Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Teodor, Teodora

Skräcken i Beirut: "Förbereder oss på det värsta"

Publicerad 2024-09-25

De senaste dagarnas israeliska anfall i Libanon har dödat fler än 550 människor, däribland 50 barn.

Samtidigt som libanesernas oro för ett fullskaligt krig växer är solidariteten stor med dem som tvingats lämna sina hem.

– Vi säger till dem som nu kommer från söder: Ni är inte flyktingar utan vår familj, säger Darin Fakhraldin som bor utanför Beirut.

Längs med motorvägen från södra Libanon kommer en strid ström bilar. Alla fullastade, några med madrasser fastsurrade på taken. Genom vindrutorna skymtar sovande barn och utmattade chaufförer. Många har suttit fast i trafiken i timmar.

Nivin Karnib och hennes syster Jenna står vid vägkanten och delar ut vatten. De bor och studerar i Frankrike och skulle ha åkt tillbaka till universitetet, men flyget blev inställt på grund av säkerhetsläget i Libanon. Läget har de senaste dagarna gått från allvarligt till något som allt mer liknar ett fullskaligt krig. När systrarna såg alla trötta, hungriga och törstiga människor från södra Libanon begav de sig ned till motorvägen.

– Vi gör det vi kan. De bombar inte bara Hizbollah, utan också civila. Vägarna, bilarna, husen, barnen, säger Nivin Karnib.

Fönstren krossades

Under ett hustak intill har Fatima Birjawi och hennes familj sökt skydd undan hettan. Klockan sex i går morse låg hon och hennes familj och sov. Plötsligt krossades husets alla fönster.

– En bomb slog ned i huset intill. Vi gav oss av direkt, säger hon.

De bor utanför staden Nabatieh, fem mil från gränsen mot Israel. Shiamilisen Hizbollah och Israel har beskjutit varandra i månader. Men striderna har huvudsakligen begränsats till områdena närmast gränsen.

– Vi trodde att vi var säkra, men så är det inte längre, säger Fatima.

Ifrågasätter israelisk bild

Hon ställer sig frågande till Israels uppgifter om att attackerna riktas mot Hizbollah-mål.

– Vi bor i vårt hus med våra barn, det finns inga vapeninstallationer nära oss, absolut inte.

Den israeliska uppmaningen att evakuera, som 80 000 civila i Libanon ska ha fått, kom till henne tio minuter efter det att bomberna börjat falla. De är nu strandsatta i Khaldeh strax söder om huvudstaden. De har ännu inte lyckats hitta någonstans att ta vägen.

De är inte ensamma. Nisrin och hennes tre barn har varit på vägarna i nio timmar och försöker nu ta sig till Tripoli i norra Libanon.

– Hela huset rasade samman över oss, jag fick leta rätt på mina barn i rasmassorna, säger hon.

”Inte flyktingar – utan familj”

Nu sluter libaneser upp för att hjälpa flyktingarna från södra Libanon. Grupper har bildats med annonser om boenden och några öppnar sina hem.

Vid en mataffär i området ringlar sig köerna långa. Darin Fakhraldin kommer ut med en fullastad kundvagn.

– Vi hade inte förväntat oss sådana här attacker, vi vet inte vad som kommer att hända. Men vi förbereder oss på det värsta, säger hon.

Hon kommer från Chouf i de libanesiska bergen. Ett drusiskt område dit många av de som nu flyr södra Libanon beger sig.

– Vi säger till dem som nu kommer från söder: Ni är inte flyktingar utan vår familj. Det som händer er i dag kommer att hända oss i morgon, säger Darin Fakhraldin.