Kriget mot IS i Mosul kan sluta hur illa som helst

NYHETER

Glöm allt du du har hört om att offensiven mot Mosul är framgångsrik.

Terrorgruppen IS försvarar sig in i döden.

Det här slaget är farligare, brutalare och blodigare än någon trott.

Och det kan sluta precis hur illa som helst.

1 av 5

Strax bakom fronten i östra Mosul stod det klart för mig och Aftonbladets fotograf Magnus Wennman hur högt det mänskliga priset för att befria den IS-kontrollerade staden Mosul har blivit.

Hela tiden sladdade pansarfordon in till den lilla fältkliniken med nya offer.

LÄS MER: De överlevde IS skräckvälde

Vi såg många döda och skadade när vi var där i förra veckan.

Barn med bortsprängda kroppsdelar. Syner så outhärdliga att man ville gråta.

Soldaterna i den irakiska armén ville att vi skulle bevittna våldet mot de civila. Det ingick i det de ville förmedla, om deras hjältemässiga kamp och IS ondska.

Förlusterna på den egna sidan – efter bara några timmar hade vi tappat räkningen över skadade och döda soldater – var en annan sak.

– Inga foton! ropade de nervöst.

Chockartade siffror

När CNN och flera andra medier återgav FN:s chockartade uppgifter om att tvåtusen soldater dött i kampen mot IS bara i november – siffror som hittills varit strikt hemliga – blev de irakiska reaktionerna häftiga. Man vill till varje pris undvika negativa nyheter som kan stärka jihadisternas moral. Och sänka den egna.

Sanningen är enkel. IS strider med alla tillgängliga medel.

Och de är framgångsrika.

Offensiven mot Mosul inleddes den 17 november. Den irakiska armén, kurdiska peshmerga och en rad andra grupper ryckte snabbt fram, understödda av amerikanskt flyg. Att återta Mosul, som förlorades sommaren 2014 när IS 1 500 jihadister fick den tjugo gånger större irakiska armén att fly för livet, tycktes bara vara en fråga om dagar.

Krig på IS villkor

Nu går offensiven in på sin åttonde vecka. Fortfarande har man bara befriat en liten del av östra Mosul och även där dör människor av krypskyttar och granater. På västsidan, där kvarteren är ännu tätare och svårare att kontrollera, har striderna inte ens börjat.

Kanske var det IS plan hela tiden att locka in fienden i de tätbebyggda stadskvarteren. Därinne har man haft två år på sig att förbereda sig sitt försvar. Man strider med självmords- och bilbomber, med granater och krypskyttar. Man strider från tunnlar och minareter eller gömda bland de civila, på ett slagfält där fiendens effektivaste vapen – flygplan, stridsvagnar och artilleri – i stort sett är obrukbara.

Jihadisterna drömmer om döden, de längtar till den. De kommer inte att släppa Mosul levande.

Allt som återstår, bokstavligen, är att kriga in i döden.

Det är ett krig helt på IS villkor.

Mänsklig katastrof

Vi såg rader av långtradare köra ut tillknycklade amerikanska pansarfordon, alla sprängda av bilbomber.

Efter veckan i Mosul fruktar jag det värsta. Jag är rädd för att offensiven kommer att dra ut på tiden i många månader. Att moralen i den irakiska armén kommer att sjunka och att man allt mer kommer att förlita sig på shiamiliser, ökända för sina övergrepp.

Jag är rädd för att maten och vattnet kommer att ta slut helt och att vi kommer att se en humanitär katastrof, vid sidan av den militära.

Och jag är rädd för att IS när de blir allt mer trängda – för det kommer de att bli tids nog – kommer att ta till sitt allra mest skräckinjagande vapen. Att aktivt och medvetet trycka ut tusentals civila, män, kvinnor och barn, i skottlinjen.

Ägna de civila i Mosul en tanke i jul. Det här slaget kan sluta precis hur illa som helst.

ARTIKELN HANDLAR OM

Mosul

BBC

USA