Trebarnsfamilj fast på Malmömässan

1 av 8 | Foto: Privat
Basim Salim med sin 10-åriga dotter Balsar och 6-åriga dotter Ali. Basim Salim beskriver Malmömässan som ett fängelse.

avSusanna Nygren

NYHETER

MALMÖ. Familjen Salim från Irak är en av de barnfamiljer som tvingas sova på golvet på Malmömässan. Pappa Basim Salim är orolig för sina döttrar som är 1, 6, och 10 år gamla. Han är rädd att de ska bli allvarligt sjuka.

– Nästan alla här inne är sjuka och det finns inga madrasser att sova på. Det är fruktansvärt. Vi måste härifrån, säger Basim Salim, 40 år.

– Snälla, hjälp oss härifrån. Vi har varit här i tre nätter och orkar inte mer. Alla här är sjuka, säger Basim Salim, när vi når honom på telefon.

40-årige Basim Salim och hans familj är flyktingar från Irak. Innan de tvingades fly arbetade Basim Salim som matematiklärare på gymnasienivå. Han och hans fru och deras tre döttrar kom till Sverige i torsdags. När de klev av tåget på Hyllietågstation i Malmö slussades de direkt in på Malmömässan. Där är de nu fast i väntan på att få åka med en buss till ett flyktingboende.

Basim Salim berättar att hans döttrar sover på en tunn filt som man lagt mot betonggolvet. Det finns inga duschar och väldigt få toaletter.

– Vi är många barnfamiljer här inne. En del har varit här i fem nätter. Det är inget bra ställe för barn. Det är det verkligen inte, säger Basim Salim.

”Är helt omänskligt”

Stämningen är hätsk i hallen och under samtalet utbryter någon form av bråk. Basim Salim ser inte riktigt exakt vad som föranleder bråket – men säger att det verkar vara några som blir osams när mat delas ut.

– Alla som är här är väldigt arga och vill komma ut härifrån. Det är helt omänskligt här inne. Det är som ett fängelse, säger Basim Salim.

Tidigare på kvällen stod hans kusin Ahmed Al-Rammahi utanför det höga stängslet runt Malmömässan. Han ville träffa Basim och hade med sig en mobiltelefon till honom. Men det var svårt att räcka över telefonen eftersom vakter inte lät flyktingar närma sig det yttre stängslet.

Istället fick kusinerna så och ropa till varandra. Efter ungefär 10 minuter kunde Basim springa fram till staketet och ta emot paketet. De växlade några korta meningar innan vakterna kallade in Basim igen.

– Det är bra att han fick en mobiltelefon. Då kan vi prata med varandra. Jag hoppas han får komma därifrån snart, säger Ahmed Al-Rammahi.

ARTIKELN HANDLAR OM