Droghandelns nya scen: T-baneperrongen

Larmen om heroinmissbruk bland flyktingungdomar måste tas på större allvar

Foto: Stefan Mattsson
Två påverkade unga killar på Rinkebys tunnelbanestation lotsas ut av ungdomsvärdar från Lugna gatan.
NYHETER

Vid perrong två på Rinkebys tunnelbanestation stannar inga tåg. Spåret används bara i nödfall.

Enligt polisen har platsen blivit heroinlangarnas nya tillhåll.

Och deras målgrupp är samhällets mest utsatta och sköra: de unga ensamkommande.

Somliga tunga missbrukare, redan vid 14 år.

RINKEBY. Det dröjer inte länge innan vi ser unga killar, en del ser ut att vara tonåringar, som tar sig längst ut på perrongen där bergrummet välver sig över spåret.

Nyss vällde folk ur tunnelbanetåget. Mammor med förskolebarn, studenter, arbetare och tjänstemannaportföljer. Det är rusningstid, vardag och snöslask när de skyndar hem till middagen över Rinkeby torg.

Efter att blå linjen avgått in mot city och Kungsträdgården är det bara vi kvar.

Och så ekot av killarnas sneakers mot stengolvet.

Någon väntar på dem där borta.

Föremål byter händer.

Plötsligt hör vi bråk: det visar sig att några påverkade ungdomar dragit fram brandslangen som hänger på väggen och sprutar vatten på varandra.

Ungdomsvärdar med gröna Lugna gatan-jackor försöker baxa ut dem, men en av killarna är så påtänd att han knappt kan gå och gormar mot alla runt omkring. Kompisen stöttar honom i trappan.

– Han är ganska aggressiv, vårt jobb är att få ut honom härifrån, säger en av ungdomsvärdarna.

En ny drogscen har uppstått här på perrongen, och det som säljs och brukas förknippar man vanligen med tunga missbrukare på Plattan.

▪▪ Så här ser det ut var och varannan dag på tunnelbanestationen i Rinkeby, om man får tro boende, medborgarvärdar, SL och polis som vi pratat med. Under veckan har bland annat SVT rapporterat om situationen, medan andra medier menar att problemen överdrivs.

Klart är i alla fall att en ny drogscen har uppstått här på perrongen det senaste halvåret, och det som säljs och brukas förknippar man vanligen med tunga missbrukare på Plattan.

– Här om dagen tog vi två 17-åringar som vi misstänker hade rökt heroin. I veckan ringde också SL:s Trygghetscentral och hade sett i sina övervakningskameror att fyra killar är längst bort på perrongen och eldar på folie. Då var vi ute på annat jobb och hann inte dit, berättar Erik Ahlund, chef för gatulangningsgruppen på Järvapolisen.

Enligt honom har polisen rapporterat in ett 20-tal personer senaste månaderna, som antingen har haft rökheroin på sig för eget bruk eller som varit påverkade. Alumniumfolie hittas nästan dagligen slängd på spåren.

– Men vi träffar på betydligt fler där vi kanske misstänker att de har något på sig men bara hittar en bit aluminium, då blir det ingenting av det. Men i den här miljön finns ju förstås en oro för att nästa gång har de heroin på sig, säger Erik Ahnlund.

En annan oro är att det är väldigt unga, utsatta personer langarna siktat in sig på: ensamkommande flyktingar.

Det började i höstas. Rykten spreds i Järva om ensamkommande som använde heroin. Handel med cannabis och tabletter är vanligt förekommmande i området. Men heroin? Det hade man inte stött på förut.

Snacket ledde först mot Tensta Gymnasium, där många flyktingbarn går på språkintroduktionsprogrammet. Langare hade setts kring tunnelbanelbaneuppgången. Men polisen sökte igenom skolan med hundar och hittade inga spår efter droger.

– Våra ensamkommande elever på språkintroduktionen är de mest skötsamma av alla. Min oro är större för de ensamkommande unga som fyllt 18 och fått alla bidrag indragna. De hamnar utanför systemet, säger Tensta gymnasiums rektor Sofie Abrahamsson.

Polisen tror inte längre att det handlar om boende i området, utan snarare att ungdomar åker just till Rinkebys tunnelbanestation från hela Storstockholm, för att köpa droger.

Och fler än nio av tio av dem som polisen träffar på, som man misstänker antingen har heroin i kroppen eller på sig, är ensamkommande, enligt Christoffer Bohman, verksamhetsansvarig för polisen i Järva.

En del är under 18 år, andra unga vuxna. De bor på hvb-hem, har familjeplaceringar eller sover hos kompisar.

– Det är en stark drog, inget man tar någon gång ibland för att ha kul. Håller man på med rökheroin så är det oftast kopplat till missbruk och beroendesjukdomar, säger Christoffer Bohman.

