”Jag fick inte bryta ihop för Ellens skull”

avStaffan Lindberg

NYHETER

Björns fru och nyfödda dotter blev kvar i elden

1 av 3 | Foto: Foto: PRECIOUS PEOPLE
lever för dagen Björn Wikström och äldsta dottern Ellen, 5, överlevde kraschen i april förra året. Men det har varit en jobbig resa. Nu lever de för dagen. ”Vi kan ligga en hel lördag i soffan och bara mysa framför tv:n och äta skräpmat”, säger Björn.

KRISTIANSTAD. Björn Wikström slet ut sin fyraåriga dotter ur den brinnande bilen.

Vände sig om.

Och såg halva familjen bli kvar i lågorna.

Nu skriver han en blogg om livet – på andra sidan döden.

Lilla Saga var bara två veckor och de hade egentligen inte tänkt åka till släktfesten i Växjö. Men nu, när helgen var över, var de glada att de ändå farit.

Innan de lämnade Växjö passade de på att stanna hos en duktig fotograf, för att ta ett familjefoto. En bild att spara för framtiden.

– Vi ses hemma i Kristianstad, sa de till Josefins föräldrar.

Och körde iväg.

Exakt vad som hände sedan, och varför, är det ingen som vet. Björn minns bara fragment.

Det är hjulen, som plötsligt tappar fästet. Trädet, som kommer närmre.

Vindrutan som krossas.

Röken, hettan.

Skriken.

Björn vänder sig om och ser Ellen i lågorna. Han lyckas dra ut henne på gräset och släcka hennes kläder.

Han ser tillbaka mot den brinnande bilen. Inser att Josefin och Saga inte kommer ut.

Att det är för sent.

Fyrtio evighetslånga minuter senare är brandkår och ambulans på plats.

Dagen därpå, den 22 april 2008, kommer nyheten att vara på Aftonbladets förstasida, med bild från olyckan.

”Här dog mamman och babyn”, stod det.

Nedsövd i veckor

Tankarna far runt i Björns huvud i ambulansen. Det är praktiska saker, som vilka samtal som måste göras och vilka människor som har rätt att veta. Och hur Ellen mår.

Det visar det sig att hon har brännskador över 55–60 procent av kroppen. Båda lårbenen är av och vänster arm är bruten på två ställen.

Men hon lever.

Ellen får intensivvård i Växjö och Linköping.

Sedan väntar operationer. Och transplantationer. I två veckor är hon nedsövd.

Det är den tid Björn Wikström, 32, får för sig själv. Han sörjer, gråter floder.

– Jag har känt Josefin sen dagis och vi har varit ett par i tretton år, säger han när Aftonbladet träffar honom i hemstaden Kristianstad.

– Det har ju alltid varit vi.

Nu står han själv, utan någon att dela livet med. Med en skadad fyraåring som behöver all hjälp i världen.

– Vad som än hände fick jag inte bryta ihop. Då skulle Ellen inte ha någon att förlita sig på.

Lever för dagen

De lämnar sjukhuset i mitten av juni. Den första tiden är jobbig, båda är lättretade och Ellen är full av trots.

Fast veckorna går. Och steg för steg tvingas de acceptera att de bara har varandra.

I dag lever de för dagen. Tar vara på den tid de har och vägrar att planera.

– Vi kan ligga en hel lördag i soffan och bara mysa framför tv:n och äta skräpmat.

Ellen går på dagis, som vilken femåring som helst. Såren har läkt, men ärren är kvar.

– Vi pratar alltid om Josefin och Saga, om hur mycket vi saknar dem, säger Björn.

Han tar en klunk av kaffet.

– Men jag har valt att älska den dotter jag har kvar ännu mer. Det är genom henne jag får hopp.

Den första tiden på sjukhuset kändes det som om han trädde ur tiden. Ställde sig vid sidan av, samtidigt som jorden fortsatte att snurra.

Känslan av overklighet har stannat kvar, får honom att se livet i skarpare konturer.

– Jag märker hur många det är som bara jagar. Efter nya bilar eller jobb eller vad som helst. De känner sig pressade, trots att de lever

i Sverige. Trots att de har det så bra.

Han drar handen över ansiktet.

– Friska barn och lite pengar till mat och hyra. Mer än så behöver man faktiskt inte.

Skrev på sjukhuset

Björn skrev dagbok redan första tiden på sjukhuset. För tre veckor sedan startade han bloggen ”Singelpappa”.

Han vill berätta om det han förlorat och det han har kvar. Om livet på andra sidan döden.

Allt har gått fort sedan dess. Ett inlägg i söndags gav 200 kommentarer och tusentals svenskar har varit inne på hans sida.

”Tack för att du har öppnat mina ögon”, skriver en läsare.

Den typen av kommentarer gör Björn lycklig. Och föder mer skrivglädje.

– Jag har till och med spöat Blondinbella i nya läsare på sistone, säger han och skrattar.

Vill skapa eftertanke

De flesta som skriver till honom är kvinnor. Männen vågar inte riktigt stå för att de läser bloggen, tror Björn.

Han lägger in en snus.

– Vi killar behöver också få gråta ibland. Jag gör det hela tiden nu, till och med när jag ser ”Extreme home makeover” på tv.

Han hoppas få folk att stanna upp och se vad de har.

– Det kan gå så fort, så ofantligt fort, att förlora den man älskar.

Han sitter tyst en stund.

– Om jag bara kan få en enda människa att gå hem från jobbet och krama sina barn, då har jag gjort mitt för den här världen.

Fotnot: Adressen till bloggen är singelpappa.blogg.se

Fler bloggar om svåra ämne

Carina Höglund skriver om saknaden efter dottern Engla:

englasmamma.blogspot.com

Christer Åberg, 44, förlorade sin fru Marie och deras

ofödda barn strax före jul. Dödsorsaken är oklar. Christer skriver om sitt liv med dottern Desiré, 2:

apg29.com

Vimmelmamman bloggar om sin cancer:

www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman

Hennes man dog i väntan på ett nytt hjärta, 34 år gammal:

2anewlife.wordpress.com

Om sorgen efter 14-åriga Linnéa, som tog livet av sig:

ludmilla.se