Så minns kändisarna Kennedy

Publicerad 2013-11-22

LOS ANGELES. Ingen som var med glömmer dagen.

Allra minst Hollywoodkändisarna.

För Aftonbladets Magnus Sundholm blickar Hollywoods veteraner tillbaka på händelsen för 50 år sedan då president John F Kennedy mördades.

John Goodman, 61:

– Jag minns att jag har sparkats från en lektion och gick till lärarrummet för att ange mig själv. Samtidigt som jag anlände kom nyheten från Dallas att presidenten hade skjutits.

– Jag sprang tillbaka och rapporterade det för klassen. Sen fick vi en urgammal tv och såg på hur dagen utvecklade sig. Jag minns att folk grät. Jag var för ung för att förstå hur allvarlig situationen var, men jag minns en känsla av förlust.

Anthony Hopkins, 75:

– Jag spelade teater av Bernard Shaw. Jag skulle göra entré när scenmanagern som lyssnade på radio sa att President Kennedy hade skjutits.Han satt i ett hörn bakom scenen och försökte få in bättre mottagning.Under tiden gick de andra. Det var tio minuter kvar till min tur. Scenmanagern sa, ”Han är död. Herregud”. Ingen i publiken visste något. När jag gick på sa jag inget, eftersom jag var tvungen att säga mina repliker. Efter pausen fick alla beskedet. Pjäsen fortsatte, men halva publiken gick hem. Jag minns det som en stor chock, trots att jag aldrig hade varit i Amerika. Efteråt gick vi på pub. Alla skådisarna samlades på samma ställe. Det var bisarrt. Presidenten var vår hjälte.

Michael Douglas, 69:

– Jag får fortfarande kalla kårar av minnet. Jag var förstaårselev på University of California i Santa barbar. Jag var på väg från en föreläsningssal till en annan. Det första jag märkte var tystnad, Tusentals elever vandrade under tystnad. Jag undrade vad det var. Sen såg jag någon lyssna på radio och de berättade ortroligt nyheterna. Nu när man ser tillbaka, ser påven i sin täckta påvebil och tänker på Secret Service som inte ville att Kennedy skulle köra cab med toppen nere.

Det var en annan tid då. Det kändes som om han representerade oss alla. Han hade ett fantastiskt sätt att tala och till och med vi elever kunde identifiera oss med presidenten. Han såg inte ut som en gammal man.

Morgan Freeman, 76:

– Jag jobbade i kläddistriktet i NY. Vi hade gått på lunch och när vi kom tillbaka var det på alla nyhetskanaler på radion. Ingen jobbade. Vi bara stapplade ut ur kontoren och ut på gatorna. Jag minns att jag gick hem. Det var fullt av folk på gatorna, många med tårfyllda ögon. Det var en otrolig dag. För oss var det, ”Det här är USA och ingen skjuter vår president”.

Jacqueline Bisset, 69:

– Jag var i Paris på middag med familjebekanta. Vi var chockade, rädda och tysta. Vi försökte få reda på mer information. Jag minns dagen därpå, tystnaden på gatan. Folk såg ledsna ut och var skräckslagna.

Kathy Bates, 65:

– Jag var 15. Jag minns att jag skickades hem från skolan. Jag kommer ihåg chocken, jag minns att jag såg på tv hela helgen.På många sätt växte jag upp den dagen. Det var sannerligen slutet på min barndom. Att någon kunde mörda någon som verkade så bra och som hade gjort så mycket bra för landet var obegripligt.

Live 1 - De senaste nyheterna på Aftonbladet.se - Sveriges
nyhetsportal