Regeringen fick kritik för anhörigstödet

avMary Mårtensson

Ministern: ”Jag vill hellre att vi anpassar välfärden”

1 av 2 | Foto: Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Åsa Regnér (s), barn- äldre- och jämställdhetsminister, vill inte se statliga bidrag till anhörigstödet i kommunerna. "Jag ser hellre att vi anpassar välfärden så att det fungerar att vara heltidsarbetande, leva ett aktivt liv och vara anhörig".

Trots två miljarder kronor i statligt bidrag till anhörigstödet i kommunerna, så hade stödet stora brister.

Därför kritiserades staten av Riksrevisionen 2014.

– Jag ser hellre att vi anpassar välfärden så att det fungerar att vara heltidsarbetande, leva ett aktivt liv och vara anhörig, säger Åsa Regnér (s), barn- äldre- och jämställdhetsminister.

Kommunerna är skyldiga att erbjuda stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer närstående.

Det var 2009 som socialtjänstlagen ändrades till att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för dem, som vårdar och stödjer en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller har funktionshinder. 

Hur stödet ska utformas är dock upp till kommunerna, men det ska vara individuellt, flexibelt och ha kvalitet.

Sedan 1999 har staten satsat runt två miljarder kronor på att utveckla anhörigstödet i kommunerna. Det är dock oklart vilka resultat som uppnåtts, eftersom nationell statistik saknas över vilket stöd som kommunerna erbjuder.

Stort ansvar

Det konstaterar Riksrevisionen i sin rapport ”Stödet till anhöriga omsorgsgivare” från 2014. Syftet var att granska om staten gett goda förutsättningar för ett stöd till anhöriga omsorgsgivaren som motsvarar behoven.

Riksrevisionens slutsats är, att det har staten inte gjort.

Att som anhörig ge vård och omsorg ska vara frivilligt och ett komplement till offentliga insatser. Men i praktiken förhåller det sig tvärtom, enligt rapporten.

Många anhöriga tar ett större ansvar än de egentligen vill på grund av brister i vården och omsorgen. Den största bördan är att de måste samordna och projektleda den närståendes liv, annars skulle mycket falla mellan stolarna.

Flexibelt stöd

Det bästa stödet till anhöriga är därför om deras närstående psykiskt sjuka får en god offentlig vård och omsorg samt om anhöriga själva får ett flexibelt och individuellt stöd.

Enligt Riksrevisionen så är dock stödet inte tillräckligt anpassat till anhörigas skiftande behov. Kommunerna behöver därför utveckla anhörigstödet.

En svensk studie visar att anhöriga ägnar i snitt 22,5 timmar i veckan åt att hjälpa sina närstående med psykisk sjukdom och ofta måste de även finnas till hands med kort varsel.

Anhöriga som yrkesarbetar är ofta beroende av arbetsgivarens välvilja för att kunna stanna kvar på arbetsmarknaden.

Anpassa välfärden

Riksrevisionen uppmanar därför regeringen att överväga om man bör anpassa socialförsäkringssystemet och arbetsmarknadslagstiftningen till anhörigas behov. Några sådana planer finns dock inte.

– Jag ser hellre att vi anpassar välfärden så att det fungerar att vara heltidsarbetande, leva ett aktivt liv och vara anhörig. Det är så vi moderniserar vårt samhällsbygge, säger Åsa Regnér (s), barn– äldre– och jämställdhetsminister.

Vidare behöver kommunerna, enligt Riksrevisionen, utveckla stödet till anhöriga för att uppfylla avsikterna i socialtjänstlagen.

Några ytterligare statliga medel för detta ändamål har dock inte tilldelats kommunerna.

Inget direkt stöd

– Det utgår inget direkt ekonomiskt stöd till kommunerna för anhörigstödet, säger Åsa Regnér.

Sedan socialtjänstlagen ändrades 2009 ingår i stället kompensation inom ramen för  det kommunala utjämningssystemet, uppger Åsa Regnér. Regeringen har inga planer på att förändra detta eller ändra lagarna och reglerna för anhörigstödet.

– Vi har inga sådana förslag i dag och jag ser inte att vi kommer att lägga några sådana den närmaste framtiden, säger Åsa Regnér.

Sammanfattande iakttagelser i Riksrevisionens granskning

  Anhöriga anser att det bästa anhörigstödet är en väl fungerande vård och omsorg som ges med kvalitet och i rätt omfattning.

  En av de största belastningarna för anhöriga  är när vårdens och omsorgens insatser till den närstående inte fungerar.

  Anhöriga fungerar i många fall som koordinatorer och upplever att de måste kämpa för den närståendes rättigheter. Detta upplevs som tidskrävande, påfrestande och onödigt.

Det saknas ofta alternativ till att anhöriga utför detta arbete.

  Anhöriga har behov av att bli sedda, lyssnade på och bemötta med respekt i vården och omsorgen, samt att få kunskap om den närståendes problem och hur situationen kan hanteras.

Källa: Riksrevisionen "Stödet till anhöriga omsorgsgivare" 2014