Snällt och stiligt på söder

NYHETER

Saimi Brown siktar skyhögt – men måste sänka sältan

1 av 2

Priserna är rätt saltade. Maten likaså.

Men ambitionerna är det inget fel på.

Ambitionerna är skyhöga på Saimi Brown. Det märks överallt: stilren inredning, genomtänkt trendkoncept och en ambitiös meny som lockar med saker som Uen (japansk fisk), ankbröst och champagnesorbet med lavendel. Det ska smaka finkrog men kännas trendkrog förstår man. Men tyvärr når man inte hela vägen.

Restaurangen ligger lite undangömd bakom Bofills båge, ett lite ensligare kvarter i stan. Kanske förklarar det varför restaurangen är helt tom på folk när vi gör ett besök vid middagstid en lördagskväll? Det är som att stiga in i en spökstad. Man måste beundra Saimi Brown för beslutet att mot alla odds slå upp dörrarna här.

Vänlig service

Servicen är oklanderlig, vänligare leenden får man leta efter. Brödkorgen vi får in är otroligt ambitiös – det varma kuvertbrödet serveras med smör, grovsalt och olivolja, vilket bådar gott. Polentan till förrätt är fin och gör oss förväntansfulla. Men tyvärr smakar både Uen med vitlök, och tortellinin med parma alldeles för salt. Dessutom känns prisnivån onödigt hög. Chokladmoussen med espressogelé till efterrätt är helt okej. Men priset – 82 kronor för ett halvt champagneglas – är tyvärr helt galet.

Expriment med dj:s

Mer prisvärd är dock lunchen som serveras på vardagar. En utmärkt Caesarsallad för 70 kronor får tummen upp, liksom plocktallriken för 75 kronor med lunchmenyns alla smårätter, som räkwrap, thailändsk gryta och potatissallad. Både exotiskt och vällagat.

Man får intrycket av att Saimi Brown, trots de höga ambitionerna, kanske måste tänka om konceptet. Man har till exempel börjat experimentera med dj-spelningar och klubbverksamhet på torsdagar och fredagar och sådant passar nog Saimi alldeles utmärkt.

Och så får man hoppas att priserna och saltnivån på maten justeras under tiden.

Saimi Brown

Matombudsmannen