde pusta ut.

”Flickor kunde ha dött”

– Människor vittnade om de här mötena med honom som väldigt våldsamma och där folk faktiskt kunde ha dött. Flickor kunde ha dött. Det var nog verkligen tur att vi fick stopp på det här.

Flickor kunde ha dött?

– Han var ju våldsam i sitt sätt att ha sex. Han ville ta stryptag, han ville spänna fast dem, han är en tung människa dessutom. Och det här var unga flickor, som inte var så stora och så fysiskt starka.

Av många skäl blev det ju en stor nyhet när han gripits. Men du är samtidigt kritisk till polisledningens mediestrategi.

– Ja, polisen får ofta kritik för att vi är dåliga på att utreda oss själva, att vi håller varandra om ryggen. Här hade vi ett väldigt bra tillfälle att tala om att här har vi verkligen tagit tag i någonting som vi själva har kommit på. Vi har jobbat hårt med detta och vi har gripit en gärningsman och tror att vi har goda förutsättningar att få honom dömd.

– Genom att berätta om den här historian hade vi faktiskt kunnat få en positiv bild av polisen.

Lade locket på

I stället var det stora locket på. Följden blev att det spreds spekulationer som bland annat gick ut på att Lindberg bara vara en liten del i ett omfattande nätverk av högt uppsatta personer i samhället.

– Varför bjöd man sig själv på den dåliga publiciteten? Här hade man ju världens chans! Och hade vi varit tydligare med önskan om att få fler människor att berätta hade vi fått in fler i förundersökningen. För jag tror inte att de här var de enda.

Hur var det med nätverket egentligen?

– Han ingick i ett nätverk av män som kände varann så tillvida att de vid något eller några tillfällen träffades för att ha sex i grupp med unga flickor. De hade kontakt via en teletjänst.

– De kände inte varandra vid namn, de ingick inte i samma Rotary-krets, de åt inte familjemiddagar med sina respektive, utan kände bara varandra via nick-names. Och kommunicerade med varandra på oregistrerade kontantkort.

”Ganska otäckt”

I boken beskrivs också hur Lindberg vid häktningsförhandlingen efter gripandet ville prata med åklagaren och spaningsledaren, Jonas Trolle.

De ombads komma till ett angränsande samtalsrum. När de kom in var Lindberg samlad och till synes oberörd. Han sträckte fram handen för att hälsa. Åklagaren undvek handen.

Jonas Trolle däremot handhälsade och sa sitt namn högt och tydligt för att Lindberg skulle minnas det. Lindberg såg likgiltig ut. Gesten blev en sorts föminskande. Jonas Trolle beskriver att han plötsligt åter är den nyanlände eleven på polishögskolan.

Vad skulle hända om ni träffade på varandra igen?

– Jag skulle nog tycka att det var ganska otäckt. Det finns vissa människor som varit kriminella och är kriminella, som jag har en ganska bra relation till. Man har ett slags ömsesidig respekt men har olika syften med livet.

– Men den här personen tycker nog om mig, att det var fan att han kom in på polishögskolan.

Utdrag ur boken ”Jakten på Kapten Klänning”

-

Den mördade mannen hade varit rik och hade en tid innan sin död sålt ett stort företag med god förtjänst. Han hade, enligt Lilian, ett sidointresse. Han tyckte om att köpa våldsamt sex med unga kvinnor. Sex i grupp, gärna med flera män på en flicka, tyckte han särskilt mycket om.

Jag börjar ana att Lilian har rätt. Det här är nog något för min sektion.

■ ■ ■

Immi har sedan några veckor suttit med materialet i lådan. En mordutredning som gläntat på locket till något större, måhända ett koppleriärende, en eventuell pedofilring eller kanske ett människohandelsärende. Unga flickor har haft sex med äldre män, oftast mot betalning. Ibland tillsammans med andra flickor, ibland ensamma med en man eller flera. Det som beskrivits har varit tämligen grovt.

När det handlar om sexualbrott och perverterade människor är nästan allt de sysselsätter sig med brottsligt. Det är bara för polisen att försöka navigera bland smutsen och reda ut vad som går att bearbeta. Övrigt får man lämna därhän.

Immi konstaterar att det finns hur många trådar som helst att dra i, om man vill. Hon tycker att är värt att förhöra någon eller några för att se om det kan ge något mer. Jag har inga invändningar.

I Kenneths mobiltelefon finns ett stort antal kontakter, bland andra ett nummer och sms till och från flickan Ulrika. Sms:en gör att hon blir intressant. När hon sedan kan identifieras genom sin telefon blir hon än mer intressant och kallas till förhör.

Ulrika berättar för Immi att hon fått kontakt med Kenneth genom en tjej som hon träffat på nätet när hon var 14 år. Ulrika och den andra tjejen hade först chattat med varandra, sedan hade de träffats och fikat tillsammans. Tjejen hade berättat att hon kände Kenneth och sålde sexuella tjänster till honom och andra män. Hon kunde tjäna upp till 30 000 kronor i månaden på det.

Efter en tids kontakt tog tjejen med sig Ulrika till hotell Ibis i Västertorp för att träffa Kenneth. På hotellet bjöd han den 14-åriga Ulrika på några glas vin samtidigt som han berättade om sig själv och föreslog Ulrika att hon skulle kunna sälja sex. Han sa att han ville träffa en söt och trevlig tjej. Det var inget avancerat upplägg från hans sida vid deras första möte.

Ulrika och Kenneth träffades omkring 30 gånger under de följande fyra åren.

Kenneth hyrde ett hotellrum vid Södra Station och en lägenhet vid Sabbatsbergs sjukhus. Dessutom ytterligare en lägenhet på Trollesundsvägen i Bandhagen.

Ulrika hade sålt sex till Kenneth själv. Hon hade även haft sex med fem-sex män tillsammans med Kenneth. Männen var mellan 30 och 50 år gamla, ofta okända för varandra och givetvis också för Ulrika. Hon hade nästan alltid haft ögonbindel på sig under sexmötena. I mer allmänt tal kallas denna typ av sex för gangbang, alltså gruppsex som många gånger kan betecknas som gruppvåldtäkter.

Ulrika berättar att hon i januari 2009 blivit uppringd av Kenneth, som sa att han ville att hon skulle komma till lägenheten på Trollesundsvägen i Bandhagen där han hade en liten etta. Där skulle hon träffa Kenneth och en annan man som skulle ha sex med henne.

I hallen fanns ett skåp och en bänk att sitta på. Till höger låg toaletten. I själva rummet fanns en kokvrå. I ett hörn stod en säng och ett bord med två stolar och en tv. Ulrika tyckte att lägenheten var lite sunkig.

Kenneth sa åt henne att gå in på toaletten för att byta om till ett raffset med flygvärdinnetema, bh, stay-ups, svarta höga läderstövlar, en scarf och en liten tillhörande hatt. 

Den största polisskandalen i Sveriges historia

Göran Lindberg var under sin karriär rektor för Polishögskolan åren 1989-1997. Därefter befordrades han till länspolismästare i Uppsala. Den posten innehade han fram till 2006.

Han var känd bland sina poliskollegor som ”Kapten klänning” för sitt engagemang i jämställdhetsfrågor.

Men i samband med att en 60-årig hallick dör i juli 2009, upptäcker polisen Göran Lind­bergs namn och telefonnummer i hallickens mobiltelefon.

I december 2009 går Göran Lindberg på egen begäran i pension. Samma månad inleder Citypolisens människohandelsgrupp sina spaningar mot Lindberg.

Han grips den 25 januari 2010 när han är på väg att träffa en 14-årig flicka från Dalarna som han har fått kontakt med på ett internetforum.

Ett halvår senare, den 30 juli 2010, döms han till sex år och sex månaders fängelse för misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt, köp av sexuell tjänst, försök till köp av sexuell tjänst, medhjälp till köp av sexuell tjänst, medhjälp till försök till köp av sexuell tjänst och koppleri. Totalt fälls han på 17 av 23 åtalspunkter.

Hovrätten sänker senare hans straff till sex års fängelse.