"Hon kom och snackade skit"

1 av 3 | Foto: hÅRT KRITISERAD Utrikesminister Laila Freivalds har fått ta mycket kritik. "Freivalds var nere och snackade skit om att Sverige hade skött detta bra", säger Per Jonsson, en av de frivilliga.
NYHETER

Lena Ek, som var frivillig i Phuket, var häpen över att UD inte redan på söndagen hade flugit folk från ambassaderna i närområdet. De hade kunnat vara framme redan på söndagskvällen.

Hon hade tagit med sin laptop hemifrån och satt och skrev listor. Varje kväll laddade hon ner listan på ett USB-minne och tog med hem. Ek var livrädd att hon eller någon annan skulle trycka fel eller göra något annat så att listorna förstördes.

Den pensionerade finansdirektören Marko Marinko berättar att unga volontärer sov vid datorerna; för det blev så småningom fler datorer än Lena Eks och Ann-Christin van Dorssens privata.

Per Jonsson, vars sambo hade försvunnit i vågen, och en annan frivillig åkte ner till Phuket City och köpte tre datorer och två skrivare för egna pengar.

De hade ingen kontakt med UD, det kom ingen feedback, inga instruktioner. De e-mejlade listor över saknade och återfunna och visste inte vad som skedde med dem. De satte upp listorna på väggarna i konferenssalen så att anhöriga kunde läsa. Men de fick inget tillbaka från UD.

Sedan kom en person som letade efter försvunna anhöriga och han, berättar Lena Ek, hade "kontakter" på UD. Han fick ner en lista som hon kunde samköra med den som de frivilliga sammanställde.

- Vi fick använda vårt sunda förnuft, säger Lena Ek.

- Det värsta var hjälplösheten. Vi fick ingen hjälp uppifrån, säger Ann-Christin van Dorssen.

Lena, Ann-Christin, Thorleif Håwi och flera andra frivilliga tog av sina privata pengar för att ge till nödställda.

11.Ambassadör Hafström kom tillbaka till Pearl Village Hotel natten till onsdagen. Han hade sovit på en soffa hos guvernören i Takua Pa och var medveten om att läget i Phuket måste vara kaotiskt. Han fick det bekräftat redan när han kom till sitt hotellrum.

Det låg en kvinna i hans säng och när han väckte henne och frågade henne vem hon var sa hon:

Svenska prästen i Singapore.

På onsdagsmorgonen kom Hafström till konferenssalen där han mötte Thorleif

Håwi och Jonny Axelsson. De tog honom avsides och sa:

-Det finns ingen befälhavare här. Du måste ta befälet eller låta någon annan göra det.

-Jag kan inte lämna över mina befogenheter, svarade Jonas Hafström.

Han kunde inte överlåta till frivilliga att företräda Sverige, det var fullständigt otänkbart. Hafström var medveten om kaoset men ansåg att han hade gjort vad han måste göra. Hans primära uppgift, ansåg han, var att leta efter försvunna svenskar och hjälpa skadade. Han hade begett sig in i lejonets kula. Så uttryckte han sig efteråt. Det var det enda sättet att bistå. De som kom till konsulatet på Pearl Village var de som hade överlevt - de var lyckliga.

Om det hade uppstått kaos under Hafströms frånvaro så okej, det var ett ansvar han var beredd att ta.

Han hade varit statsminister Carl Bildts utrikespolitiske rådgivare när Estoniakatastrofen inträffade. Under resan uppe i Khao Lak hade Hafström hela tiden sagt sig: Detta får inte bli ett nytt Estonia, kropparna måste identifieras.

12.Onsdagen den 29 december kom utrikesminister Laila Freivalds till Phuket.

Hon besökte även konsulatet på Pearl Village under en dryg halvtimme, men hon talade inte med någon av alla de volontärer som satt i salen och som hade burit upp så mycket av den svenska hjälpinsatsen.

Hon sa inget till dem. Hon gick genom salen till ett mindre konferensrum och av dem som såg henne var det inte alla som var säkra på att det var Sveriges utrikesminister.

Jonny Axelsson, ABB-chefen som var frivillig, säger att Freivalds tystnad var det som gjorde honom mest besviken under hela veckan.

- Där satt unga frivilliga och talade i timmar med förtvivlade anhöriga. Att Freivalds inte tog sig en minut och sa något till dem. Jag kan inte förstå det, säger Axelsson.

En annan frivillig, Per Jonsson, uttryckte sig mer brutalt:

-Freivalds var nere och snackade skit om att Sverige hade skött detta bra.

13.Med Freivalds kom den första kontingenten, 18 personer, från Räddningsverket i Sverige. Nu började det officiella Sverige ta över hjälparbetet, fast det skulle dröja dagar innan det blev en struktur på det.

På frågan vem som ledde arbetet på konsulatet sa Lars Hedström, som var chef för Räddningsverkets kontingent:

- Ambassadören ledde arbetet fast han inte var på plats.

På torsdagen började personal från UD i Stockholm komma.

På fredagen, nyårsafton, anlände departementssekreteraren Helene Rapp från UD och då rådde fortfarande, enligt henne, kaos. "Jag tog på mig rollen av samordnare. Det svåraste var att få struktur i arbetet."

På nyårsdagen kom överstelöjtnant Torbjörn Olsson från försvarsstaben och han hade, som han uttryckte det, "svårt att se vem som ledde verksamheten".

Det strömmade in mer och mer tjänstemän och till slut hade det uppstått en alldeles svensk myndighetsstruktur och en annan struktur med de etablerade frivilligorganisationerna, och där fanns i mitten av denna vecka ett vackert organisationsschema där man kan se var de normativa, strategiska och operativa ledningarna finns, samt var det finns koordineringsenhet och ledningar för enskilda enheter.

Till och med Svenska begravningsentreprenörers riksförbund fanns på plats.

Listorna som de frivilliga sammanställde sekretessbelades och togs ner från väggarna. De frivilliga fick inte längre se på listorna.

Självklart kunde man inte låta bli att framhäva att detta var en unik insats, mycket bättre än andra länders. Insatschefen Göran Schnell från Räddningsverket sa:

-Andra länder säger: Vilken makalös uppställning för anhöriga ni har.

14.De frivilliga och de få från UD som fanns på plats från början återvände till sitt. Ann-Christin van Dorssen tillät sig att gråta när hon kom hem till Singapore igen. Per Jonsson flög i går hem till en tom lägenhet i Stockholm. Hans älskade Inger är fortfarande försvunnen.

ABB-chefen Jonny Axelsson säger att han började gråta under det sista dygnet, nyårsdygnet, "helt utan anledning". Sedan berättar han om de tio kylcontainrar han skaffade fram från ABB och genom en affärsbekant: Det var, säger han, en emotionell ansträngning att beräkna hur många kroppar man kan få in i varje container.

-Det blir 70 till 100 beroende på hur många som är barn och hur uppsvällda kropparna är.

Thorleif Håwi kollapsade på nyårsdagen, fick två lugnande tabletter av en psykolog, åkte hem till sin villa och sov i 14 timmar. Hans fru Christina bestämde sig för att inte återvända till Pearl Village när ett par nyanlända statsanställda frågade henne var man kan köpa billiga väskor.

Bland de frivilliga spred sig ett talesätt:

-Vi tog hand om de levande. Nu tar staten hand om de döda.

15. Den tionde dagen

efter vågen gick Carl-

Michael Bergman i ruinerna av Mukdara Beach Resort. Han gick upp i huvudbyggnaden, där det av någon förunderlig anledning fanns en oskadad sak, det enda oskadda på hela området: ett pepparkakshus på ett bord mitt i lobbyn.

Carl-Michael Bergman träffade en ingenjör på hotellet som hade plockat upp hans son Hannes från golvet, tvättat pojkens smutsiga ansikte och lämnat honom till en läkare.

-Han mår bra nu. Han är hemma i Sverige, sa Bergman.

Han visade bilder på sin fru Cecilia, men ingenjören skakade på huvudet.

-Henne har jag inte sett.

Den elfte dagen fick Carl-

Michael Bergman kontakt med hotellchefen. Han kunde berätta att han hade sett Cecilia död.

Han hade sett hennes kropp två gånger och var helt säker: hon är död.

Då släppte den sammanbitna koncentrationen och målmedvetenheten, och Carl-Michael Bergman lät sorgen komma.

Peter Kadhammar