Sommarfr... äsch!

Publicerad:
Uppdaterad:
Linda Mattsson: ”En dag plockade jag ena ögonbrynet för att två dagar senare slutföra jobbet.”
Foto: <rod>LÄSARBILD</rod>
Linda Mattsson: ”En dag plockade jag ena ögonbrynet för att två dagar senare slutföra jobbet.”
Sommarfräscht sa de i butikerna där jag köpte klänningen respektive shortsen.
Foto: <rod>LÄSARBILD</rod>
Sommarfräscht sa de i butikerna där jag köpte klänningen respektive shortsen.

”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.” Och visst är det en stor fägring som ser på mig i spegeln. Eller i alla fall något stort. Jag är något stort! Det finns mycket av mig att älska. Jag har en stor famn.

Äh! Vem tror jag att jag lurar? Lika bra att inse fakta. Jag har inte fått den fantastiska sommarlooken som jag vid nyår såg framför mig. Kanske inte så konstigt med tanke på att vardagslyxen i bästa fall består av en ostörd tandborstning i två minuter.

Se till att få egentid! Uppmaningarna kommer från alla håll. Och visst har väl jag egentid ibland. Varje dag om jag vill. Efter att de andra i familjen somnat, då brukar det vara min tid. Men vid det laget är jag inte så sugen på att brottas med en pilatesboll eller rulla bilringar. Nej, de gånger jag kan motstå frestelsen att omedelbart gå och lägga mig så känner jag ansvaret att rensa ur skåpen på varor som annars kanske skulle bli för gamla. Sedan sätter jag mig framför någon såparepris och slappnar av tillsammans med tandtrollens vänner.

Det är inte det att jag inte försökt att vara mer konstruktiv med mig själv. Nej, jag skaffade till och med en bok där jag antecknade alla mina positiva åtaganden. Där kan man se att jag under en och samma vecka duschade två gånger. En dag plockade jag ena ögonbrynet för att två dagar senare slutföra jobbet.

Ett par barnfria promenader till affären finns också antecknade. Men med tanke på att returfärderna skedde under förtäring av kexchoklad och att det bara är 300 meter till affären så är raderna överstrukna med rött. Därefter är bladen tomma, sånär som på receptet på den nya kladdkakan.

Istället för att gräva ned mig, vilket jag för övrigt inte har tid med, har jag anpassat mig till den nya situationen. Jag har utarbetat ett mer pragmatiskt sätt att betrakta mitt yttre. Bikinilinjen till exempel, den är alltid perfekt. Det gäller bara att skaffa rätt bikini. Orakade ben kan döljas med nylonstrumpor. Lägg bara på en 30–40 den till favoritnyansen och saken är biff.

Hängtuttarna gör så att jag slipper lyfta upp bebisen till bröstet vid amning. Istället kommer bröstet ned till bebisen och knäet. Fötterna prioriterar jag bort helt. Ser ingen anledning till att vårda något som man ändå inte ser när man står upprätt. Min ”extra-rumpa” gör inte bara mina kommande biostunder bekvämare utan lyfter mig också till högre höjder och därmed får jag bättre sikt. Ja, kroppen är min vän, och med hjälp av några enkla knep ser min vän och jag fram emot kvällens festlighet.

Jag går in på festen med huvudet högt hållet. Hållningen är A och O. Håret är uppsatt i en hög och stram tofs. Visst sliter det i håret och spänningshuvudvärken är att vänta, men ansiktslyftet är perfekt. Ögonen är kattlika. Försiktigt skrider jag fram över golvet. Jag liksom svävar. Det är en naturlig följd av mitt val att inte använda gördel. Gördel är för tanter. Jag drar istället upp trosorna så högt att muffinmagen göms bakom den breda resåren. Då får jag den perfekta släta klänningsfiguren. Detta gör visserligen att jag måste släpa fötterna något i golvet så att trosorna inte skall hasa ned och magen inte skall puffa ut. Men med rätt attityd så ser jag cool ut, när jag glider fram.

Jag har mina splirrans nya kläder på mig. Sommarfräscht sa de i butikerna där jag köpte klänningen respektive shortsen. Sommarfräsch – det är jag det. Hela kvällen njuter jag av alla blickar jag drar till mig. Och många är de som ler och tittar åt mitt håll. Där går jag i min stolthet och hoppas att festen skall bli så där lagom trevlig. Absolut inte för rolig, eftersom jag inte gjort knipövningarna som jag borde. Så fort gapskrattet börjar bubbla inombords gäller det att snabbt tänka på något tråkigt för att rädda soffan, mattan eller vad det nu må vara?

Festen var kanske lite väl glad, men på det stora hela var det en precis så bra sommarfest som jag längtat efter. Dagen efter läser jag i någon bilaga att cityshorts och omlottklänning verkligen är det supersenaste och hottaste man kan bära. Jag ler. Självgodheten växer. Därefter står det i fetstilt. ”OBS! Bär dem inte samtidig”.

Ups!

Plötsligt blev det plågsamt lätt att betrakta livet ur andras perspektiv: In på festen kommer en halt och lytt tofsmops med onaturligt sneda ögon. Varje gång mopsen ler följer en kraftig korsning av stödstrumpebenen. Därefter blir mopsen dödsallvarlig varpå benen återgå till sitt naturliga läge. Detta maniska och hysteriskt nervösa beteendet upprepas gång på gång. Under rörelsen dansar muffinmagen ständigt upp omlottknuten samtidigt som cityshortsen narrar den dyra klänningen. Värsta hållningen och värsta underhållningen.

Knappast sommarfr... ÄSCH!

ÄSCH! Det är ändå insidan som räknas. Och den är god. Och fylld med smarrig choklad.

Foto: <rod>LÄSARBILD</rod>

Läsarartikel

Linda Mattsson (Doktorand)

Publicerad: