”Fler störningar på tunnelbanan”

Publicerad:
Uppdaterad:
Jag heter Nadine Legros är 23 år gammal och läser till journalist. Jag tycker mycket om att skriva och har mycket att berätta men har tidigare aldrig skrivit någonting utanför skolan.
Jag heter Nadine Legros är 23 år gammal och läser till journalist. Jag tycker mycket om att skriva och har mycket att berätta men har tidigare aldrig skrivit någonting utanför skolan.

Jag sitter i tunnelbanans första vagn och känner hur jag rodnar då jag hör den välbekanta melodislingan ifrån min mobiltelefon. Jag ser irriterade blickar ifrån folk runtomkring. Här är minsann mobilfri zon! Jag sliter snabbt upp telefonen och skyndar mig av tunnelbanan viskandes i luren.

- Hallå, det är Nadine!!?.

I rulltrappan upp från perrongen upptäcker jag att jag gått av en station för tidigt!!

F-n! Jag som redan var försenad. Ner för rulltrappan igen, 8 minuter kvar tills nästa tunnelbana mot Mörby, dumma dumma mobilen!

Några timmar senare sitter jag på tunnelbanan på väg tillbaka. Det är nästan folktomt sånär på ett ungt par i 17-18 årsåldern och en äldre dam. Vi sitter så långt ifrån varandra som möjligt och stirrar ut genom becksvarta fönstren för att slippa möta varandras blickar. Det är knäpptyst i vagnen frånsett lite mummel ifrån paret.

Tjejen ler mot killen mittemot som jag bara ser ryggen på. Rätt som det är reser han sig upp och drar ned byxor en bra bit för att visa sin nya tatuering som han har på skinkan! Jag glor allt vad jag förmår och anar att det föreställer en stjärna, kan ju inte vara säker, fyra säten för långt ifrån.

Damen som upptäckt samma sak som jag rynkar på ögonbrynen, vad gör han!!?? Det här måste ju vara förbjudet, förargelseväckande beteende?

Vi vill inte bli störda på väg till jobbet. Vi vill inte höra vad människor ska äta till middag, bli påtvingade panflöjt, dragspelsmusik eller ännu mindre få ett fotografi föreställande sjuka rumänska barn upptryckta i ansiktet.

Än värre om någon vi inte känner tilltalar oss, utan att ha ett ärende!! Då MÅSTE det ju bara vara någonting fel, är han kanske sjuk eller berusad!?? Stockholmarnas största skräck är att bli störda.

Vi vill sitta för oss själva med hörlurar i öronen för att garanterat slippa panflöjten, och med fasta blickar stirra ner i gratistidningarna där vi febrilt letar efter insända hälsningar.” Tjej i svart jacka och ljust hår, T-banan igår, du gick av i Blåsut. Fika?/kille i keps” kan det vara jag?

Få se nu Blåsut, nja, det var nog något halvår sedan jag klev av där... Men här då!? ”Du vet att d är dig jag vill ha, känner du som jag, ring/Lill kotten” Få se nu, lill kotten... Vem skulle det kunna vara? Nej, var nog till någon annan.

Det vi behöver kanske inte alls är tiggerifria-, dragspelsfria- och mobilfria- zoner, utan helt enkelt att bli störda lite oftare! För inte kan väl några toner på panflöjt, lite kroppskontakt eller några ord om vädret vara så läskigt! Fram för mer störningar på tunnelbanan!

Nadine Legros

Publicerad: