”Just nu skjuts det utanför huset”

NYHETER

Palestinska familjen Abu Nada chattade med Aftonbladets läsare - direkt från Gaza

Foto: YAHYA HASSONA
Tvingas vara hemma Kamal Abu Nada, hans hustru Taghreed och barnen Ghassan, 20, Meysa, 19, Nadjiali, 17, Lemees, 15 och Wadea, 14 hemma i lägenheten i Gaza City där de bara vågar sig ut ett par timmar för att kunna ladda sina mobiler – enda kontakten med omvärlden.

Medan familjen svarade på läsarnas frågor fortsatte bomberna att falla över Gaza.

I chatten berättade familjen om den svåra situationen - och om hoppet att det en dag ska bli fred.

– Kriget kan sluta genom människans vilja till fred.

Foto: YAHYA HASSONA
Kamal vid familjens kylskåp – utan el går det inte att spara mat. Köttet som Kamal köpte i Egypten måste kokas och ätas direkt innan det ruttnar.

alle säger: Hej, får ni mat dagligen, eller hur köper ni mat till era barn? Alltså äter ni ingenting ibland eller har ni gömt mat inomhus?
Familjen Abu Nada säger: Vi har mat som vi sparat innan. Vi äter väldigt lite varje dag för att spara på det vi har och vi har konserver som vi äter. Vi kan inte spara så mycket i kylen eftersom det inte finns någon el och vi har ingen gas så att vi kan värma mat. Vi bor i stan så därför har vi inte lika mycket tillgång till frukt och grönt.
ABU säger: Är ni vana vid bomberna eller känner ni skräck varje gång ni hör en falla?
Familjen Abu Nada säger: Mamman i familjen svarar: Vi har vant oss, det här är inte första gången. Vi sover till det här ljudet ständigt. Just nu skjuts det utanför huset.
J säger: Hur ser en "vanlig" kväll ut för er nu sedan stridigheterna började?
Familjen Abu Nada säger: Dottern svarar: På kvällen när vi hör all skjutning sitter vi inne och gör ingenting. Vi sitter med familjen och pratar och försöker tänka bort ljuden. Vi försöker ha ett gott sällskap med varandra så vi inte ska vara rädda. Det Gud har skrivit kommer att hända. Israel skonar ingen så därför sätter vi vår tillit till Gud.
George säger: Jag undrar om ni tror att kriget mellan Israel och Hamas snart är slut eller är det här bara början?
Familjen Abu Nada säger: Pappan svarar: Det här är ett stående krig. Vi känner att det är ett krig som bara går upp och ned. Men kriget just nu, kan sluta genom människans vilja för fred. Omvärlden måste se sanningen i ögat och inte stödja Israel blint.
Stina säger: Vad tycker ni att Hamas har för del i att kriget startade?
Familjen Abu Nada säger: Hamas har inget ansvar. Hamas är ett folkvalt parti, på ett demokratiskt sätt. Det här är inget krig mot Hamas, det är mot det palestinska folket, oavsett vad Hamas gör eller inte gör.
Tommy säger: Salam, fungerar "bombstoppet" tre timmar varje dag?
Familjen Abu Nada säger: Mamman svarar: Det fungerar inte eftersom isoleringen fortsätter och bomberna fortfarande ligger i luften. I går dödades tio stycken under den så kallade vapenvilan.
Tor säger: Har ni några alternativ till att stanna där ni är?
Familjen Abu Nada säger: Minsta dottern svarar: Vi kommer aldrig att lämna Gaza. Och vi skulle aldrig lämna vårt land. Om vi ska dö så ska vi dö i vårt land tillsammans.
kickan säger: Hur går det att leva med barnen mitt i ett krig? Kan de överhuvudtaget sova tex?
Familjen Abu Nada säger: Sonen svarar: Vi har inte fått en barndom. Ljudet av bomber och skjutningar har blivit vardag för dem. Vi somnar i skräck varje natt och det är ingen barndom. Psykiskt mår vi alla dåligt, vi har växt upp i en miljö ingen ska växa upp i.
tore säger: Har några ni känner dött?