Men varför handeln uppstått just här på Rinkebys tunnelbaneperrong vet man inte. Någon koppling till alla skjutningar i Järva de senaste åren finns inte, menar han.

– Men vi hade såklart kunnat lägga mer resurser på att fånga upp de här ungdomarna om det inte hade skjutits här ute.

Man vill glömma smärtan för en sekund.

Hur mycket resurser hade samhället tyckt det var värt att satsa, om det var svenskfödda barn och ungdomar som blev heroinister?

– Andra barn har en mamma och en pappa som märker vad som händer och ser till att du sköter dig. Men det har inte de här barnen, säger Omid Mahmoudi, som startat stödföreningen Ensamkommandes förbund.

Han kom själv hit ensam från Afghanistan, där just rökheroin, eller ”taryak”, är vanligt. Den övervägande delen av heroinet i världen består av opium som odlas i landet. Somliga ensamkommande har stött på drogen där, i Iran, eller på flykten genom Europa.

Men de flesta verkar ha fastnat i missbruket här i Sverige, som ett sätt att fly ensamheten, stressen och skräcken för att bli utvisad. De kanske har fått ett avslag på sin asylansökan, eller förväntar sig ett, och självmedicinerar för att dämpa ångesten.

– Man vill glömma smärtan för någon sekund. Många har börjat med lättare droger som cannabis, men finns ingen där som stoppar en så kan det eskalera, säger Omid Mahmoudi.

De ensamkommande söker ofta stöd hos varandra, och träffas i gäng i citymiljöer där de blir lätta mål för langarna.

Någon i gruppen erbjuds kanske gratis droger först. De andra lockas att prova.

Sen går det fort.

Socialförvaltningens speciella team för utsatta unga är bekymrade för att heroinmissbruket har gått ner i åldrarna.

– Det handlar om en relativt liten grupp ensamkommande som röker heroin, men vissa har tunga drogproblem och många är barn, säger Jenny Selenius, socialsekreterare på Ungdomsjouren i Stockholms stad.

De yngsta hon träffat på har varit 14 år.

Andra är äldre men erfarna heroinmissbrukare som tagit droger i många år.

– De uttrycker hur heroinet har fått en otrolig makt över deras liv, och är ständigt på jakt efter droger, berättar hon.

”De uttrycker hur heroinet har fått otrolig makt över deras liv.”

En del lyckas kanske få ett jobb. Men det finns också de som tvingas sälja sex mot ersättning för att få ihop pengar. Många har svårt att prata om sina problem.

– För oss är det viktigt att informera dem om att vården är en rättighet, och inte ett straff. Det är inte självklart för alla barn, säger Jenny Selenius.

Redan förra våren larmade polisen i Stockholm city om att man såg ett ökat missbruk bland ensamkommande. Allt fler gick ner sig i rökheroinet. Signalerna kom både från beroendevården och socialens fältare. Enligt Maria ungdom söker flera flyktingbarn i veckan hjälp på grund av akuta drogproblem.

– Vi såg att de kriminella nätverk som har monopol på droghandeln riktade in sig på den här gruppen. Vi larmade för att nå ut till boenden, gode män, skolor och andra personer som kommer i kontakt med ungdomarna, säger Christian Frödén på gränspolisen i Stockholm.

Men trots varningssignalerna har de ensamkommande ofta lämnats vind för våg.

En ny revisionsrapport riktar till exempel skarp kritik mot att Stockholms stad varken gjort ordentliga kontroller av hur flyktingbarnen har det på sina boenden eller av deras gode män.

Christian Frödén, Gränspolisen, är noga med att påpeka att man inte ska svartmåla den ensamkommande gruppen.

– De är tvärtom osedvanligt bra på att komma in i samhället. Man vill verkligen gå i skolan, lära sig svenska. Och de som kommer in i till exempel idrottsföreningslivet, där ser vi inte den här problematiken. Jag tror att vi måste bygga nya sociala strukturer kring de här killarna, säger han.

Vi vill inte ha dem här. Vi kör iväg dem när de kommer hit.

▪▪ Men i Rinkeby är många upprörda över den nya droghandeln i tunnelbanan. Ilskan rikats mot ensamkommande som drar med sig nya problem till orten.

– Vi Rinkebyungar vill inte ha dem här. Jag har småbarn nu att tänka på. De där papperslösa tar hit heroin, vi kör iväg dem när de kommer, säger en ung man.

Heroin är tabu i Rinkeby, det finns inte här ute annars, förklarar andra för oss.

En kvinna, som själv har afghanskt ursprung, säger att ensamkommande riskerar att få stryk när de kommer hit. Hon brukar säga åt dem att vara försiktiga.

För inte heller här är de välkomna.

De som har lämnat familjen och Afghanistan, med hopp om ett bättre liv utan förtryck och misär.

Men som till slut hamnar på en svensk tunnelbaneperrong. Där de drar i sig droger för att glömma - droger som med stor sannolikhet producerats i just det land de försökt fly.