I Spanien slipper man sol-pressen

Publicerad:
Uppdaterad:
Sophia Öhrn
Sophia Öhrn

Varit borta några år nu

och kommit tillbaka till Sverige. Minns nu varför jag inte gillar Sverige (och Stockholm i synnerhet) på sommaren. Eftersom det här trista landet i snitt bara får tio soliga dagar per år så måste alla under denna 1.5 vecka ha så jävla kul! Allt skoj man inte kan ha under de resterande 355 dagarna får man nu klämma in under drygt en veckas tid månadsskiftet juni/juli. Och det är en himla massa skoj man ska hinna med.

Varje sekund som jag inte skiter på mig av lycka av att solen skiner har jag konstant dåligt samvete. Till och med när jag ska sova. När jag borstar tänderna. Och skulden jag känner om jag mot all förmodan skulle våga (bered dej på den här) slå på teven på dagtid (!!!!) är överväldigande... Överallt man går sitter glada människor och pimplar öl, smuttar på latte och ler sa att käkarna går ur led.

Naturligtvis smittar detta

av sig på mig med. Jag vill också ha roligt. Men svenska sommaren är ungefär som nyårsafton. Man förväntar sig så ofantligt mycket roligheter att förväntningarna orimligen kan gå i uppfyllelse. Och man blir oundvikligen grymt besviken. Så är svensk sommar för mig.

Besvikelse.

Missförstå mig inte. Jag har fantastiskt roligt i år. Träffat kompisar och suttit o pimplat öl på stans uteserveringar. Jag har smuttat på kaffe lattes och lett så att även jag har fått kramp i käften. Men alltid är det någon jävel som ler bredare.

Nej, jag gillar Spanien o Australien. Alla länder på sydligare breddgrader än vårt kalla land. För där har de fler soldagar och kan med andra ord sprida ut det skojsiga på längre tid. Ransonera. De känner ingen press att behöva sola, bada, spela brännboll, ha picknick, cykla, spela volleyboll, hinna ha på sig alla nya sommarplagg de inhandlat, åka till Öland/Gotland/Sandhamn/valfri sommarort och hångla med (valfritt antal) tjejer alt killar, bli biten av minst en geting, äta en mjukglass och tappa den i knäet, åka berg och dalbanan fyrtioelva gånger, gå på skumparty, åka båt, och femhundratrettioåtta andra roliga saker på mindre än en månad. De har tre månader på sig till skillnad från oss. Minst.

355 dagar om året

klagar jag på att det är för jävla kallt i det här tråklandet. De resterande 10 dagarna är det för varmt och då har jag prestationsångest för att jag inte kan ha tillräckligt kul. Jag vet, aldrig är man nöjd.

Sophia Öhrn

Publicerad: