Wolfgang Hansson: ”Vad får Sverige i utbyte?”

NYHETER

Att Sverige delar med sig av information om Ryssland till USA är varken särskilt förvånande eller upprörande.

Den viktiga frågan är vad Sverige får i utbyte.

Foto: Aftonbladets Wolfgang Hansson.

Ryssland är en stormakt som ligger i Sveriges omedelbara närhet. Det är självklart att Sverige har ett stort intresse av att följa utvecklingen i Ryssland och ta reda på vad landet har för intentioner mot Sverige. Vare sig det gäller industrispionage, dataintrång eller krigsplanering.

■ ■ ■

I dagsläget är ett ryskt anfall mot Sverige helt uteslutet men det vore tjänstefel att inte spionera på Ryssland för att i tid upptäcka eventuella förändringar i den ryska inställningen.

Mycket av datainsamlingen sköts av Försvarets Radioanstalt, FRA. De lyssnar i kablar, kontrollerar e-post etcetera, enligt regler som den svenska riksdagen satt upp. FRA har också tillstånd att utbyta information med ett antal andra länders underrättelsetjänster.

Vid ett besök nyligen på FRA frågade jag vilka länder det är Sverige samarbetar med och fick svaret att det berättar man inte.

Ändå är det en illa bevarad hemlighet att åtminstone den amerikanska och brittiska säkerhetstjänsten ingår i den gruppen och att det sker ett omfångsrikt utbyte på om inte daglig basis så nästan.

■ ■ ■

Vid mitt besök bedyrade FRA-cheferna att de bara byter likvärdig information. Man ger inte bort jättehemligheter om man bara får smågrus i utbyte.

Så långt är allt lagligt och ok.

Den springande punkten är att utbytet måste gynna svenska säkerhetsintressen. Gör den inte det så springer vi USA:s och andra länders ärenden.

Jag ser tre tänkbara problem med det senaste avslöjandet.

Självbilden. Jag tror många svenskar lever kvar i villfarelsen att vi är ett neutralt land som inte tar ställning mellan de militära blocken. Så var det officiellt under Kalla kriget då vi var neutrala mellan Nato och kommunistiska Sovjetunionen. Så är det inte längre i dag. Sverige är fast förankrat i västvärlden. Vi är bättre kompis med USA än med Ryssland. Så var det även under Kalla kriget men då försökte ansvariga föra svenska folket bakom ljuset. Dimridåerna har fortfarande inte upphört helt. Vi är inte med i Nato än men det är förmodligen bara en tidsfråga.

Om Sverige utför rena spionuppdrag åt USA. Om Sverige plockar fram information som vi inte själva har någon nytta av bara för att USA vill det. Det kan vara ok men bara om vi får viktig information i utbyte från USA.

Likvärdigheten. USA är en supermakt. Det kan lätt bli så att killarna på FRA känner sig smickrade när de stora grabbarna från CIA eller NSA hör av sig. Vi vill visa oss duktiga. Att vi minsann också kan. Risken finns att Sverige ger mer än vi får tillbaka. Att vi drar det kortaste strået.

■ ■ ■

Att döma av de avslöjade dokumenten är USA mycket nöjda med samarbetet. Kanske tycker man sig få mer än man ger bort.

Men det kan också vara så att Sverige får avgörande information om terrordåd som planeras mot Sverige av medborgare bosatta i utlandet. Om hot mot Sverige eller svenska medborgare.

Utan att veta vilken information vi ger bort och vad vi får tillbaka är det omöjligt att säga om vi får tillbaka tillräckligt. Och allt sånt är givetvis hemligt.

Det kan tyckas trist att länder måste spionera på varandra. Men så var det under Kalla kriget, så är det nu och så har det alltid varit. Alla försöker vinna fördelar. Alla försöker få bättre kort på handen.

Inga upprörda ögonbryn lär höjas i Moskva över detta avslöjande. Ryssland kan spelet. Kanske försöker man ändå utnyttja uppgifterna officiellt för att ge Sverige en känga.