Familjen Abu Nada säger: Pappa: Vår kusin, han jobbade som vakt. Israelierna kom till honom, tvingade ut honom, ställde honom mot en vägg och avrättade honom. Vi kunde inte gå till hans begravning för vi kunde inte ta oss dit. Men vi har bett folk runt omkring att begrava honom åt oss. Han kunde inte begravas i närheten av oss eftersom vägarna är avstängda.
Monika säger: -Finns det möjlighet till medicinsk hjälp vid behov? Hur mycket hjälp får de som har blivit skadade m.m.?
Familjen Abu Nada säger: Pappan svarar: Minbror är doktor och jobbar på ett sjukhus i närheten. Det är en extrem situation där. Mediciner är i princip slut och de kan inte ta hand om alla skadade som kommer in hela tiden. Det är hela omvärldens ansvar att sjukvården här ska fungera. Även i krig har folk rätt till vård och många har dött på grund av situationen på sjukhusen. De gör bandage av gamla kläder eftersom det inte finns material kvar. Den väldigt lilla hjälp som kommer in räcker inte. Det är alldeles för lite. Min bror kom hem utan kläder för att han hade tagit av sig dem och använt dem som bandage.
Marie säger: Vad kan omvärlden göra för att hjälpa?
Familjen Abu Nada säger: Äldsta dottern svarar: Vi kräver att isoleringen får ett slut. Och att bomberna slutar att falla över Gaza och att alla skadade får hjälp utifrån, för här finns inte hjälp så att det räcker. Arabvärlden och omvärlden måste bojkotta samarbete med Israel tills de slutar anfalla Gaza. Inget annat kan få dem att sluta då de inte lyssnar på någon.
Ilija säger: Hej, jag skulle vilja fråga: är ni arga på folket av Israel eller bara på regeringen? Skulle ni vilja/kunna leva tillsamans med israeler?
Familjen Abu Nada säger: Pappan svarar: De som bor i Israel som är palestinier i grunden är vi inte arga på. Men de som står för det här kan vi inte se en framtid med som det är nu. För de är ständigt i jour som militärer och de vill oss inte väl. På hebreiska har de ett talessätt som säger: Lita inte ens på en arab som varit död i 40 år. Kan vi leva med några som tänker så? Hur ska vi kunna leva med de som stödjer dödandet av oss? Vi kan leva med alla religioner i Palestina, två stater fungerar inte. Det som fungerar är en demokratisk stat där alla religioner kan leva tillsammans.
Nicco säger: Jag tycker det som händer er är förskräckligt, ni bor ju bara där.. Men som ni ser situationen, tror ni på en vapenvila innom en snar framtid?
Familjen Abu Nada säger: Pappan svarar: Vi har levt på den tron sedan 1948. I dag är det den 15:e dagen av krig och det har inte blivit bättre. Ockupationen är inte barmhärtig. Rätten måste komma till folket. Historien lär oss att inte hoppas för mycket.
Michael Jackson säger: Vad gör ni för att stötta era medmänniskor i den kris ni befinner er i? Förekommer det någon form av lokal (civil) organisationshjälp?
Familjen Abu Nada säger: Mamman svarar.Sjävklart hjälper vi alla varandra. Den som behöver någonting får av den som har. Som vatten och bröd vilket det råder brist på, delar vi med oss av till varandra. Vi försöker träffas för att stötta varandra. Om ett hus bombas går alla dit och försöker hjälpa. Vi ger kläder till den som förlorat sina och så gör alla.
kickan säger: Känner ni något hopp om att en dag få ett eget palestinskt land?
Familjen Abu Nada säger: Alla svarar: Absolut, vi tror på det. Det måste bli ett palestinskt land. Vi tackar det svenska folket som vi känner till väl för deras godhet och projekt i Gaza. Bland annat av Palmecenter.Vi känner till Sverige sedan långt tillbaka och ni har alltid varit öppna för rätten och friheten. Och det ni gör i dag genom er dialog med oss ger oss hopp. Med demonstrationer till exempel. Då känner vi oss inte bortglömda.

aftonbladet.se