Rekordår för storkar – fler än på 100 år

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:

Antalet häckande storkpar i Sverige är 81 i år, och tillsammans har paren fått över 100 ungar. För arten som tidigare varit utrotad i Sverige är det ett rekord.

– Det är ett helt suveräna resultat. Det har aldrig varit tresiffrigt innan, säger Petter Albinson, projektledare vid Storkprojektet.

Fram till 1954 häckade vilda storkar i Skåne. Sedan skulle det dröja 35 år till nästa häckning i Sverige, men nu har trenden vänt och rekordmånga 81 häckande par har uppmätts 2020.

– Det är fler par som häckar i år än vad det någonsin har varit. Eller någonsin ska jag inte säga, på 1700-talet var det nog tusentals, men i modern tid, säger Petter Albinson, projektledare vid Storkprojektet, ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening.

Första gången antalet storkar uppmättes i Sverige var 1917, då var det 34 par.

Över 100 ungar

2020 är även ett rekord sett till antalet ungar. Hittills har 123 ungar uppmätts, men det är troligt att färre än så kommer att överleva sommaren.

– Det är alltid någon eller några stackars ungar som går åt. Men jag vågar säga att det absolut blir en bit över hundra, mer än vi någonsin sett.

Avgörande för storkungarnas överlevnad är mängden regn. För mycket regn kan kyla ner ungarna som utvecklar fjädrar på ryggen senare i livet, men för lite regn innebär för lite mat.

Anlagt fler våtmarker

Antalet storkar började minska i Sverige på 1800-talet, i samband med att jordbruksmark fick ersätta våtmark på många platser. Våtmarkerna är även en viktig anledning till att storkarna ökar igen.

– De senaste 40 åren har vi i Sverige anlagt fler våtmarker än vi har förstört, vi har vänt den trenden, säger Petter Albinson.

Men framtiden är inte säkrad för storken. Ett hot är klimatförändringar som kan leda till instabilt väder.

– Det är ett uppseglande hot.

Ökar på flera platser

Det är inte bara i Sverige som storkparen ökar, utan i början av maj uppmättes fem storkpar på Jylland och två på Själland. Senast det var så många i Danmark var 1993, enligt Dansk Ornitologisk Forening. För Petter Albinson är den svenska ökningen en personlig vinst, men också mer än så.

– Det här visar att naturvård har effekt, att det går att vända trenden för en art som är på väg att dö ut, till och med återinföra en utdöd art och få den att trivas igen, om man är beredd att jobba hårt för det.

Publicerad:

LÄS VIDARE