Hormuzsundet – oljehandelns pulsåder

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
Den norska oljetankern Front Altair står i brand efter ett angrepp i Omanbukten den 13 juni.
Foto: AP/TT
Den norska oljetankern Front Altair står i brand efter ett angrepp i Omanbukten den 13 juni.

Den som kontrollerar Hormuzsundet har en strypsnara om den globala ekonomin. En femtedel av världens råolja och en fjärdedel av all naturgas passerar genom flaskhalsen, som Iran hotar att stänga och USA desperat vill hålla öppen.

Hormuzsundet har kallats världens mest strategiska flaskhals. Enligt den amerikanska energimyndigheten EIA skeppas dagligen bortåt 21 miljoner fat råolja genom farleden, motsvarande 21 procent av världens samlade oljekonsumtion. Till det ska läggas en fjärdedel av all naturgas.

Vattenpassagen mellan Iran och Arabiska halvön, som förbinder Persiska viken och Omanbukten, är bara 50 kilometer bred och 60 meter djup och därför sårbar för sabotage. Iran har genom åren vid upprepade tillfällen hotat att stänga sundet, vilket skulle få kännbara konsekvenser för världsekonomin.

Oljeproducenter som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten – bägge allierade till USA – har etablerat ett nätverk av oljeledningar men kapaciteten är alltjämt för låg för att eliminera beroendet av sjötransporter.

Den 12 maj saboterades fyra oljetankrar i Persiska viken, och en månad senare ytterligare två i Omanbukten. USA lade skulden på Iran, som kategoriskt förnekade. Det hätska tonläget handlar, enligt bedömare, inte enbart om angreppen i sig, utan om amerikansk oro för att Iran ska använda sin makt över Hormuzsundet som ett vapen – mer specifikt en strypsnara.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN