Överfiske göder konflikt i Östafrikas sjöar

avTT

Foto: ISAAC KASAMANI/AP/TT
Ugandiska soldater för i land en misstänkt tjuvfiskare från Kongo-Kinshasa vid Rwenshama längs den ugandiska kusten i augusti.

Östafrika kan skryta med några av världens största sjöar. Men med landgränser som skär rakt igenom vattnen leder överfiske till ökade spänningar i regionen.

I Edwardsjön har dödliga strider blossat upp mellan Uganda och Kongo-Kinshasa.

De senaste månaderna har hundratals kongolesiska fiskare gripits när Uganda gått till offensiv mot tjuvfiske i sin del av Edwardsjön. Uttömda bestånd på Kongo-sidan har drivit ett ökande antal fiskare över den osynliga gränsen i jakt på mal, tilapia och nilabborre, som både säljs lokalt och exporteras.

– På vår sida finns det ingen fisk. Det är slut, berättar Luka Kasereka, dömd till fyra års fängelse för tjuvfiske i Uganda, för AFP.

En av anledningarna till överfisket är att rebellgrupper tagit över delar av nationalparken Virunga, vilket gjort att Kongos reglering av fisket kollapsat.

– Det har vuxit fram flera illegala fiskebyar där rebellgrupperna tillåter människor att fiska ohämmat. Det skapar frustration på den ugandiska sidan där man försöker kontrollera fisket, säger Esther Marijnen, doktor i statsvetenskap och konfliktforskare vid universitetet i Gent, till TT.

En del kongolesiska fiskare anklagar å sin sida ugandisk militär för att ha satt i system att gripa dem för att kunna håva in dryga bötesbelopp.

Sinande resurser

I juli ledde spänningarna till skottlossning mellan ugandiska och kongolesiska styrkor där flera människor dödades. Och så sent som i förra veckan anklagade Kongo-Kinshasa grannlandet för att ha skjutit ihjäl fyra fiskare, vars sargade kroppar hittats i sjön.

Kamp om allt knappare resurser pågår även på andra håll i det östafrikanska bältet av storsjöar. Norrut delar Uganda och Kongo-Kinshasa på Albertsjön. Och söderut ligger Kivusjön, där kongolesiska och rwandiska fiskare kapplöper om mat åt sina växande befolkningar.

Problemen kan ses som ett uttryck för det klassiska fenomenet allmänningens tragedi, där gemensamma resurser utarmas på grund av kortsiktig överanvändning från enskilda personer. De lokala fiskarna är dock mycket medvetna om nödvändigheten av ett hållbart fiske, betonar Esther Marijnen.

– De är mest oroade av alla över att de får allt mindre fångster. Det vet hur ekosystemet fungerar och vill inte tömma sjön. Men den allvarliga socioekonomiska situationen i Kongo, i kombination med många nyinflyttade fiskare, gör det svårt att hålla igen, säger hon.

Historiska orsaker

Rötterna till situationen sträcker sig också tillbaka till kolonialismen. Det samarbete som krävs för ett hållbart fiske försvåras av att gränserna drogs rakt igenom sjöarna, vilket senare lett till komplicerade gränstvister.

– Territoriet omkring Albertsjön och Edwardsjön var enat en gång i tiden men européerna styckade upp det, påpekar Jean-Pierre Masala, Kongo-Kinshasas chargé d’affaires i Uganda, för Deutsche Welle.

Dessutom fördrevs i samma veva många kustbefolkningar vilket gett grogrund för rebeller som kan lova dem deras gamla marker tillbaka, tillägger Esther Marijnen.

En lösning på problemet med överfiske kan inte vara militär, säger hon.

– Förhandlingar måste till där man kan komma överens som likar om ett gemensamt system för hur fisket ska regleras. Det är förstås svårt så länge som Kongo-Kinshasa härjas av kaos.

ARTIKELN HANDLAR OM

Uganda

Fiske