Så tar du reda på hur mycket Facebook vet om dig

NYHETER

Du har hört att Facebook vet allt om dig och dina surfvanor.
Men exakt hur mycket information sitter de på egentligen?
Jag laddade ner en kopia på all data Facebook har om mig – och ångesten är total.

Facebook är under hård press – igen. I dagarna har flera medier, som New York Times, Observer och Channel 4, avslöjat hur kampanjbyrån Cambridge Analytica olovligen fick tillgång till runt 50 miljoner Facebookprofiler – och all dess data.

Datan har sedan använts för att hjälpa politiska kampanjer att skicka annonser med skräddarsydda budskap till utvalda målgrupper. Detta skrev Aftonbladet om i höstas, och det kan du läsa om här.

De nya avslöjandena har återigen dragit igång en diskussion om hur mycket information vi lämnar ut till sociala medie-jättar och andra som verkar på internet.

Vid det här laget har du säkert hört en hel del: Partier och företag kartlägger dig och dina vänner med Facebook-pixlar, som gör att du hamnar i databaser. Du behöver inte ens vara inloggad på Facebook för att omfattas. Du behöver överhuvudtaget inte göra någonting, det räcker med att din inte så internet-kunniga farbror gör ett kul (?) Facebook-test, och din profil dammsugs på information.

Men hur mycket vet Facebook egentligen? Det kan du ganska enkelt kolla.

Gå till dina inställningar, scrolla längst ner på sidan. Där gömmer sig en länk som gör att du kan ladda ner all information Facebook har om dig.

Jag gjorde det. Någon timme senare fick jag ett mejl, med elva års mer eller mindre frekvent Facebook-användande paketerat i ett antal mappar. Datan är inte fullständig, Facebook vet mycket mer om mig och hur jag beter mig även utanför deras plattform. Trots det: det är en jävla massa information.

Information som bitvis är en plågsam påminnelse om hur vi använde internet i dess begynnelse, men som också är en hel del guld för företag och politiska partier som vill veta vad jag gillar, ogillar, går igång på och inte bryr mig om.

Foto: Facebook
Information jag tydligen kände behov av att dela med mig av år 2008 och 2009.

Här finns alla bilder och videos (samt var de är tagna), alla annonser jag någonsin klickat på, alla ämnen som Facebook tror eller vet att jag är intresserad av, information om vem jag är ihop med nu, information om de jag varit ihop med tidigare, alla inlägg jag någonsin postat. Alla events jag gått på, alla telefonnummer till mina kontakter i telefonboken.

Här finns pokes (för er unga: det var något vi ägnade oss åt förut), alla vänner jag någonsin haft, alla jag har raderat, vänskapsförfrågningar som jag skickat men som inte besvarats (varför Peder Bonnier!?), vänförfrågningar som jag dissat (f’låt), appar som jag delat min information med.

Akta dig för Messenger

Använder du Facebook Messenger som ett alternativ till sms? Sluta med det. I en av mapparna ligger en till synes oändligt lång lista av alla meddelanden jag någonsin skickat. Det räcker med att läsa några konversationer som utspelades vid 02.45-tiden en lördag år 2008 för att den totala ångesten ska infinna sig.

Än värre: ”hemliga” konversationer som om de läcker – och tas ur sitt sammanhang – antagligen skulle få mig att förlora en beskärd del av min vänskara. Är du journalist och har hemliga källor i din kontaktlista? Då har du delat dem, och eventuella meddelanden, med Facebook. Är du terapeut? Då kan dina klienter plötsligt få vänförslag från andra klienter. Och så vidare.

Lyckligtvis för oss är den nedladdningsbara datan hyfsat svåråtkomlig. Det krävs att du slår in ditt lösenord två gånger och den skickas till din mejladress. Men för mig blev det i alla fall en knivskap påminnelse av något man hört tusentals gånger tidigare: Allt jag skriver och gör hädanefter måste vara av den karaktären att det tål att se dagens ljus. Hemligheter får man ta någon annanstans.

Frågan är bara var?

Det här är Martin Schori 00:33