Verktyg saknas för att få till vändning

Tänk om politikerna inte ved vad de ska göra för att lösa krisen?

Mönstret från finanskrisens berg- och dalbana 2008 går igen.

Minsta negativa nyhet övertolkas och ger panik.

Mest oroande den här gången är att verktygslådan för att få till en vändning i världsekonomin skramlar obehagligt tom.

Under finanskrisen 2008 pumpade många av världens regeringar in stora pengar för att rädda bankerna och stimulera sina ekonomier.

Nu är de flesta länder hårt skuldsatta. I det läget är det svårt att satsa på massiv utbyggnad av järnvägar, flygplatser och fiberoptiska motorvägar. Pengarna finns helt enkelt inte eller så kostar det alldeles för mycket att låna ännu mer.

Istället är det spara och neddragningar som gäller. Vilket minskar konsumtionen och den ekonomiska aktiviteten.

Räntorna låg inför krisen 2008 på en normal nivå. Med kraftiga räntesänkningarna gjorde världens riksbanker det billigare att låna pengar vilket stimulerar privata investeringar.

Rekordlåga

I dag är räntorna redan på rekordlåga nivåer. USA har tagit det extrema steget att garantera i princip nollränta fram till 2013. Den europeiska centralbankens styrränta är 1,5 procent. I Sverige som är ett av få länder som det senaste året gjort regelbundna räntehöjningar ligger den på två procent.

Att kraftiga sänka räntorna för att på det sättet dra igång ekonomierna är inte en option i dag.

I samband med finanskrisen stimulerade Kina sin ekonomi och blev dragloket som drog igång den då helt förlamade världsekonomin. En återhämtning var på gång när euro-krisen och det amerikanska skuldbråket på nytt sänkte världens börser.

Enigheten borta

Kinas tillväxt nosar fortfarande runt tvåsiffrigt. Men Kina försöker kyla av sin ekonomi eftersom inflationen är på väg att öka rejält. Det är sämsta tänkbara tajming för övriga världen som är i stort behov av ett draglok. Nu vill alla länder exportera men väldigt få vill köpa. Det är en ekvation som inte går ihop.

Så när nu politiker funderar över hur de ska undvika att världen går in i en ny recession som efter Lehman Brothers-kraschen så saknar man de traditionella verktygen. En stor osäkerhet finns om hur man ska göra för att ta sig ur läget.

2008 samlade sig ledarna till en gemensam linje som lugnade marknaden och räddade bankerna. Den här gången lyser den enigheten med sin frånvaro.

I USA använder demokrater och republikaner den usla ekonomin som slagträ för att positionera sig inför presidentvalet nästa år. Istället för att göra det alla vet behövs, höja skatter och spara.

Självuppfyllande profetia

I Europa försöker Tyskland och Frankrike på egen hand hitta på lösningar för alla euro-länder men utan att de själva ska behöva stå för notan.

Samtidigt fortsätter den nedåtgående spiralen där talet om en ny nedgång blir en självuppfyllande profetia. Tror alla att det ska gå ner så är det precis vad som händer eftersom alla då håller extra hårt i sina pengar.

Experterna skriker att politikerna måste fatta beslut som tar oss ur krisen. Men tänk om politikerna inte vet vad de ska göra? Eller inte vågar göra vad som krävs av rädsla för att inte bli omvalda?

Krisen är akut men politiken långsam.

Det gäller att både lösa skuldproblematiken och bryta den psykologiska förbannelsen. Först då vänder det.

avWolfgang Hansson