Filmen fick mig att skippa köttet – och jag verkar inte vara ensam

Av: Oskar Forsberg

Publicerad:
Uppdaterad:

Många av mina vänner och bekanta är veganer eller vegetarianer och samtalen med dem om köttets ”vara eller inte vara” har genom åren varit många. Jag har fått åtskilliga argument serverade: Klimatet, djurhållningen och rättvisan för att ta några exempel.

Trots det har jag ihärdigt klamrat mig fast vid det animaliska. Kött är bra. Kött är nyttigt. Köttet är ingenting jag kommer att kompromissa med.

Kotletter, korv, kalv, kebab – ja, kött i alla dess former, är dessutom makalöst gott och får mig att må bra.

Det var min absoluta övertygelse – fram tills för en dryg vecka sedan!

Då såg jag dokumentärfilmen ”The game changers” på Netflix.

Filmen handlar om en kampsportare som skadat sig. I samband med rehabiliteringen från skadan försöker han ta reda på mer om vegansk mat och om en förändrad kosthållning skulle kunna hjälpa honom att bli återställd fortare.

I början av dokumentären får man veta att antikens gladiatorer var veganer och huvudpersonen träffar i filmen åtskilliga idrottare. Bland annat en velodromcyklist, några linebackers i ett NFL-lag, en formel-1 förare och en boxare.

Samtliga medverkande äter veganskt och de prisar maten för att de orkar mer och för att grönsakerna hjälpt dem att nå längre i sina sporter. Mötena med idrottarna varvas med samtal med läkare, forskare och andra experter.

I filmen genomförs tester som visar på skillnaderna mellan vegetarisk mat och kött. Det görs inte några anspråk på att testerna är statistiskt säkerställda på ett vetenskapligt sätt, men ger ändå en slags fingervisning om hur det kan ligga till.

Blodet blir bättre och kroppen blir mer motståndskraftig mot virus och inflammationer får man veta.

1 av 5 | Foto: The game changers
Kroppsbyggarna Nimai Delgado och Mischa Janiec deltar i dokumentären.

Jag fastnade för dokumentären, framförallt på grund av den icke-dömande tonen. Tidigare har jag nästan alltid upplevt att argumenten för vegansk mat varit väldigt svart-vita, dömande och exkluderande – ungefär: ”Om inte ALLA slutar äta kött NU så kommer ALLT gå åt helvete”

Det sympatiska och inkluderande tilltalet i filmen gjorde att jag, till min egen stora förvåning, fattade beslutet att börja äta vegansk mat i stället för kött.

I mitt avtal med mig själv har jag bestämt att testa året ut för att se om det blir någon skillnad, om en förändrad kosthållning kommer få mig att må bättre.

Jag förstod för ett par dagar sedan att jag inte var ensam. Dokumentärfilmen ska tydligen ha fått många personer, framförallt män, att ge sig ut på samma köttlösa resa som jag.

Eftersom jag jobbar i mediebranschen blev jag genast otroligt nyfiken på varför många påverkats. Är det just det icke-dömande tilltalet som gjort att folk bestämt sig för att testa?

Eller är det något annat? Att det är ett fokus på idrottare och sport?

En nära kollega var skeptisk, ifrågasatte filmen och undrade vem som ligger bakom den.

Vem är det som betalar? Vem tjänar på det här?

Finns det någon farlig vegetarisk gren inom livsmedelsmaffian?

Jag har ännu inte tagit reda på svaren på just de frågorna, men kan meddela att jag än så länge mår bra.

Veganmaten har ännu inte förändrat mig, men jag kanske får återkomma om en månad?

Laddar Live Upplevelse
Publicerad:

LÄS VIDARE