Mona Sahlin – år för år
Publicerad 2016-05-06
1957: Född 9 mars, med efternamnet Andersson, i Sollefteå.
1974: Ordförande i SSU-klubben i Nacka.
1980-1983: Ordförande i SSU-distriktet i Stockholms län.
1982-1996: Riksdagsledamot. Hon är 25 år gammal när hon väljs in i riksdagen 1982.
1990-1991: Arbetsmarknadsminister.
1992-1994: Socialdemokraternas första kvinnliga partisekreterare.
1994-1995: Jämställdhetsminister och biträdande statsminister.
1995: Het kandidat för att ta över partiledarrollen efter Ingvar Carlsson. Förtroendet förbrukades dock snabbt med Tobleroneaffären samma år. Göran Persson blir partiledare.
1996-1998: Sahlin lämnar politiken och arbetar som konsult.
1998-2000: Biträdande näringsminister.
2000-2002: Integrations- och storstadsminister.
2002-2004: Demokrati-, integrations-, jämställdhets- och idrottsminister.
2004-2006: Samhällsbyggnads-, bostads- och energiminister.
2007: Första kvinnliga partiledaren för Socialdemokraterna.
2010: Sahlin utmanar Fredrik Reinfeldt (M) i valet men förlorar. Reinfeldt kan bilda sin andra Alliansregering.
2011: Slutar som partiledare (S). Lämnar även rollen som riksdagsledamot.
2012-2014: Kandiderar bland annat för två internationella toppjobb: dels generaldirektör för Internationella arbetsgivarorganisationen i Genève, dels generalsekreterare för Socialistinternationalen i London. Fick inget av dem. Väljs dock in i Systembolagets styrelse 2012.
2014: Regeringen Reinfeldt utser Mona Sahlin till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.
2016: Rämnar rollen som samordnare mot extremism - bara en dryg månad innan uppdraget går ur. Anledningen är avslöjanden om att hon ska ha skrivit ett falskt intyg.
Källa: Nationalencyklopedin, Wikipedia
Aftonbladet