Edit, 98: Låt mig få flytta

NYHETER

Nekas plats på äldreboende

MALMÖ. Edit, 98, klarade sig med hjälp av sin son.

När han dog vädjade hon om att få flytta till ett rum på äldreboende – men fick nej.

– De sa att det är bättre för mig att bo ensam. På ett vårdboende kan jag hamna bland halvtokiga människor.

Foto: Sedan Edits son gick bort lever hon ensam och i ständig skräck för att skada sig. ”Jag vågar inte ens koka kaffe eftersom jag är rädd att ramla och få vattnet över mig”, säger hon.

Nu är Edit sedan i förrgår återigen fånge i lägenheten på fjärde våningen.

Hennes vädjanden om att få tillbringa sin sista tid i livet i tryggheten på ett äldreboende hjälpte inte.

Hemvårdsinspektören tycker inte att Edit är i behov av hjälp – utan uppmanade henne att söka till ett seniorboende 55+.

– De sa att det är bättre för mig att bo ensam. På ett vårdboende kan jag hamna bland halvtokiga människor och det vill jag naturligtvis inte, säger Edit.

Blev änka 1965

Sedan 1938 har Edit bott i sin trea i centrala Malmö. När hon blev änka 1965 flyttade sonen hem till henne.

– Min son fick cancer och dog den 11 juli i år. Från mitt fönster kan jag se platsen där han föll ihop, säger Edit.

Sonen blev 65 år.

Edit fick kämpa vidare, ensam i bostaden. Hon använde en gåstol eftersom hon har mycket svårt att röra sig. Efter två veckor föll hon svårt.

– Jag slog sönder tänderna och ena armen. Det tog mig en timme att krypa på alla fyra till ytterdörren, säger Edit.

Hon fick tillbringa en vecka på sjukhuset. Men Edit ville inte hem igen. Hon kände sig rädd, otrygg och grät mycket.

”Jag vill inte leva länge till”

Till sist insåg vårdplanerarna att de inte kunde skicka hem henne och beviljade två veckors korttidsboende tills hennes son var begravd.

Första veckan försökte de övertala henne att flytta hem. Andra veckan var hon bara orolig över vad som skulle hända med henne efter sonens begravning.

– Jag vill ha ett eget rum så jag kan stänga om mig, men ändå kunna ha lite människor omkring mig, säger Edit.

Dagen efter begravningen tog de beslutet – Edit skulle skickas hem.

– Kanske har jag det bättre här hemma bland mina egna saker. Men jag är så fruktansvärt ensam här att jag inte vet om jag klarar av det.

– Ska jag vara ärlig vill jag inte leva så länge till. Jag vill inte bli till besvär, säger Edit.

Från lägenheten på fjärde våningen kommer hon aldrig ut.

– Jag skulle vilja vara med och sätta min sons urna i marken. Men jag kan inte ta mig dit.

I dag får Edit städhjälp och har utrustats med ett larm. Hon har fått hem en rollator, men den är svår att dra på heltäckningsmattan och över trösklarna.

– Vi har begärt att de ska anpassa lägenheten om hon tvingas bo kvar. Det måste ordnas så hon kan ta sig fram med rollatorn och så att hon kan duscha, säger ett syskonbarn.

Under tiden sitter 98-åringen mest hemma och gråter.

– Jag vågar inte ens koka kaffe eftersom jag är rädd att ramla och få vattnet över mig, säger hon.

”Det kan inte vara sant”

Jan-Erik Svensson är sedan tre veckor avdelningschef på stadsdelsförvaltning Centrum i Malmö.

– Jag kan bara hoppas att detta inte är sant. Har personal uttryckt sig på det sättet så är det under all kritik, säger han efter att ha tagit del av Edits uppgifter.

Han säger att bedömningen av Edit kan överklagas till länsrätten och uppmanar henne och de anhöriga att göra en anmälan.

– De kan gärna höra av sig till mig personligen så att vi kan göra en ordentlig utredning.

Enhetschef Lars-Erik Hörnlund förnekar, trots Edits och syskonbarnens försäkranden, att hans personal uttryckt sig på det sättet.

– Men det är riktigt att man kan ha diskuterat ett 55 + boende, säger han.