"Jag låg i en hög av människor"

NYHETER

Shirin förlorade båda sina systrar i diskoteks- branden

1 av 2 | Foto: THOMAS JOHANSSON
NU: SHIRIN, 19 Ofta kommer hon till graven på Kvibergs kyrkogård där hennes båda systrar vilar. "Jasmin och Merjam var mina armar på var sin sida", säger Shirin Shaker. "Vi gjorde allt tillsammans, nu är de borta."

GÖTEBORG

Tiden läker inga sår.

Det vet Shirin Shaker, 19, som förlorade båda sina systrar i Göteborgsbranden.

- Jag har fortsatt, men kommer aldrig att gå vidare, säger hon.

Grådiset hänger tungt över Kvibergs kyrkogård där många av brandkatastrofens offer vilar. Shirin fiskar upp en cigarett ur handväskan och lägger på gravstenen, intill sin storasysters namn.

- Hon rökte och jag brukar lämna en cigarett varje gång jag är här, säger hon.

Drygt sex år har gått sedan 63 ungdomar dog i diskoteksbranden på Hisingen i Göteborg.

Gjorde allt tillsammans

Brandlokalen, som före detta Makedoniska föreningen numera kallas, är helrenoverad. Kolresterna finns bevarade i form av foton på väggarna.

Många har sagt åt Shirin att släppa taget. Gå vidare. Hennes lärare tjatade om det när hon kom tillbaka till skolan, de få vänner hon har kvar säger det fortfarande.

Shirin var 13 år när lågorna skilde henne och systrarna åt.

- Jasmin och Merjam var mina armar på var sin sida, förstår du? Vi gjorde allt tillsammans, nu är de borta.

Hon berättar om brandnatten den 29 oktober 1998:

- Jag låg länge under en stor hög av människor. Det var hett, folk skrek och sparkades. Jag blundade och var säker på att jag skulle dö. Plötsligt kom jag till en grön äng med glitterhimmel. Mina systrar ropade från andra sidan, jag sprang mot dem och nådde min lillasysters hand, men hon gled ur mitt grepp. Sedan vaknade jag av att någon drog ut mig på gården.

Först på sjukhuset några dagar senare fick Shirin veta att hennes systrar var döda.

Gå vidare kan man inte, säger Shirin. Möjligtvis fortsätta.

- Det kommer alltid dagar när de inte är där fast de borde. Du kan inte ta bort julen, födelsedagarna, middagarna. Tomrummet finns alltid.

Hur reagerade du direkt efteråt?

- Okontrollerat, jag kunde gråta häftigt helt plötsligt. Varför lämnade de mig? Varför överlevde just jag? Jag tog till och med avstånd från min mamma.

Tänker på barnen

Nu tänker hon mycket på alla de barn som förlorat sin familj i flodvågskatastrofen.

- I början kom folk till mig och ställde frågor, men sedan gick de tillbaka till sina vanliga liv. Jag blev ett problem som flyttades runt mellan olika skolor. Ingen förstod hur mycket stöd jag behövde.

Hon känner sig fortfarande sviken. Och orolig; ett ofullständigt betyg från årskurs nio kommer man inte långt med.

Vilka fel gjorde de vuxna?

- De förstod inte att barn fortfarande går att forma. Att man kan hitta tillbaka om man får hjälp. Jag önskar att de hade varit där och lyssnat på mig.

Storolyckor som drabbat svenskar

Malin Nord