Arabvärldens stöd för palestinierna vacklar

1 av 2 | Foto: AP / TT NYHETSBYRÅN
NYHETER

Efter det värsta våldsutbrottet mellan Israel och palestinierna sedan Gazakriget är det omöjligt att inte notera en viktig politisk förändring.

Arabländerna står inte längre självklart på palestiniernas sida. Palestinakonflikten står inte längre överst på världens lista.

Hela dynamiken är på väg att förändras.

Det var inte länge sedan varje israelisk dödskjutning orsakade unisona och svavelosande fördömanden från arabvärlden. Men ilskan när Israel på långfredagen sköt ihjäl 17 palestinier som försökte ta sig över gränsen från Gaza in i Israel ter sig närmast pliktskyldig. Ändå handlade det om det värsta våldsutbrottet sedan Gazakriget 2014.

Till och med vissa israeliska generaler tycker att beslutet att skjuta skarpt mot demonstranterna var onödigt hårdhänt.

När USA efter dödsskjutningarna stoppade en resolution i FN med krav på en utredning av händelsen, krävde palestiniernas president Mahmoud Abbas att Arabförbundet akut skulle sammankallas till ett krismöte. Saudiarabien sa nej med motiveringen att förbundet ändå snart har ett av sina ordinarie möten. En tydlig markering mot palestinierna.

Ändrad bild

Framförallt är det Saudiarabien som leder omvärdering av Palestinakonflikten. Nyligen gav landet tillstånd att använda saudiskt luftrum för kommersiella flyg till Israel.

Nu säger Saudiarabiens starke man Kronprins Mohammed bin Salman i en amerikansk intervju att Israel har rätt att leva i fred i sitt land. Precis som palestinierna.

Ett självklart konstaterande kan det tyckas men uttalandet tajmat med de israeliska dödsskjutningarna ger en bild av arabvärldens ändrade syn på Israel.

Saudiarabien har fortfarande inte erkänt Israel och ett uttalande som det bin Salman gör nu hade varit otänkbart för några år sedan. Varje normalisering av relationerna har tidigare byggt på att Israel drar sig tillbaka till de gränserna som gällde före kriget 1967. Nu verkar den saudiska ledningen beredd att närma sig Israel trots att dess ledare inte visar någon vilja att ge tillbaka ockuperat land.

Saudiarabien fördömde Donald Trumps planerade ambassadflytt från Tel Aviv till Jerusalem men utan att sätta kraft bakom orden. Relationerna mellan USA och Saudiarabien är tvärtom de bästa på många år.

Dåliga nyheter

För palestinierna är det dåliga nyheter om deras främsta allierade inte längre är beredd strida för deras sak. Ännu sämre om arabländerna börjar se Israel som en tänkbar allierad.

Arabvärlden verkar i dag se Iran som en större fiende än Israel. Där har de två sidorna en gemensam fiende. Israels ser också Iran som det största hotet mot sin säkerhet.

Framförallt är det kriget i Syrien som helt ändrat spelplanen. Tidigare var Palestinakonflikten Mellanösterns självklara krutdurk som dominerade världens medier. Den rollen har tagits över av det blodiga kriget i Syrien.

Ryssland och Iran har med gemensamma ansträngningar lyckats rädda kvar diktatorn Bashar al-Assad vid makten. Något som stärkt Irans makt.

Palestina-fatigue

Ett stort orosmoment för både Israel och Arabvärlden.
Det ironiska är att det var just för att åter få uppmärksamhet för palestiniernas sak som Hamas, som styr i Gaza, drog igång en sex veckor lång fredsprotest som ska kulminera i samband med att Israel fyller 70 år den 15 maj.

Även många israeliska bedömare håller med om att Hamas är den sida som gått segrande ur propagandakriget efter dödsskjutningarna så har det ännu inte fört tillbaka Palestinakonflikten överst på världens eller ens Arabländernas agenda.

Att reaktionerna inte heller var särskilt kraftfulla i Västeuropa kan möjligen tillskrivas att det var påskhelg.

Men även i Europa finns en Palestina-fatigue. Många är trötta på att inga framsteg görs, att inga verkliga fredförhandlingar är i sikte. Att tvåstatslösningen, världens plan om en palestinsk stat sida vid sida med Israel, verkar gå i stöpet.

Det innebär inte att gillandet eller förståelsen för Israel har ökat. Det handlar mer om att båda sidor ses som ovilliga att komma upp ur sina skyttegravar och nå en fredsuppgörelse en gång för alla.

ARTIKELN HANDLAR OM