Läs ett utdrag ur Olle Svennings nya bok "Göran Persson och hans värld"

Foto: LARS ÖSTLING
Författaren Aftonbladets ledarskribent Olle Svenning skriver avslöjande om statsministern.
NYHETER

Någon nordisk gemenskap har aldrig utvecklats. För den sakens skull hade det behövts likartad syn på EU och bättre personförståelse. Göran Persson och Paavo Lipponen ogillar varandra personligen: "Han är ju lojal med EU-överhetens beslut redan innan de är fattade", säger Persson. Han vägrade stödja Lipponens försök att bli EU-kommissionens ordförande. "För stort för Paavo", sa Persson.

Lipponen skojade en smula med Perssons vånda inför att stödja Margot Wallströms kandidatur till kommissionsuppdrag i EU: "Vi i Norden borde arbeta för att göra henne till vice ordförande", sa Lipponen.

Även relationen mellan Poul Nyrup Rasmussen, under lång tid dansk socialdemokratisk statsminister, och Persson var klen och fientlig: "Poul ser sliten ut. Tid för honom att ta ett jobb i EU", sa Persson när vi samtalade under en paus i Europasocialisternas kongress i Milano 1999.

Efter Nyrups sensationellt stora, personliga, seger vid EU-parlamentsvalen 2004 samlade sig dansk socialdemokrati till fest.

Göran Persson tittade förbi, betraktade segraren och sa: "När var det nu du hade din senaste kollaps, Poul?" Nyrup fick en gång trassel med hjärtat när han, några år tidigare, slet på motionscykeln. Han fick trots det ett attraktivt europeiskt uppdrag: ordförande för det europeiska socialdemokratiska partiet.

Göran Persson har lättare för den nuvarande borgerlige statsministern Anders Fogh Rasmussen, sval till EU och skicklig maktstrateg.

"Göran Persson tar aldrig några verkliga initiativ i EU. Han vågar aldrig utmana och ta risker för att driva en fråga han tror på", säger ett före detta statsråd hos Persson.

Samma bedömning gör en före detta EU-diplomat: "Persson förstår inte att man bara vinner respekt i EU om man verkligen vågar brinna för en fråga. Han kunde ha kämpat för någon för socialdemokratin central reform. Han kanske inte hade vunnit striden men han hade erövrat respekt. Han förlorade också mycket anseende när han inte ställde sig bakom Lipponens försök att bli kommissionsordförande."

Perssons allianser ter sig stundtals egenartade. Han söker sig ofta till den länge kraftfulle och dominerande Jacques Chirac.

"Göran har en besynnerlig känslomässig svaghet för den franska jordbrukspolitiken. Han har ett lite sentimentalt förhållande till modernäringen", säger en av Perssons före detta ministrar.

Jag har varit med när Persson nästan helt svalde fransk jordbrukspolitik och deras tillämpning av struktur- och regionalfonderna. Trots att den officiella svenska politiken är den direkt motsatta", säger den före detta toppdiplomaten. Numera är Persson en av jordbrukspolitikens hårdaste kritiker, i grunden förenad med Tony Blair.

Tony Blair har blivit den naturligt allierade för Persson i EU. Han var skeptisk till Blair inledningsvis: "Bättre att tala med John Prescott - en riktig arbetarledare. Blair är för fåfäng. Håller på att föna håret", sa han under en middag på Sagerska huset.

Blair och Persson hyser båda skepsis till EU-överstatlighet, båda måste kalkylera med väljarunderlag, massivt misstänksamt mot EU.

De båda är välvilliga till utvidgningen, som naturligen stärker det mellanstatliga samarbetet.

"Tony", säger Persson, precis som han säger "Jacques", "Gerhard", kanske rentav "Silvio" och säkert "Wolfgang." De finns i en klubb som då och då förnyas men som behåller sina vänskapsritualer."

Utdrag ur Olle Svennings bok