’Alla kvinnor drabbas av männens hat’

Britt Peruzzi

Författaren Maria Sveland slår tillbaka med sin nya bok

Hon har kallats Sveriges mest ­hatade kvinna.

Nu slår Maria Sveland, 38, tillbaka – med boken ”Hatet”.

Om kvinnohatet som sprider sig över Europa i takt med ­högervindarna.

– I dag är alla kvinnor drabbade, inte bara offentliga med ­starka åsikter. Det räcker att ­driva jämställdhetsfrågan på ­jobbet eller inom familjen, ­säger författaren.

Fem fladdrande, röda nattfjärilar pryder bokomslaget. Samma fjäril som författaren och journalisten Maria Sveland drömde om varje natt förra våren, och som numer är tatuerad på insidan av ena armen, där huden är som ­tunnast.

”Ett magiskt beskydd men ­också ett minne för att jag aldrig ska glömma”, skriver hon i sin nya bok.

Det har snart gått ett år sedan hon steg innanför sin lägenhetsdörr och tog upp ett brev i posthögen.

Brevet undertecknat med ”Ovänliga hälsningar från Breiviks fanclub” rådde henne att försvinna från rampljuset – eller ­vänja sig vid otrygghet.

”En dag kommer jag person­ligen att skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan”. ”Att få sitta 12 år på Kumla­hotellet vore en ära snarare än ett straff.” ”VALET ÄR DITT.”

– Det blev väldigt tydligt ett ”brev på posten”, bokstavligt, på det som jag och många med mig hade försökt förstå sedan hösten 2011. Då hade olika konstellationer inom feministrörelsen reagerat på att stämningen mot kvinnor blivit så uppskruvat hatisk. Vad höll på att hända?

”Rider på nyliberalismen”

Svaret har Maria Sveland försökt ge i nya boken ”Hatet”, en ­berättelse om Sveriges nya ­debattklimat där feministhatet beskrivs utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv.

– Nyliberalismen som varit stark i debatten de senaste åren har gynnat antifeminismen ­genom att försöka dra ner allt på individnivå. ”Gör inte kvinnor till offer, vi lever ju i världens mest jämställda land.” Men det handlar om mycket mer komplexa­ ­frågor som har att göra med ­värderingar och normer som vi matats med sedan barndomen. Att säga till en kvinna att det är upp till henne själv att fixa sin jämställdhet är som säga till en misshandlad kvinna: ”Varför lämnar du honom inte, bara?”

”Jag är ganska härdad”

Personligen drabbade hatet henne smärtsamt – en kort stund.

På väg till dagishämtningen samma dag kom hon på sig själv med att se sig över axeln, men på väg från dagis, med sin sexåring i handen, släppte förlamningen.

”Ur vreden växer handlingen. Viljan att slå till­baka. Viljan att form­ulera ett motstånd. ­Någon har blivit så upprörd över det jag skrivit att han satt sig ner och formulerat ett dödshot.”

– Jag är ganska avtrubbad och härdad, som offentlig person, men blev så fruktansvärt arg. Om någon vill att jag ska sluta skriva då ska jag skruva upp volymen och skriva en hel bok!

”Många potentiella”

Hotbrevet kom efter det att ­Sveland skrivit två omdebatterade debattartiklar i Dagens Nyheter där hon namngav flera personer, även journalister, som antifeminister.

– Det är klart att jag undrar vem som skrev brevet. Det finns många potentiella män. Polisen har sagt att det var väldigt välformulerat. Det är viktigt i förståelsen av ­vilka dessa män som hatar är. Det är för enkelt att säga att de är socialt missanpassade, arbetslösa losermän. Det kan också vara män på höga samhällspositioner, chefer, som känner att makten och privilegierna är hotade.

Svelands debutroman ”Bitter­fittan” från 2007 skapade ett ­ramaskri.

– ”Bitterfittan” var en uppgörelse med äktenskapet och moderskapet och då sa folk ”varför ­skiljer du dig inte?” När jag sedan skilde mig tyckte de att jag var egoistisk och borde ha tänkt på barnen.

”Sveriges Tea party-rörelse”

Efter sin medverkan i antologin ”Happy, happy” – en bok om skilsmässor – fick hon höra att hon ­hellre ville åka på charter och ­ligga runt.

– Det är inget fel på vare sig charter eller ligga runt men kritikerna är nere på en väldigt låg ­nivå. Det är reaktionärt – Sveriges svar på Tea party-rörelsen. Att ifråga­sätta moderskapet är en ­beprövad härskarteknik, redan 1915 angreps de kvinnor som engagerade sig ­politiskt.

Kärnan i hatet mot kvinnor, ­menar Sveland, är kriget om ­utrymmet:

Kvinnor syns mer i dag – och då har utrymmet för män minskat. Och medan kvinnor som ­utmanade makten förr brändes som häxor på bål sprids hatet nu på annat sätt, i krigszoner såväl som i Sverige.

Hälsar till sin hotare

Själv lever Maria Sveland med en aktiv hotbild.

– Jag känner mig inte rädd men står under polisens personskydd, säger författarinnan som i för­ordet till den nya boken tackar brev­skrivaren.

”Tack för att du fick mig att ­inse att jag faktiskt inte alls är ­paranoid eller överdriver när jag då och då deppar ihop över den kyliga­ ­antifeministiska, höger­vridna vind som gör vårt sam­hälle snålt och osolidariskt.” ”Ditt brev blev den ­avgörande gnistan för mig. Utan ditt hotbrev hade den här boken ­aldrig kommit till”.

– Jag hoppas att min bok kan bli en ögonöppnare för den tysta massan